Åsiktsfrihet (1)

Ju tvärsäkrare man är, desto viktigare att ifrågasätta, och att bli ifrågasatt. Uppehåller jag mig för länge i gemenskapen av enbart likatänkande finns risken att bekvämligheten blir viktigare än sanningen.
Har en ny bekantskap ( i mitt flöde, som det så vackert heter) som fått mig att våga glänta på dörren. Om det var hen eller någon annan vet jag inte, men igår damp det i alla fall ner en bok jag tydligen beställt (låter väldigt förvirrat..). Bilden av Sverige, av Katerina Janouch. En sverigedemokratisk propagandaskrift, skulle man kunna säga. Men jag gillar den. Katerina är knappast rasist, och jag håller med om att vi har blivit väldigt ängsliga och rädda för att tycka olika. Något hon själv fått smaka på, med bl.a indragna förlagskontrakt i Sverige efter en TV intervju i tjeckisk TV.

I höstas skrev jag ett ironiskt mejl på jobbet om jakten på inkomster i vårt kafka-lika ersättningssystem. För det tilltaget fick jag en skarp varning från sjukhusledningen. Det kunde "missuppfattas".

Jag drar mig för att framföra kritiska synpunkter på #metoo av ängslan och rädsla för hur det ska uppfattas, att min starka skepsis mot att enskilda personer hängs ut och döms av folkdomstolen  är detsamma som om att jag helt tar avstånd från uppropet.

Det känns sorgligt om jag inte kan lita på att den som lyssnar har en uppriktig vilja att utbyta åsikter  och ärlig avsikt att försöka förstå vad jag menar. Vi borde vara mer intresserade av att diskutera vad det betyder för ett land att ha en stor invandring än att dela in oss i åsiktsläger med höga murar.

Katerina Janouch har råkat illa ut för sina åsikters skull.
Om hon själv är duktig på att lyssna vet jag inte.


If you are not with us you are against us.