Tvinnad plast

Fortsätter hjälpa Q med att fylla containern i förorten.
Hon sorterar och packar i det angränsande förrådet, medan jag släpar och stuvar.
Q berättar, bl.a, om sina fyra syskonen i Peru, om sonen E, som hon för lånade (?) pengar skickade till Peru på skolloven, om den frånvarande svenska pappan, om sin övertygelse att det inte finns någon Gud.

Sorterade och färdigpackade lådor känns igen på Qs egentillverkade plastsnören. Erfarenheten har lärt henne att tejp inte håller över Atlanten. Av den tunna plasten som omsluter nya varor till affärer tvinnar hon mycket stryktåliga band.

Vill så gärna tro att det inte är någon hund begraven.
Peru nästa ?

Rum för alla

Det är fullt på Cafe String, så jag hamnar i fönstret på Gildas Rum, vid Nytorget. Hög mysfaktor, massor av vänlighet.
På andra sidan gatan ser jag stadens fina ute-WC. En kvinna lägger i pengar, flera gånger - men dörren ger inte vika. Hon slår på myntinkastet, sparkar på dörren, tar sats, slår igen, sparkar igen. Sen tar hon upp ett kofotsliknande verktyg och bänder i dörrspringan. Utan resultat.
Jag går över gatan. Det är en kissnödig, hemlös narkoman som är ledsen över två förlorade femkronor.
Vi provar med några enkronor med samma dåliga resultat. Hon får två guldpengar och jag föreslår att hon kan låna toaletten på Gilda.
Går tillbaks till min fönsterplats i värmen. Efter en stund tar den hemlösa kvinnan mod till sig och kommer in och frågar om lov att låna toaletten. Det går bra.

Hos urmakarn.

Armbandet till armbandsklockan gick sönder för en vecka sedan.
Jag har klarat mig bra utan armbandsklocka en hel vecka.
Tillvaron går inte sönder av att armbandsklockan går sönder. Det finns klockor överallt.
Men tillvaron skulle nog inte gå sönder även om det inte fanns klockor överallt.

Bodil Jönson, hon med Tio tankar om tid, pratade i radion om att det är den upplevda tiden som räknas. Upplevd tid mäts inte timmar och minuter. Utan i någon annan storhet.

Tar ändå med mig armbandsklockan till B-O Boquist på Folkungatan 81. Det är lunchstängt mellan 12 och 13.30.
När han kommer travandes i halkan är klockan 13.38, och vi är två som väntar. Urmakarn gör sig ingen brådska, han hälsar oss välkomna. Min urmakarkundskollega har sprungit ut på lunchen och undrar om han kan gå före, ska bara hämta ut en reparerad klocka. - Det går bra, jag har ingen tid att passa.

Medan Boquist byter mitt armband språkar vi om skeppsur, urmakarutbildningen i Borensberg, lärlingstiden på sextoitalet, oseriösa kollegor som bara sprutar C56, den duktiga iraniern på Borgmästargatan, hobbyurmakarn på Renstiernasgatan och ljumsbråcksoperationen på Ersta för tjugo år sedan.

Det stora uret på utsidan, G Moström anno 1907, visar 14.03. Den faktiska tiden jag tillbringat hos urmakarn är 14.03 - 13.38 = 25 minuter. Den upplevda tiden är längre -mer - större . Nej, något annat.

Skäms !

Stannar alltid upp om någon berör skuld och skam.
Nu senast Johan Beck-Friis.

Skam och skuld är skilda känslor som ofta blandas samman. När vi gjort någon illa känner vi skuld, oftast kräver denna känsla en ursäkt eller ett förlåt. Men ibland får vi inte detta enkla ord på sex bokstäver över våra läppar. Vad är det egentligen som hindrar oss från att säga förlåt?
Enligt Johan Beck-Friis kan det finnas flera orsaker. En kan vara att skamkänslan står i vägen för en möjlig gottgörelse och försoning.
– Vi känner inte bara skuld utan skäms över vad vi gjort den andra. Skammen ger oss tunghäfta och därför blir inget sagt. Detta är ett exempel på hur skam och skuld kan påverka varandra och bilda ett psykiskt ”lås”, sådana lås har jag funnit är vanliga vid depressioner.
(Skäms)

Mer om skuld, skam och förlåt.

Miljömål

Stockholm har svårt att leva upp till sina övergripande miljömål.
Dags att överge målen ?
Eller skärpning ?

Blå mocka

Den begnade julklapps - kaffepannan är en riktig skönhet.
Mycket nostalgi.

Packat och klart

Q har bråda dagar.
Näsa vecka skall containern flyttas till Frihamnen för shipping till Lima. Men innan dess skall kläder och allt annat tvättas, sorteras, packas och stuvas.
Containern är ett hav av påsar och kartonger, och det går inte att komma in för alla saker. Ofattbart, att/om hon lilla människan släpat, burit,sorterat och packat dessa mängder.
Vi bär ut och lägger på snön, och får en fri gång in i containern, och kan sedan börja stuva inifrån. Det ser tröstlöst ut i början, men Q har packvana.
Instängda bakom all bråten hörs efter en stund gälla rop från utsidan.
- Det är polisen, ni kan komma ut nu.
Förbipasserande har larmat om inbrott i containern. Q blir ledsen och arg, det här är inte första gången.
När hon vill gå upp till lägenheten för att hämta sitt containertillstånd blir poliserna handgripliga. Så där som poliser brukar bli. Jag kravlar ut och berättar det jag vet/fått höra.
Vi får legitimera oss, konstapeln sambandar med huvudkontoret för att höra om vi är efterlysta , eller finns med i något kriminalregister.
Q får hämta sitt containertillstånd, som tydligen är i ordning.
Konstaplarna, som ser lite snopna ut, önskar oss lycka till.

Åtskilliga har uttryckt sina tivel om det här är en sann historia. Klart hon inte inte åker runt och skänker kläderna till behövande i Peru. Sånt finns inte. Du är så lättlurad.

Q packar måndag, tisdag. På onsdag stuvar vi färdigt.
Hellre naiv och lättlurad än paranoid och desillusionerad.

GOD FORTSÄTTNING.

Julevangelium

Det blev en omskakande julaftonsmorgon.
Tyvärr kan jag bara berätta i gåtor.







Blir varse att en person, som jag träffat och väl känner till,
trots sitt nekande blivit dömd för ett förnedrande brott.
Läser vad som står i tidningsrapporten. Och kan inte tro annat än att domen är riktig.

Känns som en verklig prövning, i julevangelium.
Att inte döma den man tror far med osanning ?
Det är väl bara att plocka fram vers 49 av Tao Te Ching, igen:

Jag är god mot människor som är goda
jag är också god mot människor som inte är goda
Så nås godhet
Jag visar trohet mot människor som är trogna
jag visar också trohet mot människor som inte är trogna
Så nås trohet.

GOD JUL .

Bofill - solo

En ensam trumpetare blåste julrefränger mitt i den vinterklädda Bofillsparken.
Det genljöd ända till Medborgarplatsen och Södra station. Vackert.

Lite rart med oss blyga svenskar.
Vi tycker, på något vis, det är genant att gå fram och lägga en slant i väskan på marken.
Vi snubblar, tittar ner i marken, droppar pengen lite diskret och obesvärat, och skyndar snabbt vidare.
Några plockar upp sin slant på behörigt avstånd, för att inte behöva fippla med portmonnän inför de andra åskådarna.

Men det är handlingen som räknas !

Salade de luxe

Bara vitkål, lingon, olivolja och vinäger är inte fel, men blir lite torftigt i längden.
Tillskott av pepparkorv från IKEA och besprutade apelsinskivor med skal från Israel gjorde verkligen susen.

Den osynliga världen

Carsten Jensen, från Danmark, ger en bra förklaring till varför vi gillar Stieg Larsson. (ESSÄ)
Hjältarna är medelklass - de går att identifiera sig med, och de agerar, inte bara analyserar, de får utlopp, utlopp för sina känslor, utlopp för sina frustrationer, precis det som en instängd, konventionell, moralisk, uttråkad medelklass drömmer om och längtar efter.


Taoisten anmärker, förstås, att man kan komma ur fångenskapen utan våldsamheter, anarkism och narcissism.
Vilket även Henrik Dahl, som Jensen refererar till, verkar inne på i Den usynlige verden (2008).

Klimatprogressiv allians

Den som väljer att gå före inspirerar andra. Den som tvekar och håller sig i bakgrunden blir sällan en inspiratör. Oavsett om det handlar om företag, kommuner, enskilda människor eller länder.
Skriver Maria Wetterstrnad i DN efter misslyckandet i Köpenhamn.. Och slår ett slag för det hon kallar en klimatprogressiv allians.
Som skulle stå över, och under, dagens politiska sandlåda.

En dygdig människa utför sin del
men en odygdig människa
kräver av andra att uppfylla sina skyldigheter.
(Tao Te Ching vers 79)

Wetterstrand som statminister ?
Gärna !

Rättviseretorik

Lena Andersson har skrivit en klargörande ledare i dagens DN. Om solidaritet. Om skillnaden mellan höger och vänster.

Ett visst mått av egoism måste människan medges i varje system för att det ska fungera psykologiskt. Statsvetaren och rättviseteoretikern John Rawls idé om ”the veil of ignorance”, ovetandets täckelse, klargör hur egenintresset motiverar solidariteten i välfärdstanken. Rawls menar att ett samhälles regler och villkor bör bestämmas utifrån den hypotetiska tanken att vi var helt utan vetskap om vårt öde och vår plats i hierarkin. Då skulle vi inte våga annat än skapa ett system där den mest sårbara och minst privilegierade garanterades ett drägligt liv.
De flesta har en intuitiv känsla för det riktiga och anständiga i denna moraluppfattning. Det är nog av det skälet som moderaterna bara får göra korta inhopp i regeringsställning. De ges en chans då och då, men vid minsta tendens till oförstående inför lidande och utslagning bekräftas misstankarna om dem och då röstas de bort.

(Egna försök i samma ämne - klick.)

Bakväxel i snön.

1-1+1-1...Zero.
Blev återigen påmind om att man bara uppskattar förbättringar, inte det absoluta tillståndet.

Cyklade med kärran förbi den sagolikt vackra stenmuren vid Skogskyrkogården. Plogbilen låg strax framför, så det gick lätt trots kylan och snön. Ute på Skarpnäcksfältet börjar kedjan att haka. Stannar och ser till min förvåning att den ena av de två dreven till den splitternya bakväxeln saknas. 1-1. Nu är jag verkligen på noll. Vandrar tillbaks i snön och kan till min stora lättnad återfinna både drevet, bulten och de två brickorna. 1-1+1. Men sedan är jag chanslös i mörkret, med stelfrusna fingrar och immande glasögon. 1-1+1-1. Det blir till att dra cykel och kärra till närmsta cykelaffär, som ligger i Sköndal några kilometer i färdriktningen.
Har svårt att få tillbaks cirkulationen i fingrarna, knyter och kramar händerna i de alldeles för tunna handskarna.

Cykel Meken på Bagarfruvägen ligger i en källare. Två unga killar som driver cykel - och mopedverkstad efter gammalt. Lokalen är sliten, verktygen hänger prydligt, det doftar verkstad och jag får hjälp direkt.
1-1+1-1+1.
Cykel Meken kommer jag att återvända till.

Taoisterna kallar det för Wu Wei. Släpp taget.

Samtalskonst nästa

Igår var det halvtidsseminarium på kursen i Humanastisk medicin i Södertälje. Vi fördjupade oss i vilken utsträckning man bestämmer över sin patient. Allt från "låt leva" över manipulation till rena order.
Avslutade med att kursledarna spelade upp en liten dialog mellan terapeuten och patienten, som förspel till nästa termins kurs i samtalskonst. För att åskådliggöra skillnaden mellan samtalsmetodik och samtalskonst. Teurapeuten har lärt sig tekniken att upprepa, och bekräfta, det patienten säger.
- Jag är så ledsen
- Du är så ledsen
- Jag är helt förtvivlad
- Du är helt förtvivlad
- Jag skulle kunna göra vad som helst
- Du skulle kunna göra vad som helst
- Ja, om jag går fram till fönstret här så kan jag jag hoppa
- Du skulle kunna gå fram till fönstret och hoppa
- Nu går jag fram till fönstret och hoppar
- Nu går du fram till fönstret och hoppar
Och så hoppar hon.

Sen blev det en krävande cykeltur hem i snö och mörker. Känns bra att man kan ta sig fram med tvåhjulingen, även när vädret inte är det bästa.
På kvällen sov jag gott på liggunderlaget, Å sov lika gott i sängen.
Det är något som lockar med det enkla.

Bruttonationalglädje

Idag var det Svenska Dagbladets (SvD) tur att beskriva alternativa ekonomier under rubriken Bytt i Bytt.
I Berlin finns ett tjugotal s.k bytesringar, där man byter varor och tjänster med varandra. I stadsdelen Kreuzbergs bytesring finns 300 medlemmar. Där har man inrättat en egen valuta, Kreuzer, för att underlätta bytet. Alla tjänster är lika mycket värda, 20 Kreuzer för en timma.
Så länge bytesverksamheten bara pågår i liten skala är effekterna mer sociala än ekonomiska, blir slutkommentaren.
Vilket kanske inte är det sämsta.

Vandana Shiva är en energisk, hetlevrad indisk miljökämpe som blir rosenrasande i Obs med P1 när några amerikanska ekonomiförståsigpåare ondgör sig över miljörörelsen. Som inte inser att det viktigaste för utvecklingsländerna är ekonomisk tillväxt. Hon berättar att i Butan, som inte precis utmärker sig med ekonomisk tillväxt, har man myntat begreppet "bruttonationalglädje", som ett alternativ till bruttonationalprodukt. Lysande.
Sen får Johan Norberg fortsätta tycka att lyckoforskning inte har med poltik att göra. Han har fel. Helt fel.

Banco Palmas

Jag hemfaller lätt åt sorgliga iakktagelser, dystra profetior och allmänt gnäll. Kanske är det ett utmärkande drag för tyckare i allmänhet, och bloggare i synnerhet. Det blir mycket leta fel, och väldigt lite leta lösningar.
Desto gladare blir man när det positiva exemplet lyfts fram.

I Fria Tidningen (rekommenderas!) berättas om det fattiga stadsdelen Conjunto Palmeiras utanför storstaden Fortalezas i norra Brasilien, där man stärkt den lokala ekonomiska aktiviteten genom att införa en lokal valuta. På Banco Palmas kan man växla mellan palmas och den nationella valutan. Den egna valutan leder till en parallell autonom ekonomi för lokal produktion.
Forskare vid det lokala universitetet i Fortaleza har visat att det resulterat i fler arbetstillfällen, högre löner och och förbättrade sociala relationer. Inte illa.
Artikeln avslutas:
Exemplet Banco Palmas visar att fullt fungerande alternativ till världskapitalismen faktiskt existerar, så länge som analysen tillåts att involvera politiska enheter bortom nationsstaten.
.
Det finns hopp.

I andra tankar

Lånade pappas bil för att åka till IKEA och byta två bruna ekhyllor mot tre vita.
Svänger runt Mossebacke torg och knäpper på radion, Spanarna går i repris. Jonas Hallberg, Göran Everdal och Sissela Kyle iakktar trender och siar om framtiden. Det är lätt att sugas med.

