I januari har jag arbetat femton år på Ersta. En fantastisk arbetsplats, olik alla andra vårdinrättningar. Något som patienterna hela tiden vittnar om. Visserligen är det kontinuerlig oreda på ledningsfronten, men andan på golvet lever vidare.
Men det finns verkligen orosmoln. Allting handlar nämligen om affärsmässighet. Vi säljer sjukvårdstjänster till den som betalar bäst. Visserligen stoltserar vi med en s.k värdegrund som heter Se människan. I praktiken handlar den om att se en kund som efterfrågar det vi säljer, inte att se en individ i behov av hjälp.
Kontinuitet i vården, med en patientansvarig läkare (PAL), var tidigare vår stolthet. Idag betraktas det, av ledningen, som ett onödigt, flödes-störande inslag.
Att läkaren träffar sina patienter efter operation är något som numera betraktas som överflödigt. I ett kortsiktigt affärsmässigt tänkande tillför det nämligen ingenting.
Vår mest efterfrågade tjänst för närvarande är operation för övervikt. Nästa år siktar vi på ett tjugotal operationer i veckan. För min egen del betyder det att jag inte kommer att operera något annat än magsäcksförminskning.
Från att vara kanske det mest stimulerande och levande arbete man kan tänka sig, riskerar mitt jobb att bli en robotliknande löpande-bandproduktion.
Det är slut på "gulle-gullet" som en chef uttryckte det.
- Det råder knivskarp konkurrens, vi betraktar alla utomstående som konkurrenter. Vi förväntar oss lojala medarbetare. Som producerar.
Slut på gulle-gullet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar