Lagom

Besöker Naturkompaniet i Sickla köpkvarter. Vilka valmöjligheter, vilket överflöd, men ..
Matt, mätt och tagen går jag ut i snögloppet med oförrättat ärende och cyklar vidare. 
Utmed Ältavägen ligger en liten röd stuga där det bor en hemlös man den varma årstiden, nu är det igenbommat. Han brukar språka glatt med folk som åker förbi, och kan berätta att han också haft det väl ställt ..
Hemkommen läser jag Stina Oscarsson i ETC Helg. Klok som vanligt, och en av få som tar tjuren vid hornen, och inte i svansen ( eller någon annan ovidkommande kroppsdel ..)

Jag tror faktiskt inte problemet är att tågen går för sakta. Jag tror att problemet är att vi arbetar för mycket. Med meningslösa saker för att skapa tillväxt. Jag tror problemet är att vi inte hinner reflektera över de existentiella frågor vi alla bär på och istället försöker fylla de svarta hålen inom oss med till exempel en soffa. Jag tror problemet är att vi inte hinner göra oss vän med den ofullkomlighet som det innebär att leva och jag tror det vore bättre om vi gjorde det än att arbeta ihjäl oss för att leva ett par år till.” 

”Du vill alltså inte att vi ska bota cancer?”, skriker min motdebattör. 
Sen var debatten slut, men vad jag menar är, att jag tror att vi skulle behöva minska vår konsumtion oavsett om den påverkar klimatet eller inte. Och jag tror vi måste börja tala om konsumismen utifrån ett existentiellt perspektiv och inte utifrån ett eventuellt klimathot. Detta för både klimatets skull men framför allt för oss som människor. 

Inte en ouppvärmd stuga i skogen, men heller inte överflöd och köpkvarter, utan något mitt emellan ? 

ETC helg.