För några år sedan hade vi en ST läkare som gav oss en liten skulptur som hon själv hade gjort.
När hon slutat fick den en undanskymd plats i fackbokhyllan.
Men när hyllorna nu skulle bytas ut mot nya var det någon (inte jag ..) som placerade skulpturen på en plats där den fick nytt liv. Plötsligt stack den ut, och hade något att berätta.
Det är nog så jag upplever livet. Från morgon till kväll skall jag förhålla mig till krav och förväntningar, regler och förordningar, monotoni och likriktning, till slut blir längtan efter det som avviker ett mål i sig. Vilket kanske inte riktigt var meningen ..
Igår stod jag hela dagen med en operation. Vi hade ingen aning vad som väntade oss, varje steg krävde nya bedömningar, ingenting var givet på förhand, ingen kunde säga hur länge vi skulle hålla på.
Då återvänder livet, maskinen fick ge plats för människan, ett litet tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar