Guldskor

Det är så det känns. Man går omkring i guldskor. Bortskämd, gynnad, och otroligt för-sko-nad.
Och ändå skaver det.
Barfota istället ?
Nike-skorna köpte jag i Barcelona, för att känna mig lite fin.

Oskuld

Tillbringar förmiddagen framför TV:n och den fortsatta rapporteringen om det fasansfulla dådet i Norge. Bilden av gärningsmannens tankevärld  klarnar då han lagt ut ett omfattande manifest på nätet. Det handlar om främlingsfientlighet, om ett nytt kristet korståg, en avsky för multikulturalism.
I SVT och TV4 intervjuas en mängd personer. Psykologer, debattörer, författare, politker, säkerhetstjänstemän. Och Lena Sundström, som under lång tid studerat främlingsfientlighet, sitter med i hela TV 4:s sändning. Det talas mycket om öppenhet, försvaret av det öppna samhället.
I Sveriges riksdag har vi ett parti som uppfattas som främlingsfientligt, och som defintivt tar avstånd från det som kallas multikulturalism, nämligen Sverigedemokraterna. Vad vore självklarare, i ett öppet samhälle, än att bjuda in Sverigedemokraterna till studion ? Under drygt två timmars tittande har jag ännu inte sett skymten av det ?

Att läsa Noam Chomsky är att bli av med sin demokratiska oskuld. Man inser att det som ser så öppet och genomskinligt ut många gånger är uttryck för något annat.
Bortsett från aspekten att det här vittnar om en bristande öppenhet så kan jag tycka att det vore "schysst" om sverigedemokraterna fick en chans att på bästa sändningstid ta avstånd från det som inträffat.
Man kan också spekulera i om denna Ohly-liknande mediareaktion (att inte sitta i samma sminkloge som J Åkesson) kan frammana fler sympatier för främlingsfientlighet och antimultikulturalism, fler SD-röster på offer-vi-blir-censurerade-känslan ?

Medkänsla

Skall erkänna. Det var inte förrän jag sent igår kväll fick höra om avrättningen av ungdomarna på lägret som den känslomässiga reaktionen kom. När beskedet och bilderna från Oslo kom tidigare på dagen tittade jag ganska obekymrat vidare på upplösningen av Tour de France. Och tänkte (cyniskt?), att det är väl bra att vi i vår skyddade hörna av världen blir påminda om den skräck och rädsla som så många, i andra delar av världen, tvingas leva med dagligen. Den tanken känns fortfarande inte oförsvarlig, men väldigt ovidkommande och opassande när man tänker på de som drabbats i Norge. Medkänsla, som Onkel Olof lyfte fram häromdagen angående piratdåden, känns som ett nyckelord.

Lyssnar på olika reaktioner och försök till analys och förståelse. Och blir glad och tacksam när jag läser Sverigedemokraten Robsten. Jag tycker han träffar rätt. Är man misstänksam så tolkar man texten som taktisk inställsamhet. Så uppfattar jag den inte.

Medkänsla, tacksamhet, förnöjsamhet, generositet. Hur långt räcker det ?
Krävs det även ilska och aktivt motstånd ? Jag undrar verkligen.

På samma tema:
Human (20 kommentarer)
Tacksam (16 kommentarer)

Kärlek

I radion gör han ett så kärleksfullt intryck, att egoism, konflikter och all världens motsättningar plötsligt känns som  orimlig dystopi.
Häromdagen satt han mitt emot på stamfiket, och jag fick samma känsla.
Mark Levengood.
Tankar för dagen

Brott och straff

Bara att erkänna. Det väcker starka känslor att titta på danska Sören Lyngbjörn och Eddy Lopez (familjen Quists besättningsmän ?) vädjan att någon skall betala lösensumman som begärts av piraterna.

Sen kommor frågorna.

- Vad skapar det för prejudikat att betala vad som begärs ?
- Har den danska familjen sig själva att skylla, som seglade i piratvatten ?
- Går det att förstå förövarna ? Vad ligger bakom ? Bara ondska ?
- Det stora i det lilla. En spegelbild, en miniatyr, av en imperialistisk värld ?
- Varför större förståelse och inlevelse när det kommer upp på U-tube ? Skall det göra skillnaden ?

Min egen slutsats:
Att dansk regering och/eller Shipcrafts betalar vad som begärs. Och ser det som ett indirekt erkännande att vi i den rika världen har en oändligt myckets större skuld att betala.
Det är OK att brott lönar sig - ibland.

Lydnad

Hur kan det bli så fel ?
Nyheterna berättar att synskadade med ledarhund ofta nekas komma in i affärer och restauranger. Det kan nämligen finnas någon i lokalen som är hundallergisk , kanske t.o.m svårt hundallergisk. Eller det kanske finns någon hundallergiker som får för sig att gå fram och klappa ledarhunden ? (Det var ingen som sa i inslaget …)
Undrar hur det känns att neka en blind med ledarhund att komma in på krogen. Känns det helt OK bara för att det finns en REGEL som man följer ? Jag får nästan svårt att gå till jobbet när jag hör sånt här.

Innan jag tar steget fullt ut och anmäler mig till någon grön-svart anarkistisk organisation får jag sansa ner mig med lite fakta som framkom. En professor i allergi framhåller att risken (förstås) är extremt liten att någon skall drabbas av allvarliga reaktioner för att det finns en hund i lokalen. Risken är mycket större att man får hundhår på sig av att trängas i tunnelbanan. Om man dessutom betänker att det inte finns mer än ett par hundra med ledarhund så blir regeln inte bara inhuman, utan helt befängd.

Varför står regler så högt i kurs, och sunt förnuft så lågt ?
Dags att läsa om Milgrams lydnadsexperiment.

Vilse i pannkakan

Det blir rätt mycket prat om feminism. Nu senast med anledning av Ulf Brunnbergs provocerande förslag häromdagen, om en TV-kanal som enbart vänder sig till män. Och i eftermiddags ett inslag i Studio 1 om kvinnor och dataspel. Kvinnor spelar lika mycket, men är inte med och skapar.
I vissa frågor har man känslan av att stå på stadig grund. Åsa får mig att undra om jag missat något grundläggande när det gäller män och kvinnor. När jag t. ex inte blir så provocerad av Brunnberg.

Tveksamt om jag är rätt person att försöka analysera frågan. Möjligen kan jag försöka sätta ord på vad jag tror.
- Feminism uppfattar jag som en strävan att åstadkomma ökad jämdställdhet mellan könen
- Jämställdhet uppfattar jag som : samma möjligheter, samma rättigheter, samma skyldigheter
- Män och kvinnor är inte jämställda
- Feminism är inte uttryck för uppfattningen att det inte (generellt sett) finns olikheter mellan män och kvinnor
- I ett icke jämställt samhälle kan generella olikheter mellan män och kvinnor framstå som större än de i själva verket är
- De som gynnas av den bristande jämställdheten har svårare att se den, än de som missgynnas
- Att inte uppfatta bristande jämställdhet behöver inte betyda att man är emot ökad jämställdhet

Är Ulf Brunnbergs förslag ett uttryck för antifeminism ? Dvs att det uppmuntrar ojämställdhet mellan könen. Kanske. Jag fortsätter att vara osäker, även efter att ha lyssnat till hela sommarprogrammet.
Att (mycket) få kvinnor lockas av att själva gör dataspel, är det uttryck för antifeminism ? Dvs brist på samma möjligheter. Kanske. Inte på något uppenbart sätt, utan man tvingas skärskåda hur vi uppmuntrar, eller låter bli att uppmuntra, små pojkar och små flickor. Och så blir det sådär svårt igen ..

Jag är idel öra.

Japan är världsmästare. - I vad ?

En otrolig VM-final.
Det är alltid lätt att vara efterklok. Men efter att ha sett hur japanerna, jämfört med amerikanskorna, samlade sig inför straffläggningen, var jag HELT säker :-). TV bilden var nästan övertydlig. Japansk gemenskap, tillit och glädje mot ensam, skräckslagen amerikansk prestationsångest. Det kunde bara sluta på ett sätt.

Bonjour

Lunch på en liten uteservering i Norrtälje. Och en lättöl några timmar senare i eftermiddagssolen på Folkungagatan.
I Roslagens famn är det en självklarhet, eller det faller sig i alla fall väldigt naturligt, att man hälsar på de förbipasserande. På Folkungagatan skulle det vara en sensation, rentav lite pinsamt.
Storstadsarrogans mot småstadsvänlighet ?
Eller nödvändig anonymitet mot krävande social kontroll ?

I Sofie och Gabys älskade Bulle (stort som Norrtälje) möts man knappast på trottoaren utan en hälsning. 
- Bonjour. 
- Bonjour.

Räddarna i nöden

Hur går det till när två skapligt noggranna personer lyckas med bedriften att åka ut till Arlanda en dag efter det datum som står på biljetten ? Vi kunde ju ta gift på att det var en resa lördag till lördag.
Att försöka skylla på Ticets reseförsäljare, när kallduschen kommer vid incheckningen, är förstås lönlöst.
Som så ofta blir det tillfälligheter, och pengar, som kommer till undsättning.

Den första telefonkontakten med resebyrån går dåligt. Försäljaren i andra änden är ointresserad och helt oempatisk, men skall ändå kolla upp. Då bryts kontakten. Går in i vänthallen där mottagningen kanske är bättre. Ticets slumpväxel skickar nästa samtal till Christina i Helsingborg, en idel medkännande skånska. Som snabbt kommer fram till att "vi skall se till att få ner er ". Och det får hon.
Till en extrakostnad, som lätt kan bäras av de som tjänar mer än till livets nödtorft. 
Den perfekta lönen ?

Vi fick fem, istället för sex, sköna dagar i Barcelona.
BILD. Restaurang  4 Cats var samlingsplats för de tidiga "modernisterna" 1897 - 1903. Återinvigdes 1978, during the transition to democracy. För den överbetalde är de fyra katterna rentav ensamt värt ett besök i Barcelona ? Full pott för charm, gourmé och gourmand.

                        Gotland Runt startade för förta gången i centrala Stockholm. Vackert.

                             

         Potatisen vill inte blomma, men petade lite med fingret i en kupa. Och se där ….

Ekerö. Inte Aten, eller Gaza.

My last play

Ed Schmidt heter en New York dramatiker som var trött på att förhandla med teatrar och agenter. Istället skriver och uppför han enmanspjäser in his Broooklyn living room. Lysande recensioner, och ständigt utsålt, dvs de tolv stolar han har i lägeneheten. I den första pjäsen lagade han mat, som besökarna sedan gemensamt åt upp. I den senaste, My last play, uppmanas åskådarna, oklart varför, ta med sig en valfri bok från hyllorna.
Det finns oändliga möjligheter ….

Good News Magazine

Good News Magazin.
- Det gäller att se det stora i det lilla. Att se vad vi som som individer med små resurser kan göra. Att göra det som våra ledare inte alltid klarar av, skriver ansvarige utgivaren och chefredaktören Daniel Mendoza. Första numret handlar om biologisk mångfald. Och det flödar, nästan svämmar över , av goda exempel. Folk som odlar på små plättar i stan, Stadsjord, kanske gör djupast inryck, eller möjligen Cradle to Cradle (Vagga till Vagga AB) om kretslopp och en värld utan avfall, eller möjligen….
Den som tror att han är för liten att att göra någon skillnad har nog aldrig haft en mygga i sovrummet ,
För att bli riktigt tjatig, utmaningen ligger i att inte blanda ihop det här med "positivt tänkande", i betydelsen blunda för problemen, doppa huvudet i sanden.
Glädjekorn
Men, det är mycket, mycket roligare att lyssna på allsång när allsångsledaren kan sjunga. Heja Måns.

Drive

Apropå " Den perfekta lönen ".
Joakim Pihlstrand-Trulp (Gröna Partiet) rekommenderar Daniel Pink, som skriver om motivation i boken Drive. En sammanfattning finns på det här klippet . Som övertygande visar att pengar som motivation bara fungerar vid enkla, monotona uppgifter. Vid mer kvalificerade uppgifter blir effekten den motsatta! Då krävs istället (bl.a) känsla av självständighet, av att göra väl ifrån sig och av meningsfullhet.
Sevärt !

Andras gränser, våra lagar

Trotsar den 35 - gradiga värmen i lägenheten för att krympa högen av olästa tidningar. Det mesta skummas, somligt fastnar. Den här ledaren av Nette Enström i Fria Tidningen etsar sig fast.
Samtalet med Robsten om främlingsskap  får en annan dimension. Den om respekt, om " naturlig ömsesidighet " (Kropotkin). Som om den verkligen fanns, skulle göra både lagar och diskussioner om makt helt  överflödiga. På ungefär samma sätt som ett " Klotförstånd " (Roland Lidén) skulle eliminera behovet av regler och miljölagstiftning.
Det är nog det jag far efter, med min naiva uppsyn bland de mörkhyade på Medborgarplatsen ?
Dags för ett svalkande dopp.

Det annorlunda

Fortsatt diskussion med Robsten (SD). Om invandring, medkänsla och hyckleri. Om vårt förhållande till det annorlunda. Han tipsar om sociologen Christopher Lash ( läromästaren ?) och  den här  artikeln i BANG, skriven 1999 av en iransk kvinna, besviken på att vara ett exotiskt muséeföremål.
Det är inte så enkelt som jag vill tro?

Tiden är osnäll ?

DN uppmärksammar att det är inne med  "snällhet " i TV. Allehanda rådgivning och välgörenhet, istället för utslagning och förnedring. Som Nanny-jouren, Arga snickaren, Oprah´s big give, Undercover boss , Extreme home makeover, The secret millioniare, Lyxfällan och Jobjägaren. Och nu senast En andra chans och Mot alla odds, som skall visa att även handikappade kan.
Invändingarna låter inte vänta på sig. Argumenten påminner om Barbara Ehrenreich, hon som gick till angrepp mot positivt tänkande i boken  " Gilla läget ". Så här säger Elin Grelsson, skribent och debattör :
- Det bottnar i en liberal vurm för individen, som lyfter fram idén om att det räcker att tänka positivt och ha rätt inställning. Andra kanske ser det som omsorg, jag ser det som förakt.

SvD skriver gärna om individens ansvar, så även igår. Ledarskribent Maria Ludvigsson, angående avlöjandena om sexuella övergrepp inom idrotten:
- Det finns inga system som kan skydda oss mot allt ont, eftersom det alltid är individen som bär det yttersta ansvaret för hur systemet fungerar. Ändå tenderar vi ofta att efterfråga ett systemansvar när något förfärligt händer. Svaret är för det första att samhället faktiskt är summan av var och en av oss. För det andra kan aldrig ansvar utkrävas av system, bara av personer.
Som en parentes kan man undra om ML menar att Patrik Sjöberg och hans olycksbröder, dvs offren, också har ett ansvar ? Tillräckligt starka individer säger väl nej ?

Tror, som vanligt, att Nina  Björk har rätt. Systemet, det kapitalistiska, gör oss till sämre människor. Det göder helt enkelt den där illasinnade vargen inom oss, som cherokeen talade om med sitt barnbarn.
De välmenande snällprogrammen då ? Är de bara överslätande plåster, när det egentligen krävs en omfattande operation ? Vi blir, som Barbara Ehrenreich tycks mena, helt enkelt lurade och förda bakom ljuset.

Min egen slutsats:
1. Det kapitalistiska systemet gör oss till sämre människor, det göder  "den elaka vargen ".
2. Systemet måste ändras.
3. System kan bara ändras underifrån, tack vare tillräckligt många övertygade individer.
4. Att TV väljer att visa hjälpsamhet istället för förnedring ändrar inte systemet.
5. Men det kan vara ett uttryck för en opinion, hos övertygade individer, att den elaka vargen fått nog.
6. I sådana fall, om opinionen är tillräckligt stark, om individerna är tillräckligt många ( the tipping point), då kan även det bakomliggande systemet börja ifrågasättas ?

Eller så räcker det med att säga som Carl Einar Häckner (1998):
Tiden är osnäll. Den gillar alla som duger. För att duga måste man prestera. Ingen talar om att leva.

New Generosity
Barbara Ehrenreich
Nina Björk
Carl Einar Häckner
Vargarna

Den perfekta lönen

Dagens Industri granskar löner. Bland annat redovisas den här rapporten från USA, där man försöker fastställa vid vilken lön lyckonivån planar ut. D.v.s när mer lön inte ger mer lycka. Blir ju mer konkret så, än att bara svepande säga att "lycka inte kan köpas för pengar ". Upp till en viss nivå kan den nämligen det. Men vilken nivå ?
Kanske svårt att överföra från amerikanska förhållanden. Och egentligen är det väl pengar över, när allt nödvändigt är betalt, som räknas. Boendekostnaderna i en storstad är ju t.ex betydligt högre än i landsorten.
Hur som helst, motsvarande drygt 40.000 kronor i månaden kom de fram till, forskarna på Princeton University (en ekonom och en psykolog).
Den svenska medelinkomsten ligger enligt uppgift på 28.000.

Några funderingar.
Först lite matematisk, och politisk, spekulation. Hur många är det som tjänar mer än 40.000 i månaden ? Hur många är det som tjänar mer än 54.000, som är den nivå där alla positiva effekter av mer lön upphör ? Hur stor blir skatteintäkten om löner över 54.000 beskattas med 100 % ? - Det låter förstås som ren kommunism, men tar man Princeton-rapporten på allvar så är det ju faktiskt meningslöst att tjäna mer än så. Då är det väl bättre, för alla, att det finns mer pengar till "skola, vård, och omsorg " ?
Sen kan man förstås undra, nu blir det mer filosofiskt, vad som händer om all löneökning går till skatt. Finns det någon som är intresserad av att tjäna mer än 54.000 i månaden ? Det spontana svaret, i en individualistisk värld, blir förstås nej. I en annan värld, vad den nu skall kallas, skulle det kunna vara höjden av lycka, att få möjlighet att hjälpa andra.


Kan redan höra kollegornas protester. Inte bara med (det oförsvarliga) snacket om  att " mycket vill ha mer ". Utan snarare det något mer rumsrena argumentet att utan löne-moroten saknas incitament  (motivation) att anstränga sig. Men jag köper inte det. Att göra bra ifrån sig, att få uppskattning, att få utlopp för sin nyfikenhet och kreativitet - det räcker, som belöning, och som incitament.

Sedan självrannsakan. Själv tjänar jag mer än 54.000 i månaden. Är jag beredd att avstå från det som ligger över ? 

-  J

a, om alla gör det.

Mycket vill ha mer 1- 3

Gröna partiet

Joakim  Pihlstrand - Trulp har varit med att starta Gröna partiet. Som en protest mot att Miljöpartiet steg för steg övergivit sina ursprungliga idéer och ideal. Önskar verkligen lycka till.
Han skriver här. De två sista inläggen - om Djurrätt och Vanvård (med filmillustrationer) är skrämmande. Och illustrerar vad ett sjukt system kan göra med hyggliga människor ?
Kanske kan man trösta sig med den här visdomen:

En äldre cherokee lärde sina barnbarn om livet. Han sa till dem: ” Ett slag pågår inom mig. Det är ett fruktansvärt slag mellan två vargar. Den ena vargen representerar rädsla, ilska, hat, avundsjuka, besvikelse, beklagelse, girighet, arrogans, självömkan, skuld, förbittring, underlägsenhet, lögn, falsk stolthet, överlägsenhet och ego. Den andra vargen stod för glädje, fred, kärlek, hopp, dela med sig, lugnet, vänskap, ödmjukhet, vänlighet, empati, givmildhet, välvilja, ärlighet, medlidande och tro. Samma slag pågår inom dig och varje människa också. ” Den vise cherokeens barnbarn tänkte en stund. Då frågade ett av barnen sin farfar: ”Vilken av vargarna skall vinna?” Den gamle cherokeen svarade bara: ”Den som du matar.”

Good News

Midsommarafton börjar bra. Solen skiner, alla verkar glada. Och på Facebook tipsar en vän om Good News Magazine. Tack.
Att sortera ut goda nyheter behöver inte nödvändigtvis vara detsamma som att stoppa huvudet i sanden.
Glädjekornet - att visa på det goda exemplet.

Den som tror att han är för liten att göra någon skillnad 
har nog aldrig haft en mygga i sovrummet.
( Jan Cederquist )

Uppförande

Det pratas mycket om säkerhet i vården. Vi har allt fler regler och checklistor för att undvika missar.
Men aldrig tidigare har jag hört någon tala om att " dåligt uppförande " har med säkerhet att göra. Det menar Marion Lindh, patientsäkerhetsstrateg i hälso och sjukvårdsnämden. Som varit på studiebeök i USA, där Joint Commission lyft upp beteende och bemötande till ett riskområde. ( Läkartidningen nr 24-25 2011).

Kommer att tänka på Richard, amerikansk pensionerad byggmästare som cyklade i Etiopien. Han kunde inte överse med ledare Scottys oförskämdheter. Jag försökte övertyga honom om att det inte var illa menat. Det spelade ingen roll, för Richard.
Om man däremot följer med på en sjukvårdsrond i Frankrike, då haglar oförskämdheterna, från både patienter och läkare. Och ingen verkar ta illa upp.
Säkerhetsrisken uppstår när någon tar illa upp ?

Är det inte avsikten som räknas ? Önskar det vore så. Men erfarenheten, andras och egen, talar emot. Det är lätt att bli sårad. Och vänlighet värmer.

Dåligt uppförande och dåliga avsikter. Enkelt.
Men dåligt uppförande med goda avsikter ?
Och gott uppförande med dåliga avsikter ?

Uppriktighet och ärlighet, hur skall det värderas ?

Frankrike nästa ?

                                                        
            Vänligt samspråk mellan Richard och Catherin Hemlin, fistelcentrum Addis A.

Reliefen

Utanför toaletten finns numera en bokhylla, på armlängds avstånd.
Ur den greppar jag på måfå, medan tarmen tömmer sig.
Nu senast " Vad är praktisk kunskap ". På sidan 141 citeras Nina Björk.

Kvinnan har tilldelats en bestämd roll av den moderna mannen. Trots att denna roll är ytterst passiv fyller den en viktig uppgift - releifens. Skall han framstå som aktiv och handlingskraftig måste hon göras stum och passiv. Skall han drivas framåt av förnuft och rationalitet, måste hennes känslor rasa.


Mer om män och kvinnor, om antifeminism och manssamhälle,  i dagens Fria Tidning.

Dr M

Inom spelteorin finns ett klassik försök om jämföresle, och avund. Spelledaren skall fördela 100 kronor mellan dig och honom/henne. Du kan tacka ja, och få det som föreslås, eller tacka nej, och ni blir båda lottlösa. I upprepade försök visar det sig att de flesta säger nej till bud med snedare fördelning än 60/40. Dvs, dvs det är värt att avstå från t.ex 30 kronor för att slippa uppleva att den andre få mer än dubbelt så mycket.
Det är svårt att glädja sig åt en framgång om andra varit än mer framgångsrika.
Det är lättare att uthärda en motgång om man delar den med andra.
Det är lättare att vara överviktig i ett sällskap där alla är det.
Kineserna vill inte bli rika. Utan rikare än väst.
O.s.v

Dr M cyklade Vätternrundan tillsammans med sin fru. Alla var imponerade, ända tills de hörde att det tagit 22 timmar. Om man springer maraton i den hastigheten så går man i mål på tre timmar (något som  många målmedvetna motionärer klarar). Men dr M var nöjd, han verkade helt ointresserad av jämförelser.
Det skulle finnas fler som dr M.

Idag har jag vänt på styrstammen  och sänkt sadeln 5 mm på min fincykel. Och jämför. Inte med någon annan, utan bara känslan. Det är en himmelsvid skillnad.


I vår familj är vi tre av fyra som jämför oss. Tyvärr.


Kan man älska en prestation ?

Andliga lagar

Finns det en enda dag som blir som man tänkt sig ? Nej.
Finns det en enda dag som inte innebär en hel massa oväntat ? Nej.
Betyder det att man kan sluta upp att ha avsikter,  drömmar och mål.
Nej.
Deepak  Chopra reder, inte helt utan framgång, ut begreppen, i Livets sju andliga lagar. (1994)
Wu - Wei - släpp taget

Varning för U - sväng

Kemisten och författaren Joar Tiberg skriver i dagens DN ett debattinlägg om kärnkraftens kostnader. Och klämmer i med:

Efter det italienska folkets definitiva nej till kärnkraft, sa landets premiärminister Silvio Berlusconi: ”Vi måste sannolikt säga adjö till kärnkraften och vi måste nu med kraft sätta igång arbetet med förnyelsebar energi”. ”En remarkabel politisk u-sväng”, kallas allmänt Angela Merkels vändning och beslut att avveckla Tysklands kärnkraft. Berlusconis står henne inte efter. Vad u-svängarna visar är att folket bestämmer, när folket bestämmer sig. Politiker och ekonomiska makthavare har då att följa efter, implementera.

It ´s the tipping - point,  dear Tiberg.

Yin och Yang

Utanför Konsum sitter en litet anslag om sommar - Yoga. Utan läsglasen på anar jag något om Yin och Yang. Att yoga oftast förknippas med mer eller mindre akrobatiska övningar (Yang-yoga), medan det här handlar om att mobilisera ur andra, mer meditativa, energikällor (Yin-yoga). Kort sagt, manligt och kvinnligt.
Lyssnar på "En bok - En författare" (Kunskapskanalen), denna gång med skådespelaren, jägaren och TV-kocken Per Morberg, som skrivit " Per Morberg jagar och lagar ". En både sympatisk, lite annorlunda och tragisk föreställning. Om det manliga. Om att göra allt eller inget, om extremt hävdelse - och bekräftelsebehov. När det blir lite för mycket ego skruvar han sig i den vackra fåtöljen, och säger att det bara handlar om en "image". För att sen berätta att han helst vill lägga all tid och alla pengar som blir över på mer jakt - i ensamhet. För att sen berätta att han faktiskt har fem barn. För att sen erkänna att han inte längre har behov av att visa att han är bäst, för nu vet han han är det ! För att sen upprepa att det vore roligt om fler kvinnor kom ut i skogen. För att sen  ….. det är något beklämmande med det manliga ?

Yin och Yang. I balans. Kan väl inte vara fel att sammanfatta dagsläget med att istället för att "det manliga" (Yang) tar  mer intryck av det kvinnliga (Yin), så vill vi att kvinnor tar för sig, lär sig konkurrera, och "kommer ut i skogen". Gud förbjude den som uppfattar detta som antifeminism ! Taoism kan det kallas. Eller varför inte "Klotförstånd" ?

Alternativ

Hur skall man förstå varför "vanliga greker" så envist demonstrerar mot nedskärningar och hjälppaket. Handlar det verkligen bara, som det oftast framställs, om korrumperade människor, om ett korrumperat land, som levt över sina tillgångar ? Finns det motbilder ? T. ex  den här lilla notisen i dagens DN.
Kanske finns det anledning att plocka fram Naomi Klein och hennes Chockdoktrin, för att verkligen förstå. En motbild som handlar om hur den starke utnyttjar (och till och med välkomnar) den svages belägenhet, för egen vinning ?
En mindre paranoid hållning är att, likt Johan Ehrenberg, se till andra lösningar. Att istället för nedskärningar, som oundvikligen drabbar utsatta och svaga mer än välbeställda, våga tänka tanken höjd skatt (Grekland har Europas lägsta skattetryck, och Europas duktigaste skattesmitare, alternativt Europas sämsta skattepolis), våga tänka tanken gemensam, istället för privat, konsumtion.

Skall erkännas. Attityder, värderingar, maktstrukturer går att fatta, ekonomi är däremot obegripligt för en vanlig dödlig. Eller kanske handlar ekonomi, egentligen, om just attityder, värderingar och makt ?


Letade bild på grekiska demonstranter , och snubblade då över den här "alternativa" hemsidan. Kan varmt rekommenderas.

Att sätta punkt ....

Festligt när någon kommenterar ett inlägg som är ett år och tre månader gammalt.
Det gällde det Gröna Klotet i Dammtorptsjön, förra vintern.
Undrar hur det gick med hagelframställningen ?
Grönt klot
Punkten

Olof Palme

Olof Palmes gravsten har blivit nerklottrad.
Ingen stor händelse, men blir ändå det som gör starkast intryck i nyhetsskörden.
Det är sällan förnuftet som styr, snarare känslorna.
Fredrik Lindströms programserie " Vad är en människa " från 2008 går f. n i repris. (SVT) 
Göran Greider lär ha skrivit en läsvärd bok om Olof Palme.
Förnuft och ytlighet. Känsla och djup.
Palme och Juholt.

Rättelse

Rör om i gröten, och kommer plötsligt på (varför ?) att jag kallat Håkan Juholt för Hans och Hasse, igår och förrgår. Även muntergökar och fleksnesar bör kallas vid sitt rätta namn.

Små marginaler

Det ordnar sig säkert. Så länge det finns gas i brännaren. Hörde precis på radion att oljan i Norge kan vara slut redan om 8 år. 

               

Välj själv ?

Det är inte svårt att uppröras över minskningen/nedmonteringen av offentligt finansierad skola, vård och omsorg. Bland annat. Men frågan är om inte nedläggning och privatisering av bibliotek, vilket man ägnar sig åt i vår gamla hemkommun Nacka, är det mest pedagogiska exemplet på en märklig färdriktning.
Biblioteket vid Meborgarplatsen är öppet till klockan 22 på vardagar, till 16 på helgen. Där finns dagstidningar på alla världens språk, och ett fantastiskt urval av vecko - och månadsmagasin. Och alla, verkligen alla, har samma rätt att utnyttja denna fantastiska service. Att prenumerera på bara ett fåtal av dessa tidningar skulle bli kännbart även för den med god inkomst.
Idag fick jag fin valuta för mitt skattebidrag, genom att i en trevlig miljö ögna i National Geografic, VI, Effekt Klimatmagasin, Ordfront och Folket i Bild. 
Fredrik R menar förstås att undersköterskan, som fått så mycket extra i plånboken tack vare skattesänkningar, själv skall välja om hon (SIC) vill köpa böcker och tidningar för pengarna. Men är det inte ett väldigt, väldigt listigt system att massor av människor kan läsa ur samma bok, ur samma tidning ? Varför denna förälskelse i ägande ?
Är det till Håkan - Fleksnes - Juholt man skall sätta sitt hopp ?
Eller är jag bara paranoid ?

