Inte förrän häromdagen upptäckte jag att stenen som ligger på mitt skrivbord är synnerligen levande.
Den här hämtad från en flodbädd i Schweiz i samband med ett sista farväl, så det känns bra att den får liv.
Man lever så länge man är ihågkommen, tror jag det heter.
Det känns också bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar