Man kan undra varför vi bryr oss om vissa konflikter och inte andra. I t.ex Kongo pågår en konflikt som skördar många offer, utan att vi hör om det.
Man kan också undra varför intresset upphör efter några veckor. Det kanske beror på att nyheterna blivit en del av underhållningsbranschen.
Michael Winiarski rapporterar från Haiti.
Slutligen hänger ett citat kvar, som en lärdom i hur den så kallade mediedramaturgin fungerar under katastrofer. Det var en läkare på ett barnsjukhus som sade det (sedan han medgivit att han blivit cynisk med åren):
”Först skildrar ni döden och skräcken, sedan mirakulösa räddningar, och därefter kommer turen till barnen. Men när medierna – och mediekonsumenterna – är mätta på det senaste eländet och de dramatiska bilderna har tonat bort, riktas intresset på nästa kris eller krig. Om två–tre veckor – vem kommer då att bry sig om hur det går för Haitis sjuka, skadade, handikappade och föräldralösa barn?”
DN:s korrespondent
michael.winiarski@dn.se
1 kommentar:
Jag håller med till 100% Det var som att läsa mina egna ord. Sedan jordbävningen på Haiti har även jag just använt Kongo som ett exempel när jag pratar med mina nära och kära men de tittar på mig som om jag inte har någon medkänsla för vad som hänt. Jag försöker bara väcka frågan varför många, även jag ibland, glömmer vad som verkligen pågår i världen.
Problemen i Kongo vågar väl inte många journalister uppmärksamma då det skulle resultera i att priset på kobolt och diamanter skulle bli så mycket dyrare, eller vad tor du? (Kanske lite förenklat sätt att se på ett ganska komplext problem men jag tror tyvärr att det är just så)
Vänligen Fröken Pellicano.
(Jag följer bloggen då jag tycker att du skriver om många inspirerande ämnen och händelser)
Skicka en kommentar