Vinter i P1

Nu blir det långrandigt …. som vintern.



Kunde inte låta bli att pränta ner axplock ur Fredrik Lindströms funderingar från Vinter i P1. Det ger en hint, men knappast full rättvisa åt programmet.

Började på liknande sätt att sammanfatta Lena Anderssons vinterprogram. Men gav upp. Kunde inte ge rättvisa åt hur man ena stunden ”reducerar” och bryter ner i beståndsdelar (och låter sig imponeras av magnetkameraskuggor), för att senare öppna upp på vid gavel för det sköna, det djupt mänskliga, det ogripbara.

Men hon ursäktar sig med att det behövs ”saxar”, när alltför många ägnar sig åt att ”limma”.

Är det verkligen så ? I en tid, när snart sagt varje banal livsfråga kräver en en expert, eller en coach ?

( Hennes hädiska sommarprogram från 2005 , om Jesus, är däremot en utmaning som bör antas. )

Här är Fredriks funderingar:

"

Min bror Henrik brukar hävda att ”ingenting börjar från noll” , det finns alltid en bakgrund. Det kan man även säga om julen. Ordet, och traditionen, går längre tillbaks än kristi födelse. Julen uppmärksammade den tid på året när solen vände. Kanske ville man beveka den att återvända.

Sedan inlandsisen smälte har ungefär 400 generationer levt sina liv, fram till de 3-4 sista, som bönder. De hade inte något särskilt namn för det vi kallar ”naturen”, de var en del av den.

Ingenting överlever om det bara har en funktion. Julen var inte bara solens högtid, utan också tid för vila efter skörd och slakt, lek och umgänge, även med de döda förfäderna.

Som människor samarbetar vi över generationerna, till skillnad från andra djur. Det ger oss en fördel, men också beroende. Beroende av att ha kontakt med det förflutna.

Om hjärnan vore större skulle den inte kunna passera bäckenkanalen. Om bäckenet vore bredare skulle det äventyra vår upprätta gång. Så istället för större hårdvara förser vi hjärnan med mer sofisktikerad mjukvara; kultur.

Traditionerna har en stark och självklar auktoritet att skapa en gemenskap, och man slipper välja, något som inte blir en lika självklar anledning att vara tillsammans.

Vårt pepparkaksbakande var en given tradition. Varje år kämpade vi med formar av gummor med hårknutar och gubbar med vidbrettade hattar.

När blev julen kristen ?

Det var först när romarriket var på fallrepet som man lanserade den 25 december som tiden för Jesu födelse. Vilket innebar att kristendomen hakade på, och drog nytta av, en redan etablerad högtid, nämligen firandet av solens återkomst.

Julen har överlevt både asatro och kristendom . Vad är det vi firar idag ? Kan man säga att vi har en kommersiell religion ? Ja.

Religion är ett förhållandevis nytt begrepp. Ordet syftar på Gudsfruktan. Tidigare skilde man inte på andlighet och annan kultur. Begreppet religion dyker upp på 1500-talet, i samband med reformationen.

I våra dagar kan religionen på ett liknande sätt markera avstånd. Och kanske överdriven respekt, nedlåtenhet, och fruktan. När den kurdiske sommarvärden, liksom jag, inte ville ha en sommarkrans i håret möttes han av o förståelse. När han slutligen hänvisade till att ”hans religion” förbjöd honom, då var det ingen som längre försökte övertala honom.

En liknande överdriven respekt kan man se i bemötandet av handikappade, och även där undra om det är utttryck för nedlåtenhet.

Vi brukar hävda att vi saknar religion, men har en ”livsåskådning”.

Vår livsåskådning är inte enhetlig (det har heller inte religionerna varit ..), men vilar på fya grundpelare. Rationell vetenskap, individualism, markandstänkande och demokrati.

Vi brukar hävda att vi vet, den religiöse tror.

Men vi drivs alla av ungefär samma längtan och behov. Och ingen av oss är heltigenom rationell. Vi har alla någon form av religion. Något som vi fruktar, och dyrkar. Att hävda att vi vet, det vore en lögn.

Att säga att det västerländska tänkandet inte är en religion är faktiskt till vår naktdel i resonemanget. Alla religioner har nämligen sagt : - Det här är inte tro, det är sanningen. (!)

Vi söker alltid sammanhang. Alla religioner och livsåskådningar är hypoteser. Som man håller fast vid så länge de ”levererar”. Kristendomen innebar nya kontakter och ny kunskap. – Vi satsade rätt när vi övergav Oden för Kristus.

Vissa saker ses bara i ögonvrån. Men vi tror bara på det som medvetandet uppfattar.

