Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

söndag, februari 15, 2015

Förvirrad


Har åkt några turer fram och tillbaka idag mellan hemmet och sportaffären för att få ordning på Ewas nya skidor. Hur många centimeter framför foten skall fästet sitta, bl.a ? Vilket förstås är rätt ovidkommande när människor får sätta livet till i nya attentat några mil härifrån.
Det känns förfärligt, och förvirrat. På vilket ben skall man stå, vilken varg skall man mata ? Öka sin förståelse för det som är annorlunda och främmande, och ta risken att man blir lurad, eller betona skillnaderna, hävda sin rätt och ta strid, och ta risken att konflikten och våldet trappas upp ?
Visst ska vi hävda det fria ordet, och vägra låta oss skrämmas. Men samtidigt blir jag beklämd av att höra, från någon som tror sig veta, att Lars Vilks mest av allt vill mucka med konstetablissemanget (som han inte får vara med i) och egentligen är rätt ointresserad av islam.
Vilket ben man ställer sig på kanske handlar om läggning. Jag har lätt för medkänsla och att förlåta, men konflikträdsla gör att jag ofta brister i uppriktighet. För mig känns det självklart att mata den varg som inte tar strid. För mig går världen framåt när vi sätter oss ner och pratar för att förstå varandra, inte när terroristlagarna skärps. Jag har lätt för påven, som hjälpt till att bryta dödläget mellan Kuba och USA, och svårt för Lars Vilks, som häller bensin på lågorna.

Efter att ha sett filmen på den nioåriga pojken i Malmö är det lätt att känna avsky för (alla) de som på minsta sätt tar vakten i försvar, eller ifrågasätter att det rörde sig om övervåld. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra vad som rör sig huvudet på den som kan misshandla en liten pojke på det sättet. Hur mår han idag ? Ångrar han sig ? Vill han skylla det inträffade på andra ?
I det här fallet ligger det nära till hands att stänga igen dörren och vägra lyssna på bortförklaringar och ursäkter. Men jag tror, i min enfald, att man alltid ska lämna dörren på glänt. Och t.o.m lyssna på de som inte uppfattar det inträffade som övergrepp. Men det sista tar emot, verkligen.

PS
Att jag har svårt att veta vilken "varg" som skall matas framgår tyvärr av tidigare inlägg under året :

Två vargar
Att låta sig luras
Fosterland
Dilemma






2 kommentarer:

Onkel Olof sa...

Har under dagen varit på nästan samtliga riksdagspartiers Fb-sidor för att läsa kommentarer från olika synvinklar.

Väldigt många är rädda och önskar att vi ska straffa och stänga ute (oavsett parti). Man borde förfäras, men samtidigt vet man att det är sådana vi är. Få har kommit över sin dödsångest och famnat livet istället.

Välvilja är en lyx avsett för trygga tider...

Anonym sa...


Eric.

Du ska inte be om ursäkt för att du ger
dina barn bra fäste i livets villervalla!

Du har lidit av skenhelighet, men är Nu botad!

Doktor Roland