Halvfulla och halvtomma glas …
Läste i julhelgen en lång intervjun med den friade läkaren på Karolinska sjukhuset.
Omskakande, och upprörande. Är detta Sverige ? Eller ett annat Etiopien ?
Nu har jag lugnat ner mig. Och tänker att det finns mycket gott man kan säga.
Naturligtvis glädjande att domstolen lyssnat.
Naturligtvis ger det möjligheter att rätta till missförhållanden hos åklagare, polis och rättsmedicinal.
Enastående att någon kan härda ut, och behålla fattningen, under så lång tid. Styrka som smittar, och inspirerar.
Fallet är lärorikt på många sätt. Här blir det nästan övertydligt vad dålig kommunikation, prestige och rädsla kan ställa till med. Har processen väl startat, är den svår att stoppa. Om bara föräldrarna pratat med läkaren en gång till innan de gick till polisen .. Om bara personalen, som försummat att notera tiopentaltillförsel dagarna före flickans död, vågat träda fram … Om bara rättsläkaren, polisen och åklagaren inledningsvis haft lite mer is i magen …
Lägger artikeln i högen av sparade urklipp. Den inger mod, och förtröstan.
Läkartidningen Nr 5-52 2011, Volym 108
3 kommentarer:
Medias inblandande i rättsprocesser har tidigare varit debbaterad, men kanske är det så att vi som människor generellt är för snabba att dömma och fördömma?
Ja, alldeles säkert.
(PS du kan väl mejla dina tider för den 25/1. Ser fram emot det.)
Tider kommer.
Skicka en kommentar