Somliga texter kan man läsa om och om igen. Inte för att de är obegripliga, utan för att de sätter fingret på något svårfångat och viktigt.
Nina Björks favoritämne är den ensamma individen. Som egentligen, varken är eller vill vara, så oberoende som det individulistiska evangeliet predikar. Individen måste förstås i sitt sammanhang. Att bara se individen ger en falsk bild. Men att bara se sammanhanget, och de övergripande strukurerna, leder lika fel. Det förra är ett borgerligt missgrepp, det senare vänsterns.
Läsvärd krönika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar