Viskning

gör mig besvär,
har planerat i god tid,
har klara förväntningar,
som till stora delar infrias,
när svetlana carstean och athena farrokhzad
läser högt, skrattar och pratar i mun,
på alla språk de kan tillsammans,
på kulturhuset,
igår

ändå blir den största behållningen
ett kort ögonblick som jag
inte alls var beredd på

när svetlana leende tittar upp från signeringen,
hon viskar för att inte störa det nya föredraget,
hon undrar om jag pratar franska,
det lät så när jag sa mitt namn
jag viskar tillbaks, och ler,
mais oui, un petit peu

merci beaucoup