Johan von Schreeb

Tankar för dagen klockan 06.50. Programledaren introducerar utförligt dagens tänkare Johan von Shreeb. Så hörs en kvinnlig röst. Hon pratar om att tvinga sig att le och att säga att det är vackert väder, fast det regnar. Sekunderna går. Nu måste väl programledaren bryta in. Nej, inslaget fortsätter tiden ut. Har svårt att höra vad som sägs. Börjar spekulera vilt. 1 april ? Har Johan blivit imitatör ? Pride-inspirerat ? Nej, programledaren, producenten och hela P1 tog förstås en fikapaus medan "Johan" pratar.
Men ännu mer häpen blir jag när programledaren återkommer 06.59 och säger - Vi hörde Johan von Schreeb i tankar för dagen.
Här sätts man verkligen på prov. Och mina spekulationer tar vidare svängar. Så lätt övertygas jag inte om att det var Johan von Schreeb vi hörde. Men om dom fortsätter att upprepa det några gånger till så kanske mitt motstånd bryts ner.
Sen kommer förstås, som ett brev på posten, associationerna. I samma kanal upprepas varje dag samma budskap. Ekonomin skall räddas med ökad konsumtion. Ökad konsumtion, ökad konsumtion, Johan von Schreeb, Johan von Schreeb.

Vems islam ?

En bok helt väsensskild från antingen-eller-sluggerdebatten vi vant oss vid. Kunnigt, ödmjukt, metodiskt och bitvis lite tråkigt blir man påmind om hur mycket islam betytt för västerlandet och hur olika muslimer kan vara. På några ställen smyger Mohammad Fazlhashemi, född 1961 i Iran och docent i idehistoria i Umeå, in sina egna slutsater.
Sista kapitlet handlar om Mohamed-teckningarna. Slutraderna är hoppingivande:

"Jag kan se framför mig nästa generation muslimer som behärskar de sociala och kulturella koderna, språket och dess nyanser och inser hur lätt man kan avväpna islamofobiska krafter med hjälp av humor, satir och konst..Det är en generation som väljer att, istället för att riva upp himmel och jord och istället för att ta till brösttoner och skrika framför TV-kameror om sårade känslor och kränkning av religiösa symboler, ställa ut sina konstverk och göra roliga sketcher och filmer där de driver med islamofober och provokatörer och avslöjar deras uppsåt. Den dagen är inte så långt borta."

Skymning

Biblioteket vid Medborgarplatsen har en bra tidskriftsavdelning där man kan läsa de där tidningarna man varken har råd eller lust att prenumerera på. Slog mig ner med på den hårda träbänken och fiskade i ryggsäcken efter glasögonen. Men hur jag än letade var de spårlöst borta. För inte så länge sen kunde bra ljus, utvilade ögon och lite utsträckta armar kompensera för glömda brillor. Men den tiden är förbi. Om man inte håller till godo med bilder och de stora rubrikerna.
Blygseln hindrade mig att fråga bibliotikarien om hon ville låna ut sina läsglas. Det blev istället en uttryckning till allti-allo-räddaren-i-nöden-affären Wirströms på Folkungagatan. 19 kronor för +2,5 dioptrier. (Klarar mig med +2,0 men de var slut).

Få saker är ett så påtagligt bevis på att åldern tar ut sin rätt som de trötta ögonlinserna. Strålen är ju inte heller vad den varit men det är på något sätt lättare att snacka bort. Typ för mycket skavande på sadeln.
Taoisten tycker förstås den här påminnelsen är helt i sin ordning. För den fåfänga 50+grabben som fortfarande tror han kan cykla ikapp med trettioåringar är det inte lika lätt.

