Godmorgon världen på radion, kaffe på bordet, minus 12 på termotmetern, solen har tagit sig upp över hustaken och elementet går för fullt.
Då hör jag skrik från gatan, gallskrik. Jag hatar dig, jag hatar dig. Öppnar balkongdörren och släpper in kylan. Skriken kommer från en ung kvinna som halvspringer ner mot Londonviadukten, femti meter bakom halvspringer en ung man. När hon börjar springa, börjar han springa. Hon fortsätter skrika utan att vända sig om. Under viadukten vrålar hon jag ångrar mig.
Tio minuter senare hör jag nya skrik, nu kommer de tillbaka upp för backen. Lite långsammare, han lite närmare. Hon springer över gatan, han efter, in på Shellmacken.
Det sista jag ser från fönstret, är att de går, långsamt, bredvid varandra upp på Erstagatan.
Hoppas det ordnar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar