Solen visar sig korta stunder, is som passar för både skridsko och skidor är en sällsynthet, i januari gäller det att vara på hugget.
Wayne´s Coffee Götgatan är också på hugget, tyvärr. Blir ledsen och arg när jag ser annonsen på dörren. Hets mot ungdom ?
På graven är det i alla fall lugnt och fridfullt, igår hade mamma fått sällskap.
6 kommentarer:
Hets mot ungdom eller väldigt ärligt. Inget hymlande om kraven
Verklighetsfrämmande önsketänkande och osympatiskt, tycker jag.
Fikar av och till på Waynes. Personalen där är på typiskt innerstads-manér inte särskilt vänliga, rätt ointresserade och frånvarande, pratar hellre med varandra än med kunden, de verkar stressade utan att det har mycket att göra. Jag tror faktiskt att det är ungefär den typen av medarbetare man får med den annonsen. På andra fik, som inte tillhör någon väl-slimmad kedja, kan man, även i innerstan, mätas av värme och intresse. Och där hade nog annonsen sett väldig annorlunda ut, jordnära, inte i det blå.
Men visst, man kan säga att det är ärligt.
Egentligen bottnar väl besvikelsen i min skepsis mot hela det här projektet att vi skall konkurrera oss till döds. Tro inte att du duger som du är.
I Stefan Jarls film Godheten beskriver Richard Wilkinson och Kate Pickett (Jämlikhetsanden) väldigt fint hur stressade ungdomar i ojämlika samhällen har orealistiska drömmar om att bli TV-kändisar och popstjärnor, medan ungdomar i mer jämlika samhällen ( och kanske de utanför storstaden tänker jag nu efter livet i Västervik ..) är nöjda med att bli något alldeles vanligt. Lika glad som jag blev när jag hörde den intervjun lika ledsen blev jag av den där annonsen.
Som tidigare chef kan jag egentligen bara hålla med. Ökad frihet bland personalen ger ofta mindre stress och bättre resultat. handlar mycket om att släppa kontrollen.
Igår blev jag väldigt glad när jag kom hem och såg att grannen hade skottat hela min trottoar, som dessutom är väldigt lång. Barnen hade tydligen hjälpt till med.
Undrar om det hade hänt i storstadspulsen...
Inte omöjligt, men mindre sannolikt, i storstan.
Förstår att du blev glad för hjälpen. På en cykelresa förra året på Sri Lanka fick inte alla plats på bussen till kvälls-restaurangen utan Paul o några till fick stanna kvar på vårt hotell. När vi kom tillbaks hade han rengjort allas våra cyklar, ca 20. Glömmer aldrig.
Ä väl lite den där energin/momentet/goda spiralen jag far efter i mina "naiva" funderingar ..
Vi måsta nog, som svenskar, lära oss att göra det där goda som något naturligt, alltså att bli glada men inte samtidigt få dåligt samvete för att vi inte gett tillbaka, och också kunna ge utan en krav på att få tillbaka.
Jo
Skicka en kommentar