Ehrenberg och kommersialismen.

Debattör Johan Ehrenberg ger sig på den borgerliga kommersialismen i sista numret av ETC. Men inte med den vinkling man kanske väntat sig.
Ett spännande inlägg om det mest spännande av allt, våra behov. Som utmynnar i slutsatsen;

Jag har mycket lite tilltro till idén om antikommersialism som en konsumtionsförnekelse, jag minns med glädje 70-talets antikommersialism, ta hela den alternativa musikrörelsen (som avslutades med punken) men tro inte att det var något annat än en annan konsumtion. Ett annat budskap. Men samma varufetischism.
En grönröd politisk revolt kan inte bestå i förfasandet över julklappshandelns rekord, det måste bestå i att erbjuda alternativa sätt att roa oss med dessa 62 miljarder.
...
Men den kommer att misslyckas helt om vi inte kan erbjuda mer frihet, mer glädje, mer tid och mycket, mycket mera stolthet. Ekologisk mat måste vara godare. Elbilen måste vara roligare, de klimatsmarta resorna häftigare äventyr, de kloka husen vackrare. De återanvända kläderna sexigare än originalen.
Och det vi kan erbjuda när Reinfeldt ropar om lyckan att få lite lägre skatt och lite mer lån är att erbjuda lite mer tid istället.

I julhandeln kan man se en längtan som faktiskt är frö till något annat.
Men inte om den bekämpas med hycklande moralism. Då blir nästa julsuccé istället en stor 3D-TV.
Vad tycker du? Hur ska vår kommersialism ändras? Kommentera gärna på www.etc.se.

Taoisten håller, förstås, inte med. Hon ser ingen mening i ständigt växande behov. Hon är nöjd med det basala, det som verkligen betyder något. Hon har inget emot att avstå, men skulle inte drömma om att kalla det för moralism.