Rensa

Det känns lite primitivt. Men jag älskar att rensa, rensa bort det som inte behövs. T. ex gamla kvitton ur plånboken.
Det känns också lite klokt.

En skönhet

En enkel skönhet vilar sig i Hammarbysjön. Den kräver omsorg och rör sig långsamt, och betingar  en bråkdel av värdet på grannbåten i plast.
Such is life, today.

Casha in

Mycket citat blir det, när andra lyckas bättre med att sätta huvudet på spiken. Som Onkel Olof idag:
Vi kan problemen och vet vad vi måste göra, men i sann mänsklig anda larvar vi runt och pratar en massa ord, tunna som luft, eftersom vi inte cashar in dem. Måste vi sänka vår konsumtion med 30%, så gör vi det idag. Det går,  men det finns annat som drar tydligen. 
Samma värld , men utan hopp.

GREEN

Tipsad av en anonym på dagens Schlaug, om "politiska vildar" (!) :

GREEN.
48 minuter, utan en enda kommentar.
Bara en avslutande, oändligt lång, lista över alla "skyldiga".
Sist i raden;
And the consumers around the world. And our passivity.


Tänk om en film som denna fick en att tänka om, helt och hållet.
Roland, förstår din förtvivlan.

Skattespöket

Under mina levnadsår har (i stort sett) alla i min närmaste omgivning menat att höga skatter är av ondo. Vilket är lite  märkligt, med tanke på att jag varit 35 år i sjukvården, en av hörnpelarna i det skattefinansierade välfärdsbygget. Alla former av skattesänkningar uppfattas som goda nyheter, talet om "världens högsta skattetryck" betyder att vi lever i den sämsta av världar.

Socialistiska Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren har titta närmare på borgerliga Anders Borgs senaste budget. (ETC)

Regeringen har inget stöd för fler inkomstskattesänkningar och parkerar därför skattekvoten på en bit under 45 % framvöver. Det betyder att Borg låter skattesänkningarnas resultat fortsätta öka inkomstskillnaderna. Varje år har skatten för en höginkomsttagare sänkts med över 35.000 kronor, att jämföra med låginkomsttagarens 14.000 kronor.
Lägger man samman de totala summorna dessa skattesänkningar flyttat från gemensam välfärd till privat blir det hisnande siffor. I år är siffran 139 miljarder lägre inkomst till offentlig sektor jämfört med 2006.
Det är väldigt många jobb, väldigt många välfärdstjänster man skulle kunna skapa och väldigt stora inkomstskillnader man skulle kunna lösa med de pengarna. Skattesänkningarna är i själva verket den huvudsakliga orsaken till att arbetslösheten i Sverige får öka. Det hade räckt med 20 miljarder från skattesänkningarna för att rensa bort massarbetslösheten genom offentliga jobb.


Ett annat sätt att visa Borgs verkliga budgetpolitik är att granska hur mycket mindre han satsar på trygghet för barn, sjuka, arbetslösa och äldre jämfört med vad en bevarad skattekvot skulle ha gett.
Det här är så stora siffor att det är svårt att förstå hur den förändringen kan gå så tyst förbi. 69 miljarder mindre till trygghet 2012 jämfört med 2006. Hur kan en sådan siffra försvinna i rapporteringen ?


Borg är en av världens rikaste finansministrar. Bara Norge, och kanske Japan, har en offentlig sektor som har ett större överskott som inte används.
När Borg säger att staten ska ha överskott för att ha i reserv om finansmarknaderna kraschar i Europa är det just denna förmögenhet som kraschar vid finanskris. (Vilket vi såg 2008.) Om man istället investerar pengarna i långsiktiga projekt, järnvägar, byggen, klimatomställning så finns de kvar även vid Borgs famösa "stormvarning".

Det är något som inte stämmer. I ( stort sett ) alla i min närmaste omgivning är ju hyggliga och omtänksamma människor. Dags att jaga ut vänsterskatte-spöket ?

Maximal nytta

Trivs utmärkt på Södermalm, men undrar ibland hur det är att bo på Skeppsholmen, omslukad av vattnet.
Hyrde en flyttbil igår, fyra timmar, "men du kan lämna in den efter stängning, lägg bara nyckeln i inkastet".
Varför inte bo en natt på Skeppsholmen, i flyttbilen ? Så blev det.
Spännande, och bedårande vackert.

Plikten och profiten ...

Då Stefan Nilsson, min högste chef , talar om ”transparens” tar jag för givet att  synpunkter på hans inlägg välkomnas.

Det låter nästan för bra för att var sant, det Stefan Nilsson skriver. Och det är nog inte sant.

Om det mänskliga utmärks av förmåga till " empati och medkänsla ", varför behövs konkurrens ? Räcker det inte med den inneboende goda viljan ? Visade inte SNS-rapporten nyligen att konkurrens och privatisering inte alls motsvarat de förväntningar man haft på ökad kvalité och effektivitet ?

En ideell förening som Ersta bedriver idag inte mer behovsbaserad sjukvård än den offentligt finansierade sjukvården. Snarare tvärtom, eftersom man till skillnad från en vårdgivare med befolkningsansvar väljer verksamheter utifrån egna intressen.

En privat ideell förening är mer pressad än den offentliga att hela tiden, varje dag, i varje moment, tänka på den den ekonomiska aspekten av det man utför. I slutändan är det i båda fallen skattebetalarnas pengar, men föreningen har på ett mycket mer påtagligt sett kniven på strupen, vilket också märks i verksamheten. I stort sett varje möte präglas av detta.

En ideel förenings viktigaste funktion är att avlasta den offentliga sjukvården. Vilket inte är detsamma som att aktivt söka sig till områden där behovet är som störst. Även om man skulle vilja det, så är det en omöjlighet så länge det inte lönar sig ekonomiskt. Att inte vara ”vinstdrivande” gör inte den stora skillnad som man kan få intryck av när man läser Stefan Nilsson. Eller kanske snarare, den ideella sektorn skall inte ställas mot den privata vinstdrivande (där vinsterna riskerar att hamna i skatteparadis), utan mot den offentliga sjukvården. Som kanske bedrivs mer ideellt än den s.k ideella sektorn ?

För den som verkligen vill fördjupa sig i det här ämnet rekommenderas (för vilken gång i ordningen ?) ” Plikten, profiten, och konsten att vara människa ”, av Göran Rosenberg. På sid 203 finns en god sammanfattning, av skillanden mellan plikt och profit.

Bör tilläggas; min egen erfarenhet av att arbeta i den ideella sektorn inskränker sig till sjukvård. Kan därför inte uttala mig huruvida den övriga verksamheten som bedrivs av Ersta diakoniförening är mindre präglat av ekonomiskt tänkande.

Du kan göra skillnad

Den ideella sektorn ...
Smet en stund från jouren igår, till kapellet. Där pågick under eftermiddagen en Nallegala, med uppträden, konstauktion och försäljning av nallebjörnar till förmån för "utsatta barn här hemma".
Martin Ekman, som frivilligt gjort sig hemlös, sjöng egna sånger.
Köpte en medium och en large - T -shirt med texten " Du kan göra skillnad ".
Kunde förstås inte låta bli att tänka på min egen nalle, och New Generosity.

Den ideella sektorn

Läs gärna det här Brännpunkts - inlägget  av Stefan Nilsson, direktor på Ersta diakoni.
Under tiden funderar jag på om det är meningsfullt/förståndigt att just jag kommenterar.

It´s a sign

Blir sällan som man tänkt sig . Ibland på ont, men ofta(st) på gott.

Meteorologen hade lovat sol på lördagen, när jag var jour, och mulet på söndagen, när jag var ledig.
Igår sken solen, men vinden var iskall. Idag var det molnigt och ljummet, och fram på dagen även soligt.

Det blev en bra cykeltur över Drottningholm, Tappström, Ekerö, färjan till Vårberg (branta backen), Skärholmen, Hägersten, Liljeholmsbron (med den fina skylten) och SÖS (för att muntra upp min älskade).
Allmänna färjor är alltid lika smakfullt inredda. Men det känns helt OK, efter många vändor över Rindö.
Lite extra bonus om man lyckas fånga in andra cyklister, som kommit med på samma överfart.

En bra dag, en nyttig dag, en meningsfull dag. 
Fortsatte med fika hos mamma och pappa, utryckning med ätbar mat (hamburgare) till SÖS, och lite flytthjälp åt Åsa på kvällen. Och jour-operationen,  inplanerad 21.30, slapp jag ifrån. 

300 006 km/s

Skriver en röntgenremiss på den nästan 90-årige mannen, som anländer i gryningen med kräkningar och svullen buk efter en operation för tio dagar sedan. Vetenskapsradion rapporterar i bakgrunden. Journalisterna på radion är mer upphetsade än den avgående kirurgjouren. På Cern-laboratoriet i Schweiz har forskarna nämligen funnit subatomiska partiklar, neutrinos, som anlände till målet i acceleratorn 60 nanosekunder före ljuset, vilket enligt Einstein inte skall vara möjligt. Av upphetsningen förstår jag att en hel världsbild kommit i gungning.
Den nittioårige mannen är mer bekymrad över att vi inte har kuddar som passar hans onda nacke. Vi skall försöka ordna det, om än inte med ljusets hastighet.
Den avgående kirurgjouren skulle bli mer upphetsad om ekonominytt rapporterade att forskarna funnit att "homo economicus" sannolikt är ett påhitt, som inte kan beläggas vetenskapligt.

The hospital by the river

Mycket prat om pengar. Men egentligen handlar det om mening.
Har ägnat den lugna jourkvällen åt att läsa färdigt Catherine Hamlins memoarer, om ett i sanning meningsfullt liv.
Richard och jag träffade henne lite turligt när vi besökte The Fistula Hospital i Addis Abeba. Nu 87 år gammal änka bor hon kvar i den enkla villan bredvid sjukhuset som hon och maken byggde, och hon fortsätter förstås att vara med i verksamheten.Tusentals kvinnor har sedan starten 1975 fått hjälp med sina förlossningsskador, skador som utan behandling innebär att de är utstötta från all gemenskap.
Hon har ett osvikligt engagemang, och förmåga att se stort och samtidigt enskilda individer.
Kanske har sjukhuset gjort sin största insats genom att utbilda barnmorskor som kan återvända till hembyn och förhindra nya skador.
Inspirerande läsning.

Pengar är ...

Pengar är en domedagsmaskin.


Kommentar till artikeln ” De tar Tahir till Wall street” i Fria Tidningen 14/9.

Pengar är ett värderingssytem för varor och tjänster. Det är ett sinnrikt sätt att frigöra arbetet med att jämföra erbjudanden och betalningsmedel och att hålla reda på det personliga saldot till var och en man har ekonomiskt utbyte med. Utan pengar hade det materiella välfärdssamhället inte varit möjligt.

I utbytet mellan två personer behövs inte pengar, inte heller inom ett hushåll. Behovet uppstår först när man handlar med främlingar, det blir större ju mer främmande människor och tankevärldar som blir inblandade. Allmännt gäller att den som handlar, tillverkar eller arbetar för någon annan än den som betalar, behöver en tredje part som inte har direkt anknytning  till de båda andra.

Den motivation och glädje som finns i det direkta förhållandet mellan den som har behovet och den som tillgodoser det, förlorar sin betydelse när transaktionerna hamnar i mellanhänder; dem ska de båda betala, alltså en dubbel förlust. Om handelsmannaledet dessutom utökas i flera led, förlorar dessa specialister glädjen av kontakt med de båda egentliga parterna, handeln får ett egenvärde. I en utvecklad penningmarknad är det den som tar över och blir den egentliga verksamheten, näringslivet blir i huvudsak handel och transaktionskostnader.

Man kan därför hävda att penningekonomin, som i princip är den enda tillåtna, är en stor förlust av mening och behovstillfredsställsle. Eftersom det är uppenbart att systemet dessutom obevekligt leder till globalisering och totalt förfrämlingande, alientation mellan produktionen och konsumtionen, drivs såväl produktion som konsumtion för sin egen skull till det yttersta i vår plundring av jordens resurser.

Andra typer av regelsystem för pengar är möjliga, det har talats om lokala pengar och det har också experimenterats med sådana. Bakom det penningsystem vi har finns dock så starka krafter att det antagligen krävs en upplösning av det nuvarande globala samhället innan vi kan starta nya system.

Pengar, som de fungerar idag, är domedagsmaskinen, som drar oss allt djupare ner i konsumismen, ett till synes frivilligt slaveri, i en välvillig omfamnande utsugning av till sista droppen, långt utöver de reela tillgångarna i olja och ren luft, ren jord och rent vatten.

Den välfärd som vilar på pengar som verktyg för utbyte är materialistisk. Men lyckan är immateriell, den är mening och gemenskap. Att skapa och vara tillsammans är det vi vill ha våra liv till.

Tony Björklund

Man kan därför hävda att penningekonomin, som i princip är den enda tillåtna, är en stor förlust av mening och behovstillfredsställsle.
Den välfärd som vilar på pengar som verktyg för utbyte är materialistisk. Men lyckan är immateriell, den är mening och gemenskap. Att skapa och vara tillsammans är det vi vill ha våra liv till. 

Tål att suga länge  på.

Pengar ..

Bläddrar i bloggarkivet och får femton träffar på "kapitalism". Alla är kritiska, vilket kanske inte är riktigt rättvist. Men Mr Capitalism himself, Johan Norberg, har i alla fall fått komma till tals ett tiotal gånger.
I videohyllan står en gammal fransk VHS-rulle om kapitalism, som bland annat innehåller ett resonemang som sammanfattas i "när MAM blev AMA". M står för marché (marknad) och A för argent (pengar). Från början var pengarnas mening att underlätta utbytet av varor på marknaden (MAM). Nu har pengarna blivit själva meningen/marknaden (AMA).

Har precis läst ett debattinlägg i Fria T (!), som på ett vältaligt, förgörande och grundläggande sätt sticker hål på AMA.
Det blir som med Nette Enström; inlägget återges i sin helhet…. återkommer.
Bilden är från marknaden i Lalibella, Etiopien, april 2011. (MAM)

Snett och vint

Brukar cykla förbi den här lekstugan på morgnarna, på fältet mellan Kärrtorp och Björkhagen. Och varje gång blir jag glad, lite full i skratt. Men också allvarsam. Skulle verkligen önska att både människor och saker och ting fick vara så där lite snea och vinda.
Det skall inte vara någon altartavla, sa alltid svärfar, när han tyckte vi gick till överdrift i vår nit. Jag tror han hade rätt.
Wabi Sabi

Mycket vill ha mer - 4

Birger Schlaug skriver idag om karriär och löner. Bra.
Tyvärr ägnar nog de flesta av oss gynnade oss mer åt vackert prat än praktisk handling.
Allt jobb vid datorn skulle kännas bortkastat om det inte en dag föder en aktivist.
Mycket vill ha mer 1-3.
BS

Hajen R310s

Inhandlade i somras en elva år gammal begagnad ERICSSON. Den gör succé. - Har du sett Erics telefon ?
Min hörselskadade kollega vill ha en likadan, eftersom man verkligen hör så mycket bättre vad folk säger.
Och så tål den en massa stryk, och vatten.
- Kan du skicka meddelande också ?
- Självklart !
R310s

Simplify, simplify

Onkel Olof  skrev att det räcker tyvärr inte att "bara vara".
Den kreativa Människan nöjer sig inte med det enkla.
Nej, det är väl så. Även om jag själv gärna biter mig fast i tron på ZERO, att varva ett steg fram med ett steg tillbaka.
Men somliga tror mer än andra på förenkling. Här är några exempel:

Prof. Ludwig Wittgenstein The aspects of things that are most important to us are hidden because of their simplicity and familiarity. Eugene Delacroix, 19th-century French painter A taste for simplicity cannot last for long. Thomas More The ordinary arts we practice every day at home are of more importance to the soul than their simplicity might suggest. John V. Cheney The happiest heart that ever beat Was in some quiet breast That found the common daylight sweet, And left to Heaven the rest. Hans Hofmann The ability to simplify means to eliminate the unnecessary so that the necessary may speak. John Morley, 19th-century British statesman Simplicity of character is no hindrance to the subtlety of intellect. E. F. Schumacker Any intelligent fool can make things bigger, more complex, and more violent. It takes a touch of genius—and a lot of courage—to move in the opposite direction. Albert Einstein Everything should be made as simple as possible, but not simpler. I believe that a simple and unassuming manner of life is best for everyone, best both for the body and the mind. Ann Morrow Lindbergh (Gift from the Sea) I have learned by some experience, by many examples, and by the writings of countless others before me, also occupied in the search, that certain environments, certain modes of life, certain rules of conduct are more conducive to inner and outer harmony than others. There are, in fact, certain roads that one may follow. Simplification of life is one of them. Laura Ingalls Wilder (Little House in the Ozarks by Hines) It is the sweet, simple things of life which are the real ones after all. Eleanor Roosevelt (My Days) A little simplification would be the first step toward rational living, I think. Charles Mingus Making the simple complicated is commonplace; making the complicated simple, awesomely simple, that's creativity. Henri Frederic Amiel A man must be able to cut a knot, for everything cannot be untied; he must know how to disengage what is essential from the detail in which it is enwrapped, for everything cannot be equally considered; in a word, he must be able to simplify his duties, his business and his life. Henry David Thoreau ("Where I Lived and What I Lived For" Walden) Our life is frittered away by detail... Simplify, simplify, simplify! ... Simplicity of life and elevation of purpose. William of Ockham (also known as Ockham's Razor) Plurality should not be assumed without necessity. Thomas a Kempis Purity and simplicity are the two wings with which man soars above the earth and all temporary nature. Edwin Way Teale ("February 4" Circle of the Seasons) Reduce the complexity of life by eliminating the needless wants of life, and the labors of life reduce themselves. Richard Halloway Simplicity, clarity, singleness: these are the attributes that give our lives power and vividness and joy. Mahlon Hoagland (Toward the Habit of Truth) Simplicity is indeed often the sign of truth and a criterion of beauty. Anonymous Simplicity is making the journey of this life with just baggage enough. Papa Ramadas Simplicity is the nature of great souls. Henry David Thoreau Simplicity, simplicity, simplicity! I say let your affairs be as one, two, three and to a hundred or a thousand… We are happy in proportion to the things we can do without. John Burroughs To find the universal elements enough; to find the air and the water exhilarating; to be refreshed by a morning walk or an evening saunter ... to be thrilled by the stars at night; to be elated over a bird's nest or a wildflower in spring—these are some of the rewards of the simple life. Donald Curtis, 7/97 Science of Mind Magazine, p. 53 Never again will I make the simple into the complex. Something of true value does not become more valuable because it becomes complicated. Experience and conditions come and go; complications arise and fall away, but the simple action of God is eternal in the universe. thanks to Mary Larson Henry David Thoreau Most of the luxuries, and many of the so-called comforts of life, are not only not indispensable, but positive hindrances to the elevation of mankind. With respect to luxuries and comforts, the wisest have even lived a more simple and meagre life than the poor. Henry Thoreau Our life is frittered away by detail... Simplify, simplify

Lättad

Skulle bli väldigt lättad om det visade sig att de två små bröderna i Sigtuna dog av en olyckshändelse.

Om du letar efter nån

Melissa Horns senaste skiva är värd några rader till , den är så bra. Vacker, klok (MH är född 1987), anspråkslös, befriad från snälla-se-på-mig-jag-vill-bli-känd, befriad från upprepa-upprepa-upprepa-missa inte "poängen". Som i Om du letar efter nån,"budskapet" kommer bara en enda gång i hela sången, insmuget i en av verserna; om du letar efter nån som går att lita på, om du letar efter nån som går att ändra på …. då ska du inte välja mig.

Minsta bemödande

Häromkvällen tog pappret i botten av ljustaken eld. Hejdade mig att släcka eldsvådan, och njöt av det vackra skenet, som varade en liten stund.
Minsta bemödande heter det visst på Tao-språk

Priviligierad

Vi satt på Victoria, lilla salong 7, en trappa ner. In kommer den mångårige biljettförsäljaren och berättar att biljetterna var billiga idag, eftersom biografen firar 75 år i år. Och så lottar han ut några små roliga saker, och två fribiljetter.
Vi är inte mer än femtio personer på fyra rader i den lilla salongen. Och alla blir som barn.
Han plockar radnummer ur en kasse, och spänningen stiger.
- Rad ett, och så räknar han högt och pekar ; ett, två, tre, fyra, nummer fem har vunnit en "klicker". ( En liten pryl man lockar hunden med …).
- Rad 3, nummer ett, två, tre, nummer fyra har också vunnit en klicker.
Och så till sist, fribiljetterna.
 - Rad nummer fyra. Där sitter vi. Jag märker direkt att han tänker räkna långt ut på raden, där vi sitter. Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nummer nio har vunnit två fribiljetter till "Apflickor". Där sitter Ewa. Och vi blir förstås glada, och tackar.
Det är väl ungefär så det förhåller sig, ungefär så utpekad man är. Tänker jag efteråt. Jag är en av femtio, som haft en osannolik tur. Att växa upp i en trygg miljö, i en del av världen som är befriad från krig, hunger och naturkatastrofer. Och kunna göra precis det jag velat. Det kan på sin höjd vara en av femtio förunnat. 
Ska tänka på det när vi löser in biljetterna.

Eller ge dom till någon som inte har råd att gå ? 
Pay-back-time ?

Civil olydnad ...

Det där med civil olydnad är nog, vid närmare eftertanke, värt all världens respekt. Kanske enda vägen att lösa upp dilemman som uppstår i fotspåren av förväntningar, grupptryck och s.k demokrati. Enda möjligheten att på ett tilltalande/begripligt sätt göra det uppenbart att kejsaren, inte så sällan, är väldigt lättklädd ?

Wikipedia:
Civil olydnad är en metod för samhällsförändring. Det är en form av aktivism som går ut på att öppet och utan våld bryta mot en lag eller vägra att följa vissa myndighetsbeslut samt att vara beredd att ta konsekvenserna av handlingen. Den amerikanska förebilden för begreppet civil olydnad, civil disobedience, anses ha myntats av den amerikanske författaren och David Henry Thoreau.

Syftet med civil olydnad är, förutom den direkta effekten av aktivismen eller vägran, att utmana den lydnad som möjliggör det förtryck, den orättvisa eller det missförhållande som olydnaden vänder sig mot. Genom att aktivisterna tar konsekvenserna av sina handlingar undergrävs i vissa fall den kollektiva rädslan för straff som övermakten vill upprätthålla, och som normalt leder till lydnad.

Kända företrädare för variationer av civil olydnad är bl.a. Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Barbara Deming, Philip Berrigan och Anne Montgomery. Gemensamt för dessa personer är att ickevåld är en del av civil olydnad.

Enligt Mahatma Gandhi och Martin Luther King är den civila olydnadens fyra grundprinciper ^[1]:

1. ingen skadegörelse

2. inget våld

3. öppenhet och

4. ansvarstagande.

Min musik

Jag är inte bara kass på matlagning, utan på musik också. Klarar bara att sjunga rent i enkla durmelodier, och kan inte spela något instrument. Tröstar mig med några trummor från främmande länder, taktsinnet är rätt skapligt. De där ofullkomligheterna har jag försonats med, men det smärtar att jag är så kass på att hitta min musik - att lyssna på. Det där väderkornet, som t.ex brukar hjälpa till att nosa upp spännande tankar, föredrag, artiklar och böcker. Och det beror inte på ointresse. Större kick än bra musik finns inte.
Idag rådde jag i alla fall lite bot på armodet. Stannade till på Pet-Sound på Skånegatan och plockade ut  en skiva som såg bekant ut från de senaste recensionerna. Melissa Horn, Innan jag kände dig. Den föll i smaken, verkligen. Vemodigt, lagom självupptaget, texterna sitter, välsjunget. Och rätt tacksam att trumma till.

Civil olydnad

            Joakim P.- Trulp (Gröna partiet) la ut det här U-tube-klippet
            från den danska valrörelsen på sin hemsida.
            Kanske är det den sortens "olydnad" som behövs ?
                 Reklam (och vilseledande propaganda) möts inte med argument
                 och sura miner. Utan med mot-reklam ?

         
 

Medborgarbuss

Frågan om teori och praktik, ord och handling, och vilken skillnad den enskildes insats kan göra återkommer ständigt, nu senast angående Nette Enströms inlägg i Fria T.

Därför kändes det riktigt bra att läsa i Södermalmsnytt (sid 18) och Medborgarbussen. Ett upprop på Facebook resulterade i två gratisbussar (utlånade av Rättbuss och Kontrabuss !) som trafikerar centrala Stockholm.

- Vi vill att politkerna ska få upp ögonen för vad folk tycker. De lever i en annan värld, säger Oskar Karlin, en av initiativtagarna.


- Förändringar kommer underifrån, till slut når man en punkt, "the tipping-point", när tillräckligt många är beredda att byta fot. (K-G Hammar)

Varning för invandring (10)

Känner mig inte färdig med frågan om invandring och kriminalitet.
Här följer ett sammandrag av en färsk studie från Stockholms universitet.
För att vara texten trogen har jag avstått från att översätta den.

Crime as a price for inequality  ?

The delinquency gap between children of immigrants and children of native swedes.

Martin Hällsten, et al

Dept of Sociology,  Stockholm University

SULCIS Working Paper 2011:1
(inequality - ojämlikhet, delinquency - brottslighet)

The dataset used in the analysis includes all individuals in the larger Stockholm metropolitan area who attende and finished ninth degree in the compulsatory school between 1990 and 1993 (66,330 individuals) and whos parents immigrated at least five years prior t this date.

In our analyses we use six outcome variables measured in 2005, when the individuals studied were 28 to 31 years old.

For each individual the dataset contains information about sex, country (or region) of birth, age at immigration and a wide range of parenteral characterisitcs.

Methodolocially we adopt a ”premarket design” where all explanatory variables are (1)measured before the criminal career and (2) measured as characteristics of individuals social origin (charactersitics of parents and neighberhoods) rather than characteristics of individuals themselves in order to avoid endogeneity of explanatory variables. In contrast, the only Swedish study addressing the contribution of socioeconomic factors to immigrant-swedish differencies in crime (BRÅ 2005) measure explanatory variables such as education and earning for the index individual after recording crimes, which for obvious reason is plagued with endogeinity – suspected and convicted individuals can be criminal because they have low earnings/low education or have low earnings/ low education because they are criminal, especially after after the sentence or conviction, and the scientific contribution of such designs are limited.

The overarching aim of the paper is to assess how much of the differences in delinquency between young people in immigrant background and young people of swedish background that can be attributed to inequality in socio-economic resources.

To sum it up, it appears that even though immigrants overrepresentation in recorded crimes and esepcially seroius crimes is vast, most of the inequality in crime can be explained by parents resources and neighberhood segregation.

The longer the immigrant has stayed in Sweden, the lower is the the over representation in suspicions and convictions.

Ethenicity plays a limited role in generating crime. The raw ethnic correlations are very small and adjusting them to account for shared family and neighborhood circumstances makes them miniscule. This means that the sum of stable culture and context of exit experience are comparatively unimportant factors in the generation of crime aming immigrants in Sweden.

We can conclude that that the bulk of the difference in recorded crime between immigrants and Swedes (or at least children of immigrant and swedes), contrary to what has been previously suggested in the research, can be explained by variables such as the family and neighborhood resources.

Svårt att inte ta intryck.

Inspiration

Hösten är min favoritårstid numera, särskilt september - oktober. Inga förväntningar, lugnt och stilla kan man ta sig samman, fundera över det som kan bli bättre. Matlagningen hör till det som kan bli bättre, mycket bättre.
Kajsa Varg är dyrt, men klart inspirerande. Räcker faktiskt med att stå på gatan och se deras glada "uppsyn". För att sedan åka hem och lägga fram Mannerströms "Husmanskonst" på bordet. Nu jävlar !
Det var min potatisodlarkompis som påpekade tidigare idag att den enastående kokboken slutar med -konst, inte kost, som jag hela tiden trott.

Ensam

             Fick mersmak på folkliga Kärrtorp förra helgen. Men idag satt den fina hunden ensam i 
             blåsten på torget.

Belfast

I gemensam tropp åkte hela vår sektion till Belfast för att närvara på britternas årliga möte inom " övre gastro-intestinal kirurgi". Det mesta handlar om övervikt och cancer, i lever, magsäck och matstrupe.
Vi fick känna på irländskt pubtryck, äta fin middag på Titanic-museét och lyssna till vältaliga engelsmän som vände och vred på vetenskapliga sanningar. Inte helt oväntat fastande jag för professorn i kirurgi från Bristol, Jane Blazeby. I flera decennier har hon gått emot (den kirurgiska) strömmen, och försökt lyfta frågan om vad patienterna egentligen värdesätter av det vi gör (patient reported outcomes from patients) . Den charmiga, mulliga moderatorn kunde förstås inte motstå att introducera henne med orden "when will you start doing real science, ha, ha". Det skulle väl föreställa en komplimang, men en sån där som fastnar i halsen.
Hon kunde säkert tagit ut svängarna mer, men det gäller väl att anpassa sig, antar jag. Vilket hennes kritstrecksrandiga kavaj vittnade om. Att som kvinna ta sig fram i en totalt manlig värld är inte lätt. Att i denna manliga värld få gehör för det som brukar uppfattas som "kvinnligt" är en bedrift.
Tids nog får det väl bli ett studiebesök till Bristol. För att se om de verkligen gör så annorlunda, eller om det är det vanliga "kritstrecksrandiga". 

Ord och inga visor

 

Man plockar lite här och lite där, försöker lyssna på alla aspekter och invändningar, värjer sig mot fundamentalister, och är upplärd att gott samarbete bygger på kompromisser. Men mitt i allt det där tillmötesgåendet kan man undra om inte barnet måste kliva fram och säga att kejsaren är naken.

Den här salvan från Nette Enström, Fria T, skall intagas hel och hållen. 
Den borde svida, men den värmer gott.

På vischan som jag kommer ifrån är det skottpengar på oss som önskar privatbilismen åt skogen. I min hembygd försvarar folk sin rätt till bilen med lokalpatriotisk glöd, lika passionerat som de hatar vargen, som om det vore på liv och död.
Och visst är det på liv och död, men vems?
Den svenska bruksortens eller arbetarnas (de som utvinner olja och metaller under vidriga förhållanden) på andra sidan världen? Den svenska landsbygdens (vars jordbruk och självförsörjande verksamheter redan utplånats) eller den redan gravt förorenade atmosfärens?
Ett samhälle – landsbygd eller stad – som endast fungerar om det tillåts förorena och exploatera råvaror och människor i andra samhällen, klasser och kulturer, förtjänar inte att överleva. Det är ett samhälle vars rovdrift måste stoppas.
Det är min bestämda åsikt, oavsett om det innebär att jag måste ge avkall på allt jag är van vid att konsumera. Det är min övertygelse, även om det innebär att jag måste omvärdera allt jag associerar till frihet och god livskvalitet.
Mitt syfte är inte att generalisera eller spela inskränkta huvudstadsbor i händerna genom att förstärka deras fördomar om de som är från landet. Tvärtom. Det är på glesbygden som det arbetas mest för alternativ och ett samhälle post-petroleum: självförsörjnings- och omställningsrörelsen är som störst på vischan, men räcker det?
Ur hållbarhetssynpunkt (som är det mest populära argumentet mot privatbilismen) är inte heller städer hållbara sett till (energi)konsumtion per capita. Hela vårt samhälle är en återvändsgränd som fastnat i den liberala och kapitalistiska idén om vår (både individens och kollektivets) rätt att konsumera på andras bekostnad.
Det måste få ett stopp. Oavsett var vi bor och vilka vi är. Makt och ansvar/skuld hänger givetvis ihop, men allt är också relativt. En arbetare i en svensk lantbruksort är överklass jämfört med en livegen gruvarbetare i Peru. Nord har mer skuld än syd.
Den mesta av vår konsumtion förorenar inte bara, utan är djupt osolidarisk. Att vi konsumerar bananer, kaffe och andra kolonialvaror från andra sidan planeten är ett lika brett och grundläggande problem som bilismen. Ty även rättvisemärkt och grönkapitalistisk konsumtion är i grunden ohållbar och nykolonial. Privatbilism måste naturligtvis bort, jag vill inte trivialisera, men bort måste också allt annat som cementerar världsekonomins koloniala hierarkier. En kultur som bygger på exploatering är inte värd att bevara eller försvara. Ett samhälle som bygger på hänsynslöst utnyttjande av andra människor, djur och natur, förtjänar sin undergång. Så enkelt är det.
Mitt i allt är privatbilismen bara ett av många ting som gör oss till den mest ohållbara exploateringskulturen i världen. Den är ett tacksamt mål att sparka mot (särskilt från stadsbor som tror de lever grönt), men enfrågepolitikens stora dilemma är den förlorade helheten; det oljebaserade samhället är ohållbart i sig, det internationella statssamhället är ojämlikt i sig och den globala världsekonomin är i grunden orättvis.

Vår frihet att konsumera beror på att andra tvingas odla vår mat, producera våra konsumtionsprylar och serva oss med råvaror och arbetskraft. Livegenskap, slaveri och skuldslaveri är bärande delar i den globala ekonomi som ger oss ”frihet”. Vi är ett plundrarsamhälle, tills den dag vi själva börjar skapa vår frihet och inte tvingar andra att slava för oss.

Mer av "barnet":  
God nog för frihet
Andras gränser, våra lagar

Disqus

• Gill
  a

Thomas Hoepker

Morgonfika på Munken. Hade glömt glasögonen hemma, så jag fick nöja mig med att att se på bilder och stora rubriker. Och då kom den där reaktionen jag hållit ifrån mig hela gårdagen. Bestörtningen över att världen gör så mycket mer väsen av amerikansk tragedi än annan tragedi. Allra helst om man håller i minnet hur hur mycket tragedi amerikanskt behov av herravälde har orsakat icke- amerikaner, världen över.
Det är så trist att gnälla, och trist att falla in i någon allmän Amerika-fientlig kör. Men det här blev för mycket, med direktsändningar hela dygnet ( i Sverige, av alla länder ), och sen fullmatade tidningar dagen efter.

I samband med Siri Derkert-utställningen köpte jag samlade bilder av Magnum Photos, ett sällskap fotografer som går sina egna vägar, som lovat varandra att inte följa strömmen. I kväll fann jag lite tröst i den märkliga bilden av 11 September 2001.  Bakom kameran Thomas Hoepker. Bilden är tagen från Brooklyn.
Boken kostar  280 kronor.

- Det väger inte jämt, det väger inte jämt förstår du !
    Skulle Siri Derkert ha sagt.

Naturskyddsföreningen

I Kärrtorp är det ofta diverse aktiviteter på torget. Den här lördagen var det Naturskyddsföreningen som utmanade med samtal, frågesport och teater. På frågorna blev det inte bättre än 2 rätt av 7 möjliga. Mina svar var genomgående alltför optimistiska.
Det är underbart med frivillighet. Men hur länge ? Det är förbjudet att röka på krogen. Varför inte förbjuda inrikesflyg ?

                         
                                             Svaret finns här.

Den elfte september

" Vi ser inte på saker som de är, utan som vi är. " (Kant).
Den elfte september firar vi Åsas födelsedag, med tårta och paket.