Subjektivitet

På mottagningen går jag mellan två rum, varannan patient träffar jag i rummet till vänster, varannan i rummet till höger. Rummen är i princip bara varandras spegelbild, och ändå så föredrar jag det ena så mycket mer framför det andra.
Det händer att båda rummen är lediga, då brukar jag fråga patienterna om de vill gå in till vänster eller till höger. De flesta har förstås ingen åsikt, och då tar vi rummet till vänster.
När jag nu tittar på bilderna ser jag att det saknas ett skåp i det till höger, men också att huvudändan av undersökningsbritsen är vänd åt olika i håll. Är det hela skillnaden ?
Till vänster (överst) känner jag mig trygg och bekväm, till höger (nederst) går jag i försvar.
Man vågar knappast tänka tanken vad som kan påverka (den stackars) patienten.

När man talar om konst brukar det heta att upplevelsen sitter i huvudet på betraktaren.
Det kanske gäller det mesta ?