Ugo

Sitter på Café Ugo på Schelegatan med en latte (och blixtsnabbt nätverk) efter besök hos Foot Flex (längre upp på gatan) som slipat ner mina nya inlägg, för en kort stund känner mig som en välanpassad storstadsbo. Bakom mig sitter två 35-åringar och pratar jobb (frukostmöte), och jag försöker komma underfund med om den ena är överordnad eller om han bara (med sin milda skånska) utstrålar mer självförtroende, och i själva verket är underordnad. Ja, nu fick jag det bekräftat, han får order av sin osäkra chef.

Jag har inte chef och är inte chef. På gott och ont. Visst är det skönt att bestämma själv, men ofta går jag (nog) miste om hur 1 + 1 blir 3.


PS
Nu var frukostmötet slut. Den underordnade går rakryggad sist ut genom dörren, hans chef får gå tillbaka och stänga dörren efter honom ..