Senaste nytt

                                           

Lönnarna på baksidan har tagits ner (= upprörda känslor), kryssningsresenärerna ser uttråkade ut, jag har för första gången tagit kort på en ros, och potatisen frodas.

Tvätta - i tid och otid.

Till tvättstugan bokar man tid på en gemensam tavla. Det är praktiskt.
Det skulle vara opraktiskt om alla kom samtidigt med sin tvätt till tvättstugan.
Själv har jag slutat boka tid till tvättstugan. Dels för att jag missbedömmer när jag faktiskt har tid, dels glömmer jag bort tiden jag bokat. Istället smyger jag tid, när andan faller på, i slutet av ett tvättpass. För det mesta hittar jag en ledig maskin.
Men vad skulle hända om ALLA gjorde så ? Det skulle inte fungera.
Men eftersom de flesta bokar, så fungerar det.
Konklusion ?

Mycket vill ha mer - 3

Jag skulle verkligen vara en total katastrof som facklig företrädare.

Igår ondgjorde vi oss över lönerevisionen. Alla var överens om att vi återigen var missgynnade, och åsamkats försämrad köpkraft.
Av besparingsskäl  har man/vi tidigare dragit in bakjouren, vilket inneburit en kännbart minskad totalinkomst (men naturligtvis samtidigt en minskad arbetsinsats). Nu låg det 1.8 % i potten, en nivå som den facklige företrädaren menade att han hade svårt att påverka. Någon riktigt upprörd påminde om att inflationen är 2.7 %. Sammantaget blir det här en kännbart sämre köpkraft, samtidigt som kliniken går med vinst.
Upprördheten förutsätter uppfattningen att ingen skall behöva utsättas för försämring, oberoende av utgångsläget. Möjligen svalnar ilskan, eller kanske stegras den (?), om man börjar nagelfara vari arbetsinsatsen består, och hur andra medarbetare på kliniken ersätts. Att arbeta på en klinik med planerad (titthåls)kirurgi är en uppgift som ställer relativt sett anspråkslösa krav på flexibilitet och förmåga att fatta svåra beslut. Däremot är arbetsinsatsen hög, och inte så sällan arbetar man obetalt på övertid. Om man sneglar på sjuksköterskorna, som en jämförelse, kan man grovt säga att den erfarna sjuksköterskan tjänar hälften av sin erfarne kirurgkollega. Jag är inte övertygad om att det är rimligt, om man beaktar ansvar, och tänkbara konsekvenser av fel och misstag. Men det är inte den typen av resonemang man skall dryfta i samband med en lönerevision. Alltså är vi upprörda.
Mycket vill ha mer - 1
Mycket vill ha mer - 2

Påsen

Läste en krönikör som tyckte synd om Juholt, det var på temat vi har fått en svensk Fleksnes.
Blir spännande när det drar ihop sig till nästa valdrörelse. Jag har en känsla. Att en svensk Fleksnes blir en svårare nöt än Sahlin för Reinfeldt att knäcka.
Kommer osökt att tänka på sax - sten - påse - leken. Monas (köks)sax var chanslös mot Fredriks sten(ansikte). Men Håkan kanske har en (frys)påse, att stoppa ner stenen i ?
Det skulle i sådana fall bli en repris på det öde som drabbade Olof Palme när han skulle ta sig an Thorbjörn Fälldin.

Långsamhetens lov

För den som undvikit trädgårdsland i 50 år är det hisnande att följa tillblivelsen av egen potatis.

abfplay.se

ABF har lagt upp föredrag och seminarier från Tillväxtforum på nätet.
En oerhörd lisa för själen att återigen få höra KG Hammar och Nina Björk hålla sina klarsynta och rakryggade anföranden. Vårt dilemma handlar om ekonomi (kapitalism) och människosyn (materialism) . Girighet, missnöje, missunsamhet, resursbrist och miljöhot är konsekvenser, inte orsaker.
Precis så.
Lyssna

Skön rutin

Det låter tråkigt och fantasilöst, men det är rätt skönt med rutiner. Svensson ?
Jag har haft samma båt i över tio år.  Den kräver inte mycket, man kan nog säga att den är lättskött. Vilket delvis beror på att den aldrig gjort anspråk på att vara någon altartavla. Tvagning, vaxning, bottenmålning en helgeftermiddag i (slutet av) maj, sjösättning, påmastning och flytt från vinter till sommarhamn inom en vecka - så ser rutinen ut. I rutinen ingår att cykeln får följa med på första seglatsen, för att underlätta hemresan från sommarhamnen.
Har många gånger förvånats över att jag inte tröttnar på att segla. Känslan  när brisen ger lite extra fart åt båten har jag upplevt många gånger, men den är fortfarande lika skön. Att ha rutiner ger också, märkligt nog, en liknande tillfredsställelse.

