Myggnät

Vi äter lunch med representanten, som visar oss nya operationsprodukter. En av dom vann pris i Amerika för bästa nykomling inom titthålskirurgin. En graciös skapelse som mjukt matar fram små självupplösande plastskruvar. Mycket imponerande.
Sen får vi se det senaste på nätmarknaden. Nät för att laga bråck i ljumsken och bukväggen. Vi får titta, klämma, känna, och beundra. Och medan vi äter den goda varmrätten frågar vi försynt om det går att göra något åt priset. Det gör det säkert.

För något år sedan berättade en kollega om en studie han läst. Den var från Indien, där det inte är lika självklart att lägga ut 1000 kronor på ett plastnät. Någon hade varit fräck nog att inhandla myggnät på metervara, som han sedan steriliserade och klippte till. Det fungerade, enligt uppgift, alldeles utmärkt. Till en kostnad av i storleksordningen 50 öre per nät.

Känslobaserad kirurgi, att våga lita på känslan, intuitionen, handlar om helhetstänkande. Att inte hamna i periferin, där man bara tar hänsyn till vissa aspekter. För tillfället har vi skärmat av oss i vetenskap, teknik och pengar. Och glömt bort att fråga vad som är viktigt, vad som är viktigast. Glömt bort att fråga om det är rimligt att vi lägger ner massor av pengar på att utveckla titthålsutrustning, samtidigt som massor av människor kämpar för sin överlevnad.

Men det är som vanligt. Att vara kritisk på kammaren går bra, att stå upp på torget är svårare. Det är ju så himla skönt att vara en i gruppen, med i gemenskapen. Så jag tackar ja till lunchen, och deltar livligt i diskussionen om vinnande vägval i titthåls-shopen.
Efter avslutat möte går vi hem till mig och tömmer några pilsner. Skål !