Det finns inte bara mysterier i vardagen, utan även drama.
I kväll skulle Safiren flyttas genom Hammarby sluss. Slussvakten ropade i högtalaren att jag kunde göra mig startklar, så skulle han öppna bron. Sprang tillbaks till båten, hörde hur signalen till vägbommarna uppe på bron gick igång. Hoppade ombord, och började dra i startsnöret till utombordaren. Men det gick inte att rubba ur fläcken, hur jag än tog i. Springer tillbaks till mikrofonen och stoppar broöppningen. Efter mycket om och men får jag av motorkåpan. Som naturligtvis trillar i vattnet, och makligt glider iväg, utom räckhåll. Med hjälp av en lång lina i fören och en tursam knuff av båten i rätt riktning kan kåpan räddas. Stärkt av framgången hittar jag felet, en liten spärr som av oklar anledning lagt sig i låsläge. Slussvakten är med på noterna (kameraövervakning) och gör ett nytt försök med broöppning.
Paradoxen är den gamla vanliga. Man önskar sig inte några misslyckanden, trots att de berikar och livar upp.
2 kommentarer:
Utveckling är väl att ha lagom många hinder att övervinna
Ja, så är det förstås.
Skicka en kommentar