En del beslut är enkla, andra är mer komplicerade.
Komplicerat blir det inte sällan för att jag inte blivit färdig med vad som är viktigast.
Sedan i höstas veckopendlar jag mellan Stockholm och Västervik, sammanlagt ungefär trettio resor tur och retur t.o.m maj. Har hittills hållit mig till bussen som är billig och lika snabb som tåget.
Problemet är att jag upplever att varje bussresa är en chansning. Tidtabellen kräver att chauffören kör om alla fordon som inte kommer upp i den tillåtna hastigheten. På den trefiliga vägen mellan Västervik och Norrköping innebär det att marginalen till långtradaren på ena sidan och vajer-räcket på den andra är några få decimeter, samtidigt som båda fordonen inte sällan vajar betänkligt i sidled av vinden.
Jag verkar vara den enda ombord som tycker det här är läbbigt.
Bussen kostar 250 kronor, med SJ+ Kustpilen får jag räkna med minst 600 kronor, högt räknat är skillnaden 400 kronor, gånger 12 resor (t.o.m maj), det blir sammanlagt cirka 5000 kronor.
Femtusen kronor. Mycket pengar om det faktiskt bara är jag som oroar mig i onödan. Lite pengar om det (drastiskt uttryckt) är skillnaden mellan liv och död.
Jag har inga belägg för att Swebuss är särskilt olycksdrabbade, jag har bara min egen upplevelse, och min egen ängsliga bedömning. Men nu har jag bestämt mig, för vad som är viktigast. Jag lägger ut femtusen kronor extra, inte i första hand för att minimera risken (den har jag rätt dålig koll på), utan för att vara lojal mot min känsla, och för att protestera mot ett hetstänkande som jag (faktiskt) avskyr.
1 kommentar:
Gillar
Skicka en kommentar