Det är skillnad på att äta när man är hungrig och att äta när man är mätt. Det är skillnad på att ge när man har och att ge när man saknar.
Ganska självklart, kan man tycka.
En gång har jag stått med bössa, i Hallunda Centrum, för Världens barn. De som gav var mindre bemedlade, det syntes.
Märkligt, kan man tycka.
Till var och en efter behov, från var och en efter förmåga.
Det låter rimligt, men förutsätter att vi litar på varandra. Och det gör vi inte. Istället misstänker jag att du låtsas ha behov du saknar, och att du inte gör ditt bästa.
Synd, kan man tycka.
Det finns en hake till, om man ska gilla "till-var-och-en-och-från-var-och-en", man måste tro att det ligger ett värde i jämlikhet, man måste omfamna idén "en för alla, alla för en", idén att individen är till för kollektivet och kollektivet för individen. Men det tror vi inte.
Istället tror vi att ensam är stark, och att alla vinner på avundsjuka.
Sorgligt, kan man tycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar