blev hängandes på Centralstationen några timmar i förmiddags, ryktet sa att de romska tiggarna skulle sätta sig på bussen för återfärd till Rumänien klockan nio, men det stämde inte, så istället slog jag dank, tittade på folk, gick på betaltoalett, köpte bok i pocketshopen, drack kaffe, tittade på folk, ringde till jobbet för att höra att de inte saknade mig, nej det gjorde de inte, läste lite, såg på folk, barnfamiljer är roligast, små samhällen i miniatyr, en del är harmoniska, andra inte ..
och kom att tänka på en annan dag, för några år sedan ;
skolk,
och den tveksamma slutsatsen :
no more skolking
8 kommentarer:
Man kan ju också bara låta det ske.
Utan att värdera...
Värdera ?
Om man ska eller inte.
Gör man så gör man och sedan är det gjort...
Man kan ångra sig ..
Och ångra sig igen ..
Som i politiken.
Vet väl du, som
politiker ? :)
Fast jag är inte med i just DET partiet :)
Nä ..
På jobbet har jag tillskansat mig en särskilt sanktion hos personalen på vårdavdelningen och på operation; att jag får ändra mig tre gånger, men inte mer. Med argumentet, det viktiga är inte att hålla fast vid sitt beslut, utan att det blir rätt.( Av min bror, som jobbat fyra år i Japan, har jag förstått att så går japaner till väga ..)
Låter vettigt.
Man ska inte vara envis till dumhet.
Barnet, ynglingen, mannen och gubben.
Förlåt, en annans historia!
Roland
Skicka en kommentar