Språkinlärning är ett bra exempel på att medvetandet snarast utgör ett handikapp. Stadsplanering är ett annat. Fungerande och trivsamma städer är inte de som ritas vid ett skrivbord, utan de som växer fram organiskt, omedvetet.

Vår övertro på medveten kunskap leder till att julen framstår som något kuriosa. Vi tror att vi förstår vad vi gör när vi tar av sillsalladen …

Den största omställningen vi står inför är sannolikt en annorlunda kunskapssyn.

Vi kommer sannolikt av eftervärlden att beskrivas som tillväxtdyrkare. Den makten har vi underkastat oss, utan att riktigt veta hur det gick till. Mer än att den förvandlat oss från bönder till halvfeta projektledare …

Vad är tillväxten för en makt ? Det handlar om resurser som vi lånar av framtiden. Ekonomi betyder ”hushållning”, dvs hur man förhåller sig till framtiden. Förr styrdes allting utifrån ett givet behov, man tillverkade den kostym och det hus man behövde. Det var tidskrävande och ineffektivt. Att tillverka först innebar en risk. Paul Urban Bergström, som grundade varuhuset PUB, var den förste att sälja färdiga kostymer. Han tog en risk. Och blev rik.

Framtidsdyrkare har vi alltid varit, men idag har vi gjort oss så mycket mer beroende av den. Inte konstigt att vi hela tiden pratar om den …

Vi har gjort oss mindre beroende av våra förfäder. Samtidigt måste den som investerar skapa ett förtroende. Skapa ett varumärke. Med marknadsföring och reklam.

I allt fler sammanhang talar vi om ”varumärke”, dvs behovet av att skapa ett förtroende, för en vara eller tjänst, som (kanske) inte behövs.

Allting kan göras till varumärken. Och varumärkeskyddas.

Varumärket Julen breder ut sig. Skyltsöndagen flyttar bakåt i tiden.

Och det som kan säljas skall naturligtvis säljas , att stå tillbaka vore korkat.

Vi har vänt på värderingarna. Vi har fått en marknadsmässig , ekonomisk världsbild.

Julen tar alltfler marknadsandelar. Julen är en lika perfekt symbios med marknaden som Disney och McDonalds. Det finns en julversion av snart sagt varje musikstycke.

Men vem driver det här projektet ? Det gör vi delvis själva. Då det i priset vi betalar för varje vara är inbakat en rejäl portion marknadsförings - och reklamkostnader.

Alla säger att de avskyr reklamen, men faktum är att den fungerar.

Man kan jämföra med barnen från förr, som själva fick gå ut och hugga riset som de sen skulle få stryk med …

Oftast ser vi ner på forntiden. – Hur kunde de vara så korkade som offrade svärd och dyrbara föremål … men varför köper vi julklappar och presenter ? Vi är nog inte så olika …

Andra tider hade andra sanningar, som också fungerade …

Vet vi egentligen hur fria vi är ? Nyare rön om spegelneuron talar för att vi är mer förbundna med varandra än vi anat.

Att varje människa själv kan välja sitt eget liv och på egen hand göra det meningsfullt återstår att (be)visa.

Tänk om det inte är mina inre drivkrafter, som jag gärna tror, som gör att jag till skillnad från pappa, morfar och farfar inte är järnhandlare. Jag ville förverkliga mina drömmar och ambitioner, men hade de ens fått titta fram om det inte också lönat sig ?

Individualismen hjälper oss att upprätthålla det här jongleringsnumret som vår ekonomiska världsbild innebär. Ju mer självförverkligande, ju större egon, desto svårare har vi att kompromissa, desto svårare har vi att leva med andra människor. Ju ensammare vi är, desto mer fullutrustade hem, bilar, prylar, desto mer konsumtion.

Största hotet mot överflöd/konsumtion/tillväxt - samhället är att vi inte längre tror på det. Att det mister vårt förtroende.

Att människor inte längre firar julen hemma, utan reser långt bort,  är en indikation på att tillväxtsamhällets dagar är räknade. Att vi börjar tvivla på vår nuvarande världsbild.

Kristendomen blev degraderad från sanning till bara religion, just när människor började tvivla på den. (1500-tal).

Den tid kanske är kommen när den tillväxt – demokratiska – valfrihets – individualistiska – rationella – världsbilden går från sanning till bara hypotes, eller religion om man så vill. Helt enkelt för att vi slutar tro på den.

Hoppas ni inte tycker det är alltför provocerande, att jag tycker om att julen bestämmer över mig. En liten sidodörr, till en plats där andra hjälper mig att fatta mina beslut.

"

(Undertecknad hoppas, att Fredrik tycker detta var en rättvisande sammanfattning.)