Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

tisdag, september 13, 2011

Ord och inga visor

 
Man plockar lite här och lite där, försöker lyssna på alla aspekter och invändningar, värjer sig mot fundamentalister, och är upplärd att gott samarbete bygger på kompromisser. Men mitt i allt det där tillmötesgåendet kan man undra om inte barnet måste kliva fram och säga att kejsaren är naken.
Den här salvan från Nette Enström, Fria T, skall intagas hel och hållen. 
Den borde svida, men den värmer gott.
På vischan som jag kommer ifrån är det skottpengar på oss som önskar privatbilismen åt skogen. I min hembygd försvarar folk sin rätt till bilen med lokalpatriotisk glöd, lika passionerat som de hatar vargen, som om det vore på liv och död.
Och visst är det på liv och död, men vems?
Den svenska bruksortens eller arbetarnas (de som utvinner olja och metaller under vidriga förhållanden) på andra sidan världen? Den svenska landsbygdens (vars jordbruk och självförsörjande verksamheter redan utplånats) eller den redan gravt förorenade atmosfärens?
Ett samhälle – landsbygd eller stad – som endast fungerar om det tillåts förorena och exploatera råvaror och människor i andra samhällen, klasser och kulturer, förtjänar inte att överleva. Det är ett samhälle vars rovdrift måste stoppas.
Det är min bestämda åsikt, oavsett om det innebär att jag måste ge avkall på allt jag är van vid att konsumera. Det är min övertygelse, även om det innebär att jag måste omvärdera allt jag associerar till frihet och god livskvalitet.
Mitt syfte är inte att generalisera eller spela inskränkta huvudstadsbor i händerna genom att förstärka deras fördomar om de som är från landet. Tvärtom. Det är på glesbygden som det arbetas mest för alternativ och ett samhälle post-petroleum: självförsörjnings- och omställningsrörelsen är som störst på vischan, men räcker det?
Ur hållbarhetssynpunkt (som är det mest populära argumentet mot privatbilismen) är inte heller städer hållbara sett till (energi)konsumtion per capita. Hela vårt samhälle är en återvändsgränd som fastnat i den liberala och kapitalistiska idén om vår (både individens och kollektivets) rätt att konsumera på andras bekostnad.
Det måste få ett stopp. Oavsett var vi bor och vilka vi är. Makt och ansvar/skuld hänger givetvis ihop, men allt är också relativt. En arbetare i en svensk lantbruksort är överklass jämfört med en livegen gruvarbetare i Peru. Nord har mer skuld än syd.
Den mesta av vår konsumtion förorenar inte bara, utan är djupt osolidarisk. Att vi konsumerar bananer, kaffe och andra kolonialvaror från andra sidan planeten är ett lika brett och grundläggande problem som bilismen. Ty även rättvisemärkt och grönkapitalistisk konsumtion är i grunden ohållbar och nykolonial. Privatbilism måste naturligtvis bort, jag vill inte trivialisera, men bort måste också allt annat som cementerar världsekonomins koloniala hierarkier. En kultur som bygger på exploatering är inte värd att bevara eller försvara. Ett samhälle som bygger på hänsynslöst utnyttjande av andra människor, djur och natur, förtjänar sin undergång. Så enkelt är det.
Mitt i allt är privatbilismen bara ett av många ting som gör oss till den mest ohållbara exploateringskulturen i världen. Den är ett tacksamt mål att sparka mot (särskilt från stadsbor som tror de lever grönt), men enfrågepolitikens stora dilemma är den förlorade helheten; det oljebaserade samhället är ohållbart i sig, det internationella statssamhället är ojämlikt i sig och den globala världsekonomin är i grunden orättvis.
Vår frihet att konsumera beror på att andra tvingas odla vår mat, producera våra konsumtionsprylar och serva oss med råvaror och arbetskraft. Livegenskap, slaveri och skuldslaveri är bärande delar i den globala ekonomi som ger oss ”frihet”. Vi är ett plundrarsamhälle, tills den dag vi själva börjar skapa vår frihet och inte tvingar andra att slava för oss.

Mer av "barnet":  
God nog för frihet
Andras gränser, våra lagar

14 kommentarer:

Roland Lidén sa...

Hej Eric.

Var hamnar nu Chomsky, efter denna bredsida?

Så talade den ene och Jag förstod att han hade rätt!

Sedan talade den andre och jag förstod honom mycket bra och förstod att han hade rätt!

Så länge som jag inte har någon kulturell självkänsla under Klotförståndets vingar, så är jag som ett rö för vinden!

:-)

Monica sa...

Wow... Det där gav mig ny energi! Och det där med att kejsaren är naken - just det far genom hjärnan i alla möjliga sammanhang nu för tiden tyvärr. Jag länkar till ditt inlägg, hoppas det är ok! Då hoppas jag också att alltid någon ny hittar till din attans läsvärda blogg.

Roland Lidén sa...

Men Nette, om vi nu ska rädda Jorden så måste vi väl ha ett övergripande Klotförstånd, under vars vingar Vi kan skapa lokala kulturer, som lever på Jordens långsiktigt hållbara villkor!

Nette!Vad tycker Du?

Roland Lidén

ERIC SECHER sa...

Monica. Tack !!

Roland.
Är det inte precis Klotförstånd hon, Nette, talar om ??
Chomsky känner sig nog väldigt hemma i beskrivningen av plundrarsamhället !

Onkel Olof sa...

Jag undrar när vi ska dela upp frågan rädda oss själva och rädda jorden.

Många säger rädda jorden, men menar egentligen rädda sig själv. Vissa säger rädda sig själva, och menar rädda sig själva. Så klart finns det dom som menar räddar jorden och menar just bara det: rädda jorden.

Kanske menar vi: Rädda oss själva från jorden, när den inte gör och blir precis så som vi tänkt oss.

Anonym sa...

Eric.

Nej, Nette talar "inte" om det.

Hon gestaltar på ett mycket tydligt sätt, att det övergripande Klotförståndet saknas!

Roland.

ERIC SECHER sa...

Olof. Du har en poäng. Men man kan fortsätta drömma indianens dröm, att vara en del i helheten, "en tråd i väven".
Roland. Behärskar inte riktigt skillnaden mellan "tala om" och "gestalta", kräver inte det senare mer handling ?

Roland Lidén sa...

Eric.

Nette, har Klotförstånd, medan "resten" av värden rumlar på, vilket hon illustrerar.

Nöjdare så?

Roland.

ERIC SECHER sa...

Roland,
Nej, inte riktigt. Möjligen har jag hakat upp mig, men är lätt fixerad vid "från ord till handling".
Det är nog många som går omkring med känslan att vi lever i obalans, några är duktiga på att klä det i ord, en del är väldigt duktiga (Nette). Men hur många tar konsekvenserna ?
"... det är min bestämda åsikt, oavsett om det innebär att jag måste ge avkall på allt jag är van vid att konsumera " skriver Nette. Betyder det att hon ,trots sin starka övertygelse, inte redan har gett avkall ? Vad väntar hon på ?
Med de kritiska glasögonen på. Man "har" inte Klotförstånd förrän man löpt linan ut, och verkligen "gett avkall".

Anonym sa...

Eric:

Med de kritiska glasögonen på. Man "har" inte Klotförstånd förrän man löpt linan ut, och verkligen "gett avkall".

Du är så hänsynslös...
och jag är så svag. (Ola M)

Men någon aktuell dag så återkommer jag.

Roland.

Monica sa...

Jag kan också känna att jag kan "göra avkall" på massor men har nog egentligen inte kläm på var på skalan teori - praktik jag befinner mig när jag tänker så där. Om många andra gör samma sak är det lätt, då blir just det en slags gemenskap. Om få andra gör det blir det betydligt trickigare, det kräver en helt annan styrka. När tillräckligt många kommer till en punkt när det inte längre känns som att man gör avkall på saker och ting utan att det snarare känns självklart att man vinner något, även rent personligt, - DÅ kan det hända saker! Men hur kommer vi dit?

ERIC SECHER sa...

Monica.
Tror stenhårt på K-G Hammars "tipping-point", som ju är vad du beskriver;
http://ericsecher.blogspot.com/2011/05/tipping-point.html

Roland Lidén sa...

Monica.

Du beskriver också "the tipping point!"
Men beskriver Du inte i nägot högre grad, vad som saknas för att nå dit!

"Hur kommer vi dit?"

Lasse Lasse liten Jorden var såå stor men blir mindre.

Nu är den liten och sårbar.
Hur gör vi nu då!

Att vara Jordens röst är ett knepigt spektakel.

Att sedan hävda att kulturer får gro och blomstra under Klotförståndets vingar, kräver att Vi ägnar lite av vår tid till att bilda opinion bortom jagets gränser.

Eric.
Nöjd Nudå!!!

ERIC SECHER sa...

Roland,
Opinionsbildning är bra, och nödvändigt. men ännu bättre är förebilder. Monica är en sådan. Ett års (mycket konsekvent) köpstopp - med många reflexioner hur lite hon försakade, och hur mycket hon vann.
Skulle verkligen önska att förebilderna, snarare än de som talar, fick ta plats.
Tips;
http://tagganer.blogspot.com/