IKEA

Det är alltid omvälvande att besöka IKEA. På ena eller andra sättet.
Kommer dit fem minuter före öppning. Entrédörren är öppen och rulltrappan till översta planet (dit alla måste åka) rullar redan. Men sen hänger röda band som hindrar besökarna. Istället möts vi köpsugna upp av en IKEA-värdinna, som informerar om dagens begivenheter, hälsar oss välkomna och önskar lycka till med handlingen.
Och så drar hon undan bandet, och vi väller fram som vasaloppsåkare på väg mot första krönet.
Jag blir fast på hyllavdelningen. CD-hyllan Benno, som fungerar utmärkt som bokhylla, var från början inget annat än vit. Nu finns den i vitt, grått, blått, rött, svart, bok, ek och björk. Naturligtvis väljer jag fel. Ekhyllan var vacker på IKEA, men helt fel i den redan bruna hallen.
Det blir kaffe och äppelkaka med vaniljsås på väg ut. Otäckt billigt. 24 kronor.
Det mesta är otäckt billigt på IKEA. Är det nån som får betala för att det är så otäckt billigt ?
I somras var jag rosenrasande, nu var jag förberedd. På det här infernaliska IKEA-påhittet: För att komma fram till kassorna måste vi gå i en oändlig labyrint, för att garanterat inte missa något som säljs på gatuplanet.
Väl ute i självbetjäningslagret står det med stora bokstäver på kundvagnen, att varorna skall placeras med streckkoderna åt samma håll, "så sparar du tid".
Bakom mig i kön står en arabisk kvinna med sin gamla mamma och några få varor. En vänlig IKEA-värdinna kommer fram och föreslår att de ställer sig i den obemannade snabbkassan. "Så sparar ni tid". De ser inte ut vara så intresserade av att "spara tid", men värdinna lyckas till slut med sin övertalning.
Ute i friska luften vill man tro att frestelserna skall vara slut. Men där står en annan glad arab, som får mig att avsluta besöket med att inhandla en riktig rökig pepparkorv.