Nu ligger hon på plats, efter en fin kryss och ett havererat motorfäste .
Kanske dags att frångå rutinerna och pröva en säsong utan motor ? Båten klarar kryss i nästan alla sund, och vid Baggensstäket och Ingarö kyrka och liknande ställen kanske man kan lifta, det skulle rentav kunna ses som ett litet socialiserings-vi-kan-väl-hjälpas-åt-projekt.

Inte så lätt

Får av en tillfällighet med mig Jämlikhetsanden in på toaletten, och läser om skillnaden mellan vänskap och social status. Att dela med sig och erkänna varandras behov, respektive hackordning, makt  och privilegier. I radion berättar K G Hammar om allvarligt skadade kristna amerikanska fredsaktivister  i Irak som får hjälp och räddas till livet, trots sin nationalitet och religion. Och från Umeå kommer en färsk avhandling om de goda effekterna av psykologisk hjälp till brottsoffer, hjälp att inte skuldbelägga sig själva, hjälp att inte bara se i svart och vitt. Godheten fullständigt översvämmar lägenheten.
I mitt eget liv går det inte så bra för godheten. Ondskan tas på något sätt för given. Den kan mildras korta stunder, men låter sig inte besegras, så där som i radion och i böckerna.

Dags att vända blad ?

Det som av alla betraktas som utsiktslöst tar plötsligt en ny vändning - finns det något mer upplyftande ?

Efter år av opinionsarbete och ambitiös utbyggnad av alternativa energikällor har Tyskland beslutat att avveckla kärnkraften. För den som , oberoende av all världens energikalkyler, inte kan förlika sig med kärnkraftens risker är det förstås glädjande. Men mest glädjande är det allmänna hopp som infinner sig. Det går faktiskt att prioritera om, att tänka i nya banor, att byta riktning. När opinionstrycket når "the tipping-point" är politkerna beredda att verkställa, som KG Hammar brukar framhålla.
Det som fick det tyska lasset att tippa var naturligtvis katastrofen i Japan. I Sverige finns inget lass att tippa, utan den nästan tomma vagnen står stadigt på marken, trots rapporter om nya härdsmältor.

Om Tyskland, världens fjärde största ekonomi, kan besluta om kärnkraftsstopp, då känns plötsligt ingenting omöjligt.

Ett mer blygsamt exempel på positiva besked visar att ibland kanske lösningen är enklare än man tror. Utredningstiderna för vanliga brott har enligt DN sänkts från 78 till 9 dagar. Tack vare bättre datorstöd, men framförallt genom att låta polisen från brottsplatsen fullfölja den utredning man påbörjat. Det påminner inte så lite om det vi fick lära oss på LEAN-kursen. Där kunde man på likande sätt visa att tiden för t.ex en bröstutredning kunde minskas från 6 veckor till en dag, genom att eliminera all "icke värdeskapande" tid som låg emlllan de olika utredningsmomenten.

Johan Ehrenberg har skrivit en hyllning till det tyska beslutet.

Lars Lennart Larsson

Funderingarna om Ingmar Bergmans möderne har stimulerat nya släktforskare. Enligt DN saknas belägg för något bortbyte. Och det gossebarn som skulle ha ersatt den enligt spekulationerna avlidne Bergmansonen var i själva verket Lars Lennart Larsson, som levde i USA fram till sin död 1982.
Sista ordet verkar inte sagt.
Sant eller osant - kan minsta knyst om bortbyte ha nått den känslige sonens öra ? 
För övrigt - var detta verkligen en fråga värd att dryfta ?

Svensson

Att vare "en Svensson" är inte direkt smickrande, 2011. Annat var det på Hylands tid, före individualismens segertåg, då korade man varje vecka " Herr medelsvensson".

Colette van Luik, som skrivit boken"Vem är Svensson", är förvånad över hur lite vi vet om den breda medelklassen, om arbetar - och överklass kan man läsa spaltkilometrar. Efter idogt eget arbete konstaterar hon att Svensson finns, det är inte bara en klyscha.

Två saker förvånade henne när hon ringade in medelsvensken. Svensson slarvar med maten. Och är mer andligt lagd än man kanske tror.

Jag kryssar mig igenom hennes Svensson-test. Och kommer på mig med att bli glad när jag får låga poäng. Vad är det för fel på att vara Svensson, 2011 ?

Eller kanske snarare. Blir det inte motsägelsefullt att ena stunden vurma för gemenskap, jämlikhet och ökad solidaritet, för att i nästa frenetiskt sträva efter att avvika från mängden ?

DN 5 juni - utan testet.

Localize globally

Försöker följa med i vad som händer i Libyen, Jemen och andra länder långt borta. Men har märkt att jag blir sittandes allt längre med Södermalmsnytt. Läser noggrant varje rad, i sista numret, om Gunnels cykelverkstad, som ligger tvärs över gatan.
Inskränkt ? Kanske inte.
Lokalisera globalt, talas det vackert om i Economics of happiness.