DN publicerar med anledning av Sven Gustavssons bortgång en brevväxling mellan honom och Göran Greider 2010. Det är några veckor kvar till valet och de bägge diktarna utbyter artighetsfraser samtidigt som de, till slut ganska hätskt, förvånas över den andres enfald.
Jag hejar på Greider, men måste erkänna att Gustavsson skriver bättre, och är mer rättfram. Båda är lika självsäkra, en till höger en till vänster, ingen vill ifrågasätta sin egen övertygelse. Tyvärr.
Vilket egentligen är rätt beklämmande, eller rentav pinsamt. För det säger sig självt, att Greider måste fara illa av kommunismens illdåd, eller av Olof Palmes lögner, och Gustavsson inser förstås att hur underbart det än är med individuell frihet så måste den begränsas.
Brev
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar