Sista året har jag förbannat min hålslagare, som efter hålslagning inte släpper taget om ett av hålen. Ibland går den att blidka med slag och stötar, men för det mesta får jag slita loss pappret.
I söndags tog jag mig samman, nu fick det vara nog !
En droppe olja, så var problemet löst.
Olja är i andra sammanhang inte lösningen på problemet. Utan istället själva problemet ..
7 kommentarer:
Men är det inte precis så det är. Olja är inget problem i sig, utan hur vi använder den.
Jo men visst.
Orättvisor är inget problem i sig,bara hur vi förhåller oss till dom ? :()
Tanke 1:
Orättvisor är inget problem, dom är en förutsättning.
Tanke 2:
Orättvisor är ett problem, när dom väl är skapade.
Tänk dig det totalt rättvisa samhället och det totalt orättvisa samhället (ytterligheterna). Vad ser du?
Om det fanns ett kort svar hade vi aldrig ställt frågan...
Olof,
Jag är ledsen, du flyger långt över min horisont. Kan inte ta till mig talet om "idealtillstånd" och "ytterligheter". Här nere på marken är vi ofullkomliga varelser som i bästa fall gör vårt bästa för våra medmänniskor.
Kan inte förstå ditt ointresse för "etik och moral".
Vad jag ser ? En vision och ett skräckscenario.
Mr X lever i ett fattigt land. Han känner till att andra har det bättre.
Mr X jobbar hårt, och har svårt att förstå varför andra har det bättre.
Mr X håller på att förlora synen, han vet att en operation i ett rikare land skulle kunna rädda hans syn.
Mr X tycker att världen är orättvis.
Mr Y lever i ett rikt land. Han känner till att andra har det sämre.
Mr Y jobbar hårt, och menar att han gjort sig förtjänt av att ha det bättre.
Mr Y håller på att förlora synen, men han vet att en operation kommer att rädda hans syn.
Mr Y tycker att världen är rättvis. Eller snarare, han tycker det blir tjatigt med allt prat om rättvisa.
Mr Y, tycker inte att diskussionen om rättvisa är tjatig, men väldigt snäv.
Förutsätt att alla människor har samma förutsättningar, samma inkomst, samma utbildning, lika många människor som älskade dem, lika dana hus man bor i, lika mycket pengar på banken och bemöts på samma sätt.
Många skulle se ett sådant samhälle som enormt orättvist och väldigt oflexibelt.
Rättvisa handlar om att se individen. Man kan alltid ta två exempel och visa att de är orättvisa, dina barn har säkert gjort det tusentals gånger när de var mindre, men det är inte rättvisa på egentlig grund, utan en jämförelse.
Och just det är problemet: Vi måste hela tiden jämföra. Så länge vi gör det kommer vi aldrig att få ett rättvist samhälle.
Jag har inte samma behov som andra, och behöver därför inte rättvist lika mycket. Jag behöver mindre än många, mer än andra.
Man kanske måste mäta rättvisa i typ "förnöjsamhet", då kanske vi närmar oss en äkta rättvisa.
Med plikt och nyttotänkande, och ständigt nya regler, hamnar vi i periferin, med livets väsentliga utom synhåll. Dygder hjälper oss tillbaks mot centrum.
Ständiga jämförelser (Mr X och Y) leder lika fel, om man stirrar blint på kalla fakta.
Men jämförelser och tal om rättvisa ( och jämlikhet) kan också vara uttryck för en strävan, att bry sig och visa omtanke, ett erkännande av vårt ömsesidiga beroende.
Som du gav uttryck för på din blogg idag.
Eller (Heberlein) :
Vad är då en dygd ? Moralfilosofen James Rachels definierar en dygd som "ett mänskligt karaktärsdrag som manifesteras i vanemässigt handlande". Rachels definition sätter fingret på några väsentligheter: En dygd är alltså något som präglar människan som helhet, en karakteristisk egenskap som är utmärkande för henne som individ. Dygden är alltså en stabil tendens att vara på ett visst sätt, exempelvis generös. Dygden är en egenskap som disponerar människan att handla i en viss riktning, som mod eller måttfullhet. Dygden är vidare en egenskap som är önskvärd eftersom den hjälper människan att göra rätt.
Rachel skriver att dygden hjälper människan att hantera livet som helhet. Dygden är en egenskap som hjälper människan att förverkliga ett gott liv. Han föreslår fyra moderna dygder, nämligen mod, generositet, ärlighet och lojalitet.
…
God kan man nämligen inte vara ensam, dygderna utvecklas i samspel med andra.
Konkret:
För den dygdige Mr Y faller det sig naturligt att tänka - Vad kan jag göra för att underlätta för andra att få synen tillbaks.
Amen
Amen
Skicka en kommentar