Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

onsdag, april 13, 2016

Utmaning


När livet tar emot försöker jag övervinna motståndet.
När livet saknar motstånd, söker jag utmaningar.
Att bara vara nöjd verkar hart när omöjligt.
Det kanske är biologiskt, rentav mänskligt.
Men väldigt otacksamt.

Det som kanske också är mänskligt är att vi har så svårt att bry oss om människor som inte är levande. Levande i betydelsen någon vi kan se framför oss. Det räcker inte med att tala om ett antal, inte ens om det är många, det behövs något mer.
Svenska Dagbladet är engagerade i (gula) båtar som räddar människor ur Medelhavet. Deras rapportering har flera gånger hjälpt mig att förstå, på riktigt. Förstå att det är lika  fruktansvärt för en pappa från Syrien att förlora sitt barn som det vore för mig.


Tänker tanken,
att deras motgång,
kan vara min utmaning.



2 kommentarer:

Anonym sa...

Det var en mycket fattig gammal man, men trots hans fattigdom var själva kejsaren avundsjuk på honom. Han hade nämligen en fantastisk vit häst. Kejsaren erbjöd honom hinkvis med guld för hästen, men den fattige mannen svarade: ”Den hästen är inte till salu, hur mycket du än betalar, för den är inte bara en häst för mig, den är en vän”.

En morgon när den fattige mannen kom ut i stallet var hästen borta. Allt folket från byn samlades och sa: ”Din gamle idiot, vi visste att den skulle bli stulen en dag. Det hade varit mycket bättre om du hade sålt den. Vilken olycka!”.

Den fattige mannen sa: ”Det finns ingen anledning att dra så långtgående slutsatser. Det är tillräckligt att konstatera att hästen inte längre är kvar i stallet. Om det är en välsignelse eller en olycka vet jag inte. Vem vet vad som händer i fortsättningen!”.

Folk skrattade åt den gamle mannen. De hade alltid vetat att han var lite tokig.

Efter några dagar kom hästen plötsligt tillbaka. Den hade inte blivit stulen. Och med den följde ett dussin vilda hästar.

På nytt samlades hela skocken med sina uppfattningar: ”Gamle man, du hade rätt. Det var ingen olycka, utan stor tur det som skedde!”.

Den gamle mannen sa: ”På nytt drar ni för långgående slutsatser. Det räcker att säga att hästen är tillbaka! Om det är bra eller dåligt vet jag inte, det är ju endast ett fragment. Om ni läser bara en enda sida i en bok, hur kan ni utifrån den utvärdera hela boken?”.

Mannen hade en son. Han började rida in alla de vilda hästarna. Bara en vecka senare föll han av en av hästarna och bröt bägge benen.

Ånyo samlades hela skocken med sina värderingar: ”Det var ju förskräckligt. Du borde i alla fall ha sålt hästen till kejsaren. Se vad som har hänt!”.

Mannen sa: ”Ni är besatta av era bedömningar och uppfattningar. Det finns ingen grund för att gå så långt. Min son har brutit benen, det är allt! Om det är en olycka eller en välsignelse, det vet ingen. Livet kommer bitvis, ett stycke åt gången”.

Det hände sig nu att landet kom i krig och alla unga män blev inkallade att kriga. Men inte den gamle mannens son, eftersom hans ben var brutna. Alla byns unga söner stupade i kriget. Det var djup sorg överallt.

Alla ställde de upp igen invid den gamle mannen och sa: ”Du hade rätt i alla fall, gamle man. Det har visat sig vara en välsignelse att din son bröt benen. Du har kvar honom, medan alla våra söner är borta!”.

Mannen sa: ”När skall ni sluta upp med era bedömningar? Ingen vet om det är bra eller dåligt. Nöj er med att konstatera att era söner blev tvingade ut i kriget, men min blev inte det. Det är allt!

ERIC SECHER sa...


Aldrig hört en så utsmyckad version, tack.
http://ericsecher.blogspot.se/2013/11/wu-wei.html

Å ena sidan våga släppa taget/wu-wei (och sluta med alla bedömningar), å andra sidan strävan, att vara en god medmänniska. Å ena sidan ett mer avslappnat förhållande till motgångar och olyckor, å andra sidan mer kamp mot onda avsikter.

Om berättelsen med mannen och hästen skall tillämpas på människor i krig så kan man antingen säga att de som drabbas inte skall misströsta (kanske får de ett bättre liv tack vara kriget), eller att vi som inte är drabbade får en (unik) möjlighet att ställa upp för andra (kanske skapar det ett mer meningsfullt liv ).