TAO (4) Alla väsendes källa

IV
Tao är tomt
men outtömlig dess verkan
Bottenlöst, ack, såsom alla väsendes källa
Den avslipar kantens skärpa,
den upplöser härvans knut
Den dämpar ljusets skärpa
I stoftet gjuts det ut
O, djupt och klart som ett stilla vatten förblir det städse!
Jag vet inte vems son det är
En bild är det av vad som föregick Den Högste



4
Tao är tom
ändå outtömlig
Likt en avgrund !
den tycks vara tiotusen tings ursprung

Den slösar sin skärpa
löser sin knut
dämpar sitt ljus
blir ett med sitt damm

djupt fördold som om den bara kanske finns
Jag vet inte vems barn den är
Den tycks föregå själve anfadern


2009
Göran Skytte skriver i sin krönika i DN:
"Ju mer naturvetenskap jag läser, desto mer tror jag. Ju fler naturprogram jag ser och lyssnar till på TV och radio, desto mer stärks min tro".
Ödmjukhet är inte direkt något modeord. Det kanske det borde vara.

Teknik - panik

Jag känner ingen rädsla att skära i folk. Inte ens när det egentligen är ganska osäkert vad som väntar under skinnet.
Men jag får panik för apparater som trilskas. Då kallsvettas jag och får kortslutning.
Och det blir inte mindre frustrerande av att alla andra verkar som fiskar i dator-och-apparat-havet.
Nu har jag i alla fall blivit vän med kortläsaren för betalning av räkningarna på internet. Efter pinsamt många samtal till Nordeas support (som betjänar dygnet runt...av någon anledning som bara den affärsmässige förstår...).
Men jag skulle önska ett vaccin som för alltid gör mig resistent mot jag-får-panik-av-teknik.

Jesus på Medborgarplatsen

Satt utanför Seven-Eleven på Medborgarplatsen. Man får gott kaffe, en croissant och Svenska Dagbladet för 20 kronor.
På torget vandrar en man omkring med trådlös mikrofon och pratar energiskt och fritt ur hjärtat, nästan som i tungor, om Jesus och sin tro. Bredvid mig sitter två femtonåriga killar och ser frånvarande ut. Jag bläddrar i tidningen och lyssnar förstrött på tungomålet. Så märker jag att grabbarna intill ihärdigt kommenterar predikanten. Dom är riktigt upprörda över hans frälsning. De verkar störa sig på att några få utvalda får komma upp i famnen. Jag hör inte riktigt vad dom säger.
På min andra sida sitter tre araber. Dom är också upprörda. Över något helt annat. Men det förstår jag ingenting av.

TAO (3) Öva overksamhet

III
Upphöj icke de visa
på det att folket ej må ävlas och tävla.
Sätt icke pris på det svåråtkomliga
på det att folket icke må frestas till stöld.
Betrakta icke det åtråvärda
på det att folkets hjärtan icke må oroas.
Därför styr den vise sålunda:
Deras hjärtan gör han tomma
men fyller deras buk.
Deras dådlust försvagar han
men stärker deras rygg.
Sålunda skall folket hållas fritt från kunskap och begärelse,
och de som äger kunskap skall icke fördrista sig att handla.
genom att öva overksamhet
gör han styrelsen verksam.



3
Att inte prisa den förtjänta hindrar avund
Att inte värdesätta rikedom hindrar stöld
Att inte visa det begärliga
hindrar sinnenas förvirring

Därför härskar den ädla människan
genom att tömma sinnen och fylla magar
genom att dämpa strävan och stärka ryggar

Han håller ständigt folket okunnigt och utan begär
Han ser till att de kunniga inte vågar handla
Om han agerar utan handling
ska ordning råda


2009
Nyheterna toppas av 15-åriga Sarah Sjöström som vann VM-guld på 100 meter fjäril och Zlatan Ibrahimovic som skrivit på för Barcelona FC.
Den här versen är svårsmält år 2009. Det krävs ett visst mod att inte avfärda den.

Tour de TAO

Är det någon mening med att återge 81 dikter av en gammal kines som levde för 2500 år sedan ?
Kanske krävs det att man samtidigt ger exempel på att hans förhållningssätt har bäring år 2009 ?
Skall göra mitt bästa...(Har lagt till några 2009-kommentarer på vers 1 och 2.)

Könsneutral

Stenudds kommentar till vers 2.
"Könsbestämningen här och på andra ställen i tolkningen har nästan aldrig stöd i den kinesiska texten, som har könsneutrala ord. Det fungerar dock ej tyvärr på svenska."

TAO(2) Emedan han icke fasthåller

II
Då människorna under himlen alla uppfattade det sköna som skönt
tog det fula gestalt
Då människorna under himlen alla uppfattade det goda som gott
tog det onda gestalt
Vara och icke-vara framväxer ur varandra.
Svårt och enkelt fyller ut varandra.
Långt och kort är grader av varandra.
Ton och röst förenas i samma klang.
Framför och bakom bildar ett sammanhang.

Därför utför den vise sin handling utan att verka.
Han meddelar undervisning utan ord.

Alla ting kommer till stånd, och han vänder sig ingalunda bort från dessa
Han skänker dem liv, men tar dem icke i besittning
Han uträttar, men gör intet till sitt,
fulländar, men fasthåller icke.
Det är emedan han icke fasthåller
som hans förtjänst icke kan tagas bort.



2
När var och en i världen ser det sköna som skönt
då finns det fula
När var och ser det goda som gott
då finns det onda

Sålunda:
Det som finns och det som inte finns frambringar varandra
Svårt och lätt kompletterar varandra
Långt och kort formar varandra
Hög och låg vilar på varandra
Röst och ton klingar med varandra
Först och sist följer varandra

Därför går den ädla människan runt och gör ingenting
undervisar utan att tala
De tiotusen tingen blir till
men han gör inte anspråk på dem
Han verkar för dem men gör dem inte beroende
Han gör sitt värv men tar ingen ära för det
Eftersom han inte tar ära
kommer äran aldrig att tas ifrån honom.

2009
Lyssnar på Studio ett i P1. Diverse debatter. Men hela tiden detta ständiga antingen - eller. Nästan aldrig både - och. Synd.
Läser pensionsexperten i DN. Vi måste höja pensionsåldern säger hon. Om vi skall behålla vår standard.
Nog har man en känsla av att mycken olycka hos oss i väst beror på att vi klamrar oss fast, vid hälsa, ägodelar, prestationsförmåga och status. Nästan livrädda att förlora något. Avstår man istället, som Lao förordar, är det inget som kan tas ifrån en. Ganska listigt :). Samtidigt slås man ständigt av att folk som ofrivilligt går miste klarar sig så bra.

Det kvinnliga

Liten kvällsandakt från Stefan Stenudd

"De tiotusen tingen bär yin och omfamnar yang, säger Lao tzu. Båda är närvarande och nödvändiga, såsom mysteriet och manifestationerna båda är det. Men Lao Tzu finner ändå en favorit i yin, det underdåniga och kvinnliga.
Människan gör bäst i att hålla sig till det kvinnliga och vara modern trogen, även sedan barnen vuxit sig stora och kräver all tribut.
Modern vårdar och skyddar utan att begära något i gengäld. Det kvinnliga är att underordna sig istället för att härda och förhäva sig. Sådan är också Vägen och sådant är också Lao Tzus ideal.
Den manliga strävan tycks vara att lära känna världen för att erövra och kontrollera den. Vi gör virke av skogarna och leder vattnet i kanaler, dödar de djur som irriterar oss och sätter de andra i bur och koppel. Det är ett märkligt sätt att förhålla sig till omvärlden. I det kvinnliga ligger att följsamt finna sin plats i världen, utan att rubba mer än man måste. "

( Tipset sprack, Cavendish var omutlig på upploppet i Tour de France :)

Tour de France

Jag kämpar envetet mot konkurrens-jag-skall-hävda-mig-komplexet. Men Rom byggdes inte på en dag.
Har bänkat mig några gånger på Krukans sportcafe och tillsammans med andra nördar följt de (sannolikt) dopade cyklisterna i de franska bergen. Idag är det defilering in till Paris. Sen avslutas tre veckors slit med vansinnesjakt på Champs Elysee. Å ringde och meddelade att hon har läktarplats på upploppet. Lite avis är jag....
Sätter min slant på att normannen Thor Hushovd får revansch idag på den brittiske spurtkanonen Cavendish.
Spanjoren Contador är redan klar totalsegrare och Lance Armstrong har säkrat tredjeplatsen genom en imponerande körning uppför Mont Ventoux igår. Dopade ? Just nu bryr jag mig inte.

Kropp och själ - IGEN

Hyllorna är fulla av böcker och filmer som jag läst eller sett. En gång.
" Omläsning är ett njutningsmedel som alla barn förstår sig på" skriver Olof Lagercrantz i " Om konsten att läsa och skriva ".
P1 Kropp och själ imorse handlade om onda ryggar. Ganska snart kände jag igen programmet, det sändes första gången i våras.
Lyssnar onekligen på ett annat sätt när man vet vad som skall komma.
Skulle vara en utmaning, för tålamodet och nya-kickar-behovet, att ta fram en roman som man redan vet hur den slutar.

TAO(1) Hemligheternas hemlighet

Det finns olika tolkningar av av Tao te ching. Stefan Stenudd har bemödat sig till det yttersta att vara orginalet troget, att åtege innebörden korrekt. Samtidigt är , som Stenudd påpekar, Tao-te-ching i allra högsta grad poesi. Så alltför höga ambitioner att hitta de rättvisande svenska orden kan menligt inverka på versernas skönhet. Därför har jag valt att återge både "sanningssökaren" Stenudd och ordvrängaren och lyrikern Alf Henrikson. (Ur "Kinesiska tänkare" från 1956.) I sin bok har Stenudd till varje vers fogat utförliga förklaringar till sina ordval.
Först kommer Henrikson, sen kommer Stenudd. Själv är jag inte så noga med sanningen :), utan mer fallen för skönhet... Döm själva.


I
Det Tao som kan nämnas är icke
det eviga Tao
Det namn som kan nämnas
är icke det eviga namnet

Namnlöst är det upphov till himmel och jord
Med ett namn är det alla tings moder

Att stundom stå fri från begär
är att se vad livets hemlighet är
Att stundom se med begär
är att se vad det hemligas utflöde är

Dessa två är ett. Skilda namn bär de i sitt framträdande.
Båda kallas de mysterium.
Genom mysterium och djupare mysterium
går porten till allt livs hemlighet.


1
Den Tao som kan beträdas
är inte den eviga Tao
Det namn som kan nämnas
är inte det eviga namnet
Det namnlösa är är himmelens och jordens begynnelse
Det nämnda är de tiotusen tingens moder

Därför
Den som är fri från begär ser mysteriet
Den som är fylld av av begär ser manifestationerna
Dessa två har samma ursprung men skiljer i namn

Det är hemligheten
hemligheternas hemlighet
porten till alla mysterier.

2009
Tänker varje dag att journalanteckningar och röntgenbilderna säger så lite om patienten. Det är svårt att sätta namn.
Intressant det han skriver om hur man förhåller sig till begäret. Om jag promenerar genom stan fast besluten att inte handla så mår jag helt annorlunda än om jag låter mig lockas av annonser och skyltfönster. Men det är inte så lätt att vara "fast besluten".
Redan här står det klart att Lao inte är någon fanatiker (antingen - eller), och heller inte asket.

Billy Elliot

Kompisen tipsade om filmen Billy Elliot (regi Stephen Daldry). - Den är fantastisk. Jag har sett den flera gånger. DU skulle gilla den.
Nyfiken, på filmen och på kompisen, kommer jag över en skiva för 79 bagis på N:o 1 (Stockholms bästa videobutik på Götgatan).
Jo, den är bra. Riktigt bra. Men den griper inte tag. Griper inte tag i MIG. Som den tydligen gjort med kompisen.
Och så sätter vänsterhjärnan igång och skall analysera varför. Så där som filmkritikerna gör. Och som jag själv försökt med Stephen Daldrys senaste film, The Reader. Men det är nog ingen ide. Alla sanningar är subjektiva. Eller som Immanuel Kant sa:
" Vi ser inte saker som DE är. Utan som VI är."

Vad kan bevisas ?

Försöker värja mig mot idolskap, att sätta folk på piddestal. Har kanske gjort lite framsteg, men ibland är det svårt.
I dagens DN har han satt huvudet på spiken. Igen. Göran Rosenberg.
Som en naturlig uppföljning till debatten med (de s.k) Humanisterna tar han sig an vår tids övertygelse (tro?) att det som inte kan bevisas vetenskapligt är mindre värt. Eller inte värt något alls.
Artikeln avslutas med raderna:
" Häromdagen noterade jag att musikterapin för cancerpatienterna vid Radiumhemmet ska läggas ner, förmodligen i brist på evidensbasering. Vad jag över tiden noterar är framväxten av en ny utopi: evidensbaseringen av livet självt.

Beprövad erfarenhet är en annan metod för att skilja det som fungerar från det som inte gör det.

Beprövad erfarenhet säger mig att det mesta i livet inte går att evidensbasera."

Tack !!

Att göra en Schlaug

Det kanske är dags att göra "en Schlaug". Att envetet hårdlansera en tänkare som inte fått tillräcklig uppmärksamhet.
Birger Schlaug påminner oss i ungefär var tredje blogg att Elin Wägner var först med miljömedvetet helhetstänkande.
Min husgud är gubben Lao Tzu. Kinesisk tänkare några hundra år före kristus, man vet inte så noga om och när han levde. Hans anspråkslösa föreställningsvärld har mycket gemensamt med svenska Elin Wägner.
Istället för att läsa mer eller mindre banala populärversioner om taoism är det bättre att gå till källan.
Stefan Stenudd har skrivit boken Tao te ching- taoismens källa. Den innehåller de 81 verserna i nyöversättning med kommentarer och bakgrundsfakta.
Inleder min taorunda med ett citat ur Stenudds bok.
"Människan tycks, enligt Lao Tzu, vara det enda väsen som kan gå vilse på Vägen. Det är möjligt av inget annat skäl än samma fria vilja som Adams och Evas gud begåvade dem med och som de genast missbrukade.
Varifrån vi fått den berättar aldrig Lao Tzu. Men vi har vår fria vilja. Fast det bästa vi kunde göra vore att styra oss in i samma fålla som djuren, växterna, tingen och naturkrafterna. Mitt på Vägen.
Ska då enda möjligheten för människan att hantera sin unika fria vilja vara att avstå den ? På sätt och vis ja. Vi skall i alla fall undvika att använda den så att den gör skada.
Kanske är det riktigare att inte tala om den fria viljan som en extraordinär egenskap enbart människan begåvats med, utan som en brist. Vi saknar det rotverk som ger djuren och tingen stadigt fotfäste på Vägen. Vi är de enda varelserna i världen som ryckts loss från vårt fäste och irrar vilse omkring i tillvaron."

Vård till papperlösa

Birger Schlaug berömmer i dagens predikan skånepolitkern och miljöpartisten Anders Åkesson som gått i bräschen för genomförandet av fri vård för papperslösa i Skåne. Schlaug framhåller bland annat att kostnaderna för den humana reformen varit marginella.
Några debattörer är snabba med att undra varför somliga skall erbjudas fri vård medan svensken vackert får betala med skattsedeln.
Mitt eget präktiga bidrag till den Schlaug-brasan:
" Bra! Känns väldigt rätt som läkare att alla erbjuds vård på det som sätt som nu tydligen görs i Skåne.
På Ersta stretar vi på med särskilda mottagningar för de papperslösa. En nyttig erfarenhet. Möter många med tragiska öden. Men också blivit förvånad över hur många som är ekonomiska flyktingar. Dvs de uppehåller sig i Sverige för att tjäna pengar som kan vidarebefordras till släktingar i hemlandet.
Måste inte frågan om vård till de papperslösa kopplas ihop med hur vi ser på människor som, av olika skäl, väljer att söka sig till Sverige ? Klart det känns märkligt att hjälpa någon, långt ifrån alltid för livshotande besvär utan många gånger för ganska banala åkommor, och samtidigt veta att polisen i princip har rätt att kliva in på mottagningen och sätta vederbörande på första bästa plan hem.
Personligen röstar jag för en MYCKET generös inställning till de som av fri vilja lämnar sina rötter, sitt hemland, sina familjer, sin kultur. Vi lever i ett enormt överflöd och jag tycker inte det finns (tillräckliga) skäl att vi skall nagelfara deras motiv.
Open up. Det har vi råd med ! "

Read it again

En lugn första jour efter semestern. Bläddrar bland filmerna som ligger på datorn och halkar in på på The Reader av Steven Daldry. Och blir bara ännu mer förundrad hur den kunde sågas av förstå-sig-påarna. It is nothing but a masterpiece. Med ingångar till sånt som alla brottas med varje dag. Feghet, livslögn, skam, skuld, brist på kärlek. You name it.
En tanke slog mig den här gången. Filmen blir en svidande vidräkning med oviljan att förlåta. Eller åtminstone försöka förstå. Judinnan i New York (Lena Olin), som undkom Auschwitz tillsammans med sin mor, förblir oberörd när hon tjugo år senare får veta att Hanna Schmidt (Kate Winslet) var analfabet och därmed oskyldig till anklagelsen att hon varit SS-kamraternas ledare. - Jag är offret, du är den skyldige. Say no more.
En (mycket) ofin fråga: Är det samma attityd som präglar dagens judar i Israel ?

Arvstvist a la Stieg Larsson

Den här bloggen har girighet i underrubriken. Efter att ha sett Uppdrag gransknings sommarrepris "Milleniummiljonerna" har girig-bloggaren fått något att bita i.
Som vanligt blir det några snabba, tvärsäkra omdömen. Följt av stor undran. Arvstvisten mellan sambon Eva Gabrielsson och Erland och Jakob Larsson (far och bror) är lika mångbottnat som den bästa deckare.
Stieg Larsson var inte gift med Eva och han skrev inget(giltigt) testamente. Därför tillfaller allting, inklusive förvaltandet av författarskapet, de biologiska arvingarna Erland och Jakob. För ett år sedan hade det rullat in ca 20 miljoner. Och det är bara början.
Uppdrag granskning gör ett bra jobb och man får en rimlig chans att "döma". Erland vill jag mena är ett (girirgt) stolpskott men hos Jakob kan man ana ett ärligt uppsåt att göra gott i den idealistiske broderns anda ? -Expo (förlaget) kommer att få mer pengar framöver säger han och ser så där norrländskt pillimarisk ut.
Man får en känsla av att det kanske inte handlar om girighet. Utan om kulturkrockar. Erland och Jakob har något gammaldags, egensinnigt, norrländskt(?) moraliserande över sig. De lyckas t.ex övertala förlaget att ändra namnet på Stiegs gamle vän sen trettio år, umeåkirurgen Lars Jakobsson, sedan denne i vredesmod förolämpat pappa Erland i en matvaruaffär i centrala Umeå. Här handlar det kort sagt om hederskultur - som när den kommer utomlands ifrån väcker så ont blod.
Men som vanligt. Varför vågar inte kombatanterna se varandra i ögonen ? Istället umgås de via media och juridiska ombud.

Den tidigare ordföranden i Expo, och tillika f.d justietieombudsmannen Per-Erik Nilsson , levererar ett dystert gammalt citat.
- Man känner inte en person förrän man skiftat arv med denne.

Den som inte har någon deckare till hands - håll till godo.

I trust you !

