Innerst inne

Bloggen fortsätter på den inslagna vägen. Och försöker orientera sig i den snåriga terrängen av åsiktsfrihet, civilkurage, mod, uppriktighet, ärlighet, hänsyn, respekt, grupptryck, gemenskap, självhävdelse m.m. Det är en präktig flora, rik på mångfald.

I naturen lyckas skiftande förmågor och svagheter samsas och samarbeta, sida vid sida. Det var även vår lott i miljontals år. Inte herrar, inte märkvärdigare, bara annorlunda. Så kom det där språnget, för kanske 100000 år sedan, som gjorde det möjligt att bryta sig ur gemenskapen med resten av allt levande. Så långt har det gått, så mycket har vi avlägsnat oss från naturliga kretslopp, att varje sämja och varje jämvikt är tillkämpad, något vi måste strida för, inget blir längre till utan stort bemödande.

Så, t.ex, när frågan om muslimers rätt till böneutrop kommer upp är jag lika vilsen som vanligt. Å ena sidan, å andra sidan, i oändlighet.
Utåt kommer jag att ha en säker uppfattning, inåt ekar det tomt.



Ester Blenda Nordström var banbrytande journalist i början av förra seklet. Social, äventyrlig och rastlös, med en längtan att inte bara skriva om, utan också leva med. En månad som hårt arbetande piga, ett halvår som lärarinna i en sameby, ett år som amerikansk emigrant, två år som forskarassistent i Sibirien. Ju mer utlämnad åt vad naturen och omständigheterna kunde bjuda på desto bättre mådde hon.
Boken om livet med samerna, Kåtornas folk, avslutas med raderna

När jag äntligen letat mig fram till min egen lägerplats, glimmar elden genom kosan (öppningen), som är slagen till sida. Som skenet från en fyr är det och lyser upp vägen för dem som irrar omkring i mörka natten. Och när jag sätter foten på den smala stigen som bär mot kåtan, när Tsappe glädjegnyende kommer tumlande mot mig och Ellekare står väntande i dörröppningen - då känner jag i mitt hjärta att ljuvare hem kan ingen önska, mer strålande stjärnor tindrar ej på någon annan himmel, större ro, större frid skänks inte på hela den vida jorden.

PS
Kåtornas folk har kritiserats för att representera ett rasistiskt tänkande. Erik Norberg uttrycker i en frän debattartikel i Aftonbladet 2014 sin förvåning över att boken ges ut igen då den "dryper av kolonialism".
Så kan man se det.
På avstånd är det lätt att odla fördomar och rasism. På avstånd är det lätt att bekänna sig till ideal om alla människors lika värde. På avstånd slipper man ta ansvar för sina attityder och sina handlingar.
Ester Blendas bok dryper av närhet, inlevelse, nyfikenhet, respekt och ansvarskänsla. Och avund, för människor förankrade i något ursprungligt mänskligt, i Moder jord.
Så ser jag det.

AB