Ser andra avsnittet av Dom kallar oss tiggare (SVT). Blir fascinerad av pappa Siinto, den finske mannen som så självklart och lågmält delar med sig. Långt ifrån överenergiskt-självuppfyllande-rädda-världen-entrepenörsskap, och ännu längre ifrån ängsliga krav på ordning och reda. Det är goda avsikter och minsta bemödande i en skön blandning. Inte oväntat blir han misstänkliggjord när det inte går att spåra någon egen materiell vinning.
Jonatan Lönnqvist skriver i dagens SvD att Tiggarna har ett eget ansvar. Ja, tiggarna har ett eget ansvar. Men vilket ansvar har jag ? Pappa Siinto tycks mena att det är hans skyldighet, hans ansvar, att dela med sig av det han inte själv behöver. Han kräver inget i gengäld, att få dela med sig är belöning nog.
Den nationella samordnaren Martin Valfridsson har i sin utredning kommit till slutsaten att pengar i tiggarens kopp permanentar romernas utanförskap. Ja, det kanske det gör, eller inte, det är inte lätt att veta. Uppenbarligen finns det exempel på att mina pengar i koppen möjliggör för barn i Buzau att gå i skolan, dvs bryta utanförskapet, samtidigt som andra hjälpinsatser lyser med sin frånvaro.
Vi diskuterar, fram och tillbaka, vad pengarna gör med tiggarna, men vem pratar om vad pengarna gör med oss ? Eller om man så vill, vad vi gör med tiggarna istället för vad tiggarna gör med oss.
Jag är tacksam för att romerna dök upp på våra gator. Tacksam för påminnelsen. Påmind om min priviligierade situation, och om möjligheterna, att dela med sig.
J Lönnqvist - SvD ledare
M Valfridsson - SOU 2016
2 kommentarer:
Är tiggarna ett problem egentligen?
Om de följer de lagar vi har, så tycker jag intre det, men jag är en stark förespråkare att man ska dra in EU-pengar till Rumänien som är tänkta att användas till de fattiga och ge dem till seriösa hjälporganisationer.
Vad jag lägger i koppen är min sak...
Låter förnuftigt
Skicka en kommentar