I P1 diskuterade man tryckfrihetsförordningen. Den är illa anpassad till moderna medier. För konventionella gammelmedier finns regler om källskydd och ansvarig utgivare. På nätet råder anarki. Total frihet, inget ansvar. Det där håller JK på att se över. Bra.
Fick på omvägar höra att en av mina patienter (som jag lagt ner ett oändligt krut på) undrat "om man kan lita på den där dr Secher. Som skriver så konstiga saker på sin blogg och hela tiden är så arg." Intressant.
Att jobba i servicenäring handlar om förtroende. Förtroende är liksom själva varan. Inte konster med skalpellen eller raffinerade röntgenundersökningar. Utan förtroende. Och det skapas mellan fyra ögon. Inte i skrift, inte på bloggen. Möjligen i TV, som rymmer några dimensioner som hjälpligt kan härma det mänskliga mötet.
Att jobba i den här förtroendebranschen och samtidigt lägga ut sina funderingar till allmänt beskådande kanske inte är helt okomplicerat ? Det som är trist är förstås när det inte uppstår någon dialog. Utan den som läser reagerar (kanske känslomässigt), tolkar och skapar sig en bild. Men låter bli att kommentera.
På en bar i Frankrike tittade vi på Wimbledon-semifinal. Den franske barägaren var närmast hatisk mot den erkänt sympatiske Roger Federer. Till slut undrade vi varför. - Jo han hade,minsann, hört av en kompis som hade en kompis som jobbat på Roland Garos-stadion i Paris, att Roger Federer visat diva-fasoner mot personalen på stadion.
Uppenbarligen hade han stort förtroende för sin kompis. Mitt förtroende fick han inte. Men det spelade inte så stor roll, expresson var OK.

Långsamhetens lov

Efter några bra dagar i Paris bar det hemåt. Att det tar tre dagar att ta sig från Paris till Stockholm känns egentligen ganska rimligt. Tåg och cykel passar min inneboende rytm. Att andra är mer hemmastadda i flygtempot (på tre dagar hinner man väl flera varv runt jorden) är jag införstådd med. Tåget inbjuder till lite snack med andra och man har gått om tid att fundera. Man är inte, som med flyget, avskärmad på väg från A till B. Utan man är öppen för intryck och bara i största allmännhet på väg. Det är en viss skillnad.
Negerbetjänten är trots en del olyckstillbud lyckligen bärgad till Svedala. Hennes bricka är nu fylld med NoN-Stopp. I en from förhoppning att den får symbolisera generositet , och inte förtryck.

Rättelse, mässa och negerstaty.

Tänk om alla var lika slarviga med fakta som jag. Då skulle det gå käpprätt åt helvete. Det är väl poängen med Humanisternas antireligionskampanj: Lance Armstrong kom inte trea utan tia första dagen på Touren. (Och det finns inga vetenskapliga belägg för Guds existens.)
Idag lämnar jag rara Dol de Bretagne, känns faktiskt som "hemma", för att återvända till Paris och glamouren. Deltog igår i en hel söndagsmässa i den medeltida katedralen. Mitt i ceremonin ombads församlingen hälsa och pussa på sina grannar i bänken. Det gick bra, solglasögon i pannan, svarta cykelhandskar och radband från dagis runt handleden till trots. Behållningen var (förstås) den underbara sången, man ryser i hela kroppen. Det där har inte Humanisterna fattat. Eller snarare, hur skall de förklara med vetenskap vad musik kan göra med människor ? Att modern teknik kan påvisa färgskiftningar på magnetkameraskärmen blir inte mycket till förklaring.
På marknaden vid havet köpte jag en negerstaty med bricka som numera ligger överst på pakethållaren. Vacker, tycker jag, men troligen svår att försvara i politiska kretsar.
A bientôt.

S:t Cast o Dol de Bretagne

Tre fullbokade dagar tillsammans med R och hans gulliga famille. Fascinerande tidvatten, överflöd av havets frukter, förföriska musslor,och mycket prat om livet. Det goda. Och det mindre goda. Tennis, segling och bad på en strand som kändes långt från Medelhavet.
Är nu i Dol de Bretagne, en liten medeltidspärla några kilometer från havet. Har intagit en sagolik trerätters för 12.50 E.
Lance Armstrong trea på inledande etappen i sin comeback i Tour de France.
Med anledning av EU ordförandeskapet står det dagligen om Sverige i Le Monde. Fransmännen djupt imponerade av var koldioxidskatt. Och av Fredrik R, som gillar att dammsuga. Noterar att barnen i Sarkoziland får mycket uppmärksamhet och drillas stenhårt i uppförande och prestation.Det vill väl till att ligga i, när det inte finns komvux och andra chansen.

Njuter i fulla drag av att för första gången (?) cykla omkring utan prestationsångest. Kan även gamla hundar lära sig att sitta ?