Åsiktsfrihet (2)

En gång till ..

Det är alltid vanskligt att uttala sig om det som inte är ens egen värld. Men, när de egna iakttagelserna återkommer och hela tiden är väldigt snarlika har man nog rätt att undra om att det som syns i det lilla också gäller i det stora.

Så, vad i helvete är det som händer ? Vad är det för skrämsel-tystnad-och lydnadskultur som breder ut sig ? Som har gått så långt att vi accepterar och till och med tar för givet att fel synpunkt, framförd på fel sätt i fel sammanhang kommer att få konsekvenser, "skyll dig själv", ungefär. Vi är stolta över vår lagstadgade yttrande - och tryckfrihet men avlägsnar oss alltmer från den attityd som innebär att jag  uppskattar oliktänkande, att jag hellre lyssnar till den som kommit till en annan slutsats än jag själv, att jag istället för att skjuta ifrån mig vill ta till mig, att jag istället för försvara mig vill öppna upp.

Nyfikenhet, och respekt. I förstone blir jag upprörd över att du inte vill kalla dig feminist, det som för mig bara betyder jämställdhet. Men lika fort blir jag nyfiken på hur du kommit fram till din uppfattning. Har vi olika erfarenheter, har du tänkt på något jag inte tagit i beaktande, har jag anledning att rannsaka mig själv, vill jag tro på jämställdhet och kalla mig feminist för att kompensera för att jag varit allt annat än det i mitt eget liv, vad har jag egentligen för belägg när jag hävdar att skillnader mellan kön är en social konstruktion, är det för att jag vill att det ska vara så ?

Jag vill varken vinna eller förlora debatten. Jag vill förstå.
Jag har min uppfattning, men lyssnar hellre på din.

Åsiktsfrihet (1)