Kommer ut ur Årstatunneln då det är Göran Everdals tur. Han pratar om närvarande frånvaro. Om ständiga disktraktioner, hur vi svarar i mobiltelefonen fast vi står och pratar med någon annan, hur vi stänger ner det vi håller med på datorn när det plingar till för ett nytt mejl. Everdal är som vanligt påläst, det handlar om belöningssystem. Och det är starka krafter.
Svänger in i den sista rondellen utanför varuhuset. Då först, eftersom jag varit så upptagen med att lyssna på en spaning om frånvarande närvaro, slår det mig att är att de bruna ekhyllorna är kvar hemma.
Först arg, men väldigt snart full i skratt. Fullföljer rondellen och svänger tillbaks ut på motorvägen. På så vis får jag även höra Sisela Kyles fina spaning om vårt behov av gemenskap. Att gemenskaper kanske borde ställa större krav. Nu tillhör vi gemenskaper, tex på nätet, som är anonyma och till intet förpliktigande, som man när som helst kan lämna utan konsekvenser.
På väg till IKEA för andra gången, med bruna ekhyllor i baksätet, är det mediemagasinet på radion. Bl.a om en man som fått sparken från sitt arbetsplats pga av sin blogg. Tyvärr hör jag bara inledningen. Men hinner tänka tanken att någon där uppe kanske vill varna mig ?
Egentligen bottnar nog de flesta frustrationer på en arbetsplats i bristande kommunikation.
Vilket framgår av det här sansade inlägget :-)

An inspiring president

Tittar sällan på TV men fastnade med ett glas vin framför Nobelkonserten i Oslo.
Svårt att inte falla för äkta värdparet Will och Juda Pinkett Smith. Snacka proffs.
Klart man tänker " att inte skall jag väl sitta här och övetygas att man skall få fredspris när man trappar upp kriget".
Antingen är Barack Obama bara ett mediageni och jag är väldigt lättlurad. Eller så står han faktiskt för en helt ny strävan, och ett nytt ledarskap. Jag är benägen att tro det senare.
He is so inspiring, som Juda Pinkett sammanfattade.
Och det var väl det han fick priset för ?

Gulle - gull

I januari har jag arbetat femton år på Ersta. En fantastisk arbetsplats, olik alla andra vårdinrättningar. Något som patienterna hela tiden vittnar om. Visserligen är det kontinuerlig oreda på ledningsfronten, men andan på golvet lever vidare.
Men det finns verkligen orosmoln. Allting handlar nämligen om affärsmässighet. Vi säljer sjukvårdstjänster till den som betalar bäst. Visserligen stoltserar vi med en s.k värdegrund som heter Se människan. I praktiken handlar den om att se en kund som efterfrågar det vi säljer, inte att se en individ i behov av hjälp.
Kontinuitet i vården, med en patientansvarig läkare (PAL), var tidigare vår stolthet. Idag betraktas det, av ledningen, som ett onödigt, flödes-störande inslag.
Att läkaren träffar sina patienter efter operation är något som numera betraktas som överflödigt. I ett kortsiktigt affärsmässigt tänkande tillför det nämligen ingenting.
Vår mest efterfrågade tjänst för närvarande är operation för övervikt. Nästa år siktar vi på ett tjugotal operationer i veckan. För min egen del betyder det att jag inte kommer att operera något annat än magsäcksförminskning.
Från att vara kanske det mest stimulerande och levande arbete man kan tänka sig, riskerar mitt jobb att bli en robotliknande löpande-bandproduktion.
Det är slut på "gulle-gullet" som en chef uttryckte det.
- Det råder knivskarp konkurrens, vi betraktar alla utomstående som konkurrenter. Vi förväntar oss lojala medarbetare. Som producerar.
Slut på gulle-gullet.

Det omedvetna

Den nyinstallerade kaminen i fönstret värmer gott, cafelatten är lagom ljummen, lussebullen smakar saffran och det trådlösa nätet spinner som en katt. Det är en stark känsla av välbefinnande och anonym gemenskap att sitta på Café String.
Fastnar för Under Strecket i svenskan. Om matematik, kreativitet, subjektivitet. Och det omedvetna. Läsvärt.

Ett begrepp som återkommer i försök att beskriva det omedvetnas roll i den kreativa processen är ”val” – det som utan människans kontroll pågår i henne kan förstås som en raffinerad urvalsprocess bland många möjliga angreppsvägar. Och det är här som Poincaré menar att vi får en inblick i de mänskliga djupens beskaffenhet: det omedvetna är ”inte uteslutande automatiskt; det har urskillningsförmåga; det har takt, finkänsla; det vet hur man väljer, gissar. /.../ Det är bättre på att gissa än det medvetna jaget, eftersom det lyckas där detta har misslyckats

Mumma för en känslobaserad (intuitiv) kirurg.(KBK)

Känslig Darwin

Charles Darwin skrev " Origin of species 1859 och "Descent of man" 1871. Kioskvältare som vände upp och ner på världen.
1872 skrev han " Expressions of the emotions in man and animal", som snabbt föll i glömska.
Det skulle dröja över 100 år innan man insåg att även boken om känslor var banbrytande.




Ur sista numret av Läkartidningen (LT) :
Under de senaste decennierna har vi sett en radikal omsvängning. Paul Ekmans gedigna jämförande studier om de emotionella uttrycken, som i delar påminner om Darwins forskning, och Joseph LeDoux neurobiologiska forskning om emotioner har banat väg för en våg av intresse för dessa fenomen. Emotioner styr våra beteenden på ett många gånger avgörande vis. Detta förstod redan Darwin.

Jo, nog är det så.

TAO axplock

Om det blev lite mastigt med alla verserna ur Tao Te Ching del II
så kommer här några axplock.


43
Sålunda vet jag värdet av icke handling
Att lära utan ord och verka utan handling
förstås av få

44
Girighet är kostsam
samlade rikedomar går förlorade

46
Ingen större förbannelse finns än bristen på fönöjsamhet

47
Utan att gå ut genom dörren
kan man känna världen

48
Därför kan blott den erövra världen
vilken är utan strävan

49
Jag är god mot människor som är goda
Jag är också god mot människor som inte är goda
Så nås godhet

51
Får dem att mogna utan att styra dem

52
Gör bruk av ljuset men dämpa lystern,
då åsamkar du inte dig själv elände

53
Somliga har praktfulla kläder
bär skarpa svärd
och frossar i mat och dryck
De vältrar sig i rikedomar
de är rövarbaroner
Detta är förvisso icke Tao

54
En väl satt planta kan inte ryckas upp

55
Att fylla sitt liv övermåttan är illavarslande
att låta viljan kräva av livsandan
är förgripelse

56
Den som äger insikt talar inte
Den som talar äger icke insikt

57
Ju fler förbud, ju fattigare folk
Jag handlar icke och folket handlar självmant

59
Den som härskar på moderligt vis förblir
Han har djupa rötter och fast grund

61
Det kvinnliga övervinner det manliga genom sitt saktmod

62
Sök upp de skyldiga och förlåt dem

63
I stort som i smått, i mångfald och knapphet
återgälda fiendskap med dygd

64
Så hjälper han allt att utvecklas efter sin art
och dristar sig icke att gripa in

66
Den som vill stå främst bland folk
måste ställa sig sist

71
Att veta sig ingenting veta är det högsta

72
Den vise känner sin kunskap
men skyltar icke därmed

73
Den som har mod att våga, han dödar
Den som är modig nog att icke våga, han låter leva

75
Folket är oregerligt enär de styrande regerar för mycket

76
Det hårda och starka ska vara underlägset
det mjuka och veka ska vara överlägset

77
Därför verkar den ädla människan utan att visa det
han uträttar och dröjer sedan inte därvid

78
Intet under himlen är är mjukare än vatten
dock är intet starkare i kampen mot det hårda

79
Därför håller den ädla människan sin del av avtalet
men kräver ej vad han tillkommer

81
Detta är Himlens väg: att gagna och ej skada
Detta är den vises väg: att fullända och icke ävlas.

Bränd gris

Idag utförde vi sex överviktsoperationer på kliniken. Bl. a ett överviktigt par, som opererades samtidigt på varsin operationssal. Kvinnans enda önskan, innan hon sövdes, var att vi skulle berätta direkt när hon vaknade om det gått bra för maken. Typiskt ?

