Inne i lägenheten där jag bor i Västervik är det cirka 18 grader, ute är det minus tio.
Alla verkar överens om att jag skall vara upprörd och omedelbart kontakta hyresvärden.
Det ska jag naturligtvis göra. Men tänker ändå det där som jag inte borde tänka, nämligen att det fortfarande inte går någon större nöd, att jag fortsätter befinna mig på mils avstånd från något som skulle kunna kallas utsatthet. Tänker jag så, och fler börjar tänka så, då kan det ju hända att de som har det riktigt illa får gehör för att vi som blir upprörda över 18 grader inne och de som tvingas sova ute i minus tio kan dela mer lika. Sen vet man inte var det slutar ..
4 kommentarer:
Själv gillar jag 18° inne, men det är ju egentligen inte relevant för inslagets tanke...
Min luftvärmepump har gått sönder.
Temperaturen i vardagsrummet är nu 15g C. I två rum har jag ställt
termostaterna där så att det där är varmare.
Lite förstrött funderar jag på att byta ut den trasiga kompressorn
eller att köpa en ny luftvärmepump.
Men mina tankar kretsar kring: "Hur i Himmelen människan kan vara så oskyldigt blå, och att livet levs lyckligast då, och hur länge har sådant varat och hur
länge kan vårat vara vara ???
Roland Lidén
PS. Jag minns att Du finns.
Olof,
Avundas dig ..
Roland,
Jag är tydligen den klenaste i församlingen.
Förr visste man inte mycket och ändå allt
Nu vet vi mycket och ändå inget
Skyldiga, om du frågar mig
Eric. Förlåt dig!
Ty vi äro maktlösa gentemot utvecklingen.
Våra bästa medmänniskor sitter på läktaren
och det deras sätt att välja livet.
Någon har kallat det: "Till dårskapen lov"
Jorden kommer att korrigera oss, men icke smärtfritt.
Kanske i tid.
Roland
Skicka en kommentar