1-1+1-1...Zero.
Blev återigen påmind om att man bara uppskattar förbättringar, inte det absoluta tillståndet.
Cyklade med kärran förbi den sagolikt vackra stenmuren vid Skogskyrkogården. Plogbilen låg strax framför, så det gick lätt trots kylan och snön. Ute på Skarpnäcksfältet börjar kedjan att haka. Stannar och ser till min förvåning att den ena av de två dreven till den splitternya bakväxeln saknas. 1-1. Nu är jag verkligen på noll. Vandrar tillbaks i snön och kan till min stora lättnad återfinna både drevet, bulten och de två brickorna. 1-1+1. Men sedan är jag chanslös i mörkret, med stelfrusna fingrar och immande glasögon. 1-1+1-1. Det blir till att dra cykel och kärra till närmsta cykelaffär, som ligger i Sköndal några kilometer i färdriktningen.
Har svårt att få tillbaks cirkulationen i fingrarna, knyter och kramar händerna i de alldeles för tunna handskarna.
Cykel Meken på Bagarfruvägen ligger i en källare. Två unga killar som driver cykel - och mopedverkstad efter gammalt. Lokalen är sliten, verktygen hänger prydligt, det doftar verkstad och jag får hjälp direkt.
1-1+1-1+1.
Cykel Meken kommer jag att återvända till.
Taoisterna kallar det för Wu Wei. Släpp taget.
1 kommentar:
Det låter så fantastiskt att cykla i Stockholm. Kanske inte i snöstorm och frusna fingrar. Kan tänka mig att det kan vara trångt och jävligt ibland. Men så mycket att se på cykel i jämförelse med en norrländsk mellanstor stad som man cyklar igenom på väg hem från arbetet.
Skicka en kommentar