Varning för invandring (19)

Kanske kan man säga att allting ytterst handlar om goda samtal.
Som präglas av nyfikenhet på den andre.
Som ogillar rädsla och prestige.

Och den som klarar den uppgiften blir ett föredöme, långt utanför det ämne som avhandlas.
Tror aldrig jag läst eller hört någon vara så nära idealet som journalisten Niklas Orrenius.
I boken " Jag är inte rabiat, jag äter pizza. En bok om Sverigedemokraterna " har han samlat ett antal artiklar skrivna under åren 2002 till 2010. Man lär sig mycket om Sverigedemokraterna. Och om vårt sätt att reagera. Den nationalromantiska, snarare än den invandrarfientliga, bilden av SD förstärks, liksom den uttalade rädslan för islam. Men den största behållningen är Orrenius ärliga och respektfulla nyfikenhet. Att tiga ihjäl SD är honom helt främmande. Han vill förstå.

Du får det att låta som om jag är ute på ett korståg mot SD. Så är inte fallet. Däremot tycker jag att ni är ett intressant parti i ett intressant skede av svensk politik. Det motiverar den stora bevakningen.
( I ett svar till presschef Mattias Karlsson )


Ibland frågar folk om jag tycker det är obehagligt att bevaka och skriva om Sverigedemokraterna. Jag svarar alltid nej. Många har fortfarande en bild av Sverigedemokraterna som aggressiva skinnhuvuden, men de flesta är vanliga människor som sällan är särskilt svåra att ha att göra med. Jag blir nästan alltid korrekt behandlad.

                                       Niklas Orrenius och Jimmie Åkeson i samspråk


På föregående Invandringsinlägg (nr 18)  kommenterade f.d SD-riksdagsmannen Stellan Bojerud, bl.a  att " det finns så många myter om SD ".
Men Orrenius har ett särskilt kapitel om " Den otypiske sverigedemokraten" - Stellan Bojerud. Som även har sagt :
- Man skall sluta bunta ihop folk i grupper, och sluta prata om "invandrare".
- För mig finns bara individer med olika drömmar, förväntningar och förmågor.
!!