Mellan operationerna lite mejl-korrespondens med storkusinen, som är redaktör och ansvarig utgivare för SvenskGris med knorr. Han har synnerligen gedigen insikt i branschen. Och menar att Djurrättsaktivisterna far med osanning. Och att vi konsumenter inte är beredda att betala vad det kostar att låta grisarna vara glada grisar.
Men kan vi inte bestämma att det är omoraliskt, och otillåtet, att framställa människoföda utan att respektera grisarnas behov ? Och att om vi inte är beredda att betala vad det kostar får vi klara oss utan griskött ? Lätt som en plätt ?

På kvällen glögg och pepparkaksbak med Å. De första plåtarna blir fina, prydliga, lagom bruna kakor. På den sista plåten ligger en del märkliga skapelser, bl. a en bränd gris och en illa medfaren SAAB.

IKEA

Det är alltid omvälvande att besöka IKEA. På ena eller andra sättet.
Kommer dit fem minuter före öppning. Entrédörren är öppen och rulltrappan till översta planet (dit alla måste åka) rullar redan. Men sen hänger röda band som hindrar besökarna. Istället möts vi köpsugna upp av en IKEA-värdinna, som informerar om dagens begivenheter, hälsar oss välkomna och önskar lycka till med handlingen.
Och så drar hon undan bandet, och vi väller fram som vasaloppsåkare på väg mot första krönet.
Jag blir fast på hyllavdelningen. CD-hyllan Benno, som fungerar utmärkt som bokhylla, var från början inget annat än vit. Nu finns den i vitt, grått, blått, rött, svart, bok, ek och björk. Naturligtvis väljer jag fel. Ekhyllan var vacker på IKEA, men helt fel i den redan bruna hallen.
Det blir kaffe och äppelkaka med vaniljsås på väg ut. Otäckt billigt. 24 kronor.
Det mesta är otäckt billigt på IKEA. Är det nån som får betala för att det är så otäckt billigt ?
I somras var jag rosenrasande, nu var jag förberedd. På det här infernaliska IKEA-påhittet: För att komma fram till kassorna måste vi gå i en oändlig labyrint, för att garanterat inte missa något som säljs på gatuplanet.
Väl ute i självbetjäningslagret står det med stora bokstäver på kundvagnen, att varorna skall placeras med streckkoderna åt samma håll, "så sparar du tid".
Bakom mig i kön står en arabisk kvinna med sin gamla mamma och några få varor. En vänlig IKEA-värdinna kommer fram och föreslår att de ställer sig i den obemannade snabbkassan. "Så sparar ni tid". De ser inte ut vara så intresserade av att "spara tid", men värdinna lyckas till slut med sin övertalning.
Ute i friska luften vill man tro att frestelserna skall vara slut. Men där står en annan glad arab, som får mig att avsluta besöket med att inhandla en riktig rökig pepparkorv.

Tao Te Ching - sammanfattning

Har nu lagt ut verserna i den andra delen av Tao Te Ching.
De som handlar om Dygden - Te.

Favoriten är nog vers 79:

Den som äger dygden vill försoning
den som icke äger dygden vill fastställa skulden.

eller

En dygdig människa utför sin del
men en odygdig människa
kräver av andra att uppfylla sina skyldigheter.

Något att tänka på inför klimatmötet i Köpenhamn.

Annars är vers 67 en god sammanfattning av hela verket:

Tre skatter äger jag;
vakta dem och bevara dem.
Den första är kärlek.
Den andra är måtta.
Den tredje är tillbakadragenhet.

eller

Jag har tre skatter som jag vårdar
Den första är nåd
den andra är måtta
den tredje är att avstå från att stå främst i världen.


Eftersträvansvärt ? Absolut !
Omöjligt ? Kanske.

2013 - 08 15
Omöjligt ? Nej, det tror jag inte.