Många inlägg på senare tid har handlat om etik och moral. Eller kanske snarare frånvaron av moraliska överväganden. Senast i går.
Ann Heberlein är teologie doktor i etik. Igår summerade hon (DN) lägligt några nya böcker om moralfilosofi. ("Vad utmärker en god människa idag ?") Jag tycker hon sätter fingret på det ömma, så det blir utförliga citat.
Upplysningen innebar ett paradigmskifte i Västerlandets sätt att tänka kring moral. Resonemanget kring dygder och laster, ont och gott, mening och mål övergavs till förmån för regler, principer och formler. Framförallt två etiska modeller har dominerat det västerländska tänkandet kring moral under moderniteten: pliktetik och nyttoetik. (Kant, Bentham, Mill ..)
"Dygdernas renässans" - antologi Birgitta Österberg m.fl
Dygdetik är, trots sin utgångspunkt i människan och hennes karaktär, inte en individualistisk ideologi i nyliberla anda. Människan bör odla och dana sin karaktär, inte bara för att förverkliga sig själv och därigenom uppnå lycka, utan också - kanske framförallt - för att bidra till det gemensamma goda. Att vara en god människa tillsammans med andra. "Kampen för det gemensamma goda förutsätter människor som bekänner sig till karaktärsdygder som kräver någonting av dem" som Österberg skriver.
…
Störst intryck gör gör K-G Hammars bidrag med titeln "Lydnad, lyhördhet och olydnad".
Lydnad är något ytterst komplicerat ..
Med utgångspunkt i det resonemanget hamnar Hammar i civil olydnad, och dygden lydnad transformeras, paradoxalt nog, till olydnad … man måste vara noga med att välja vad och vem man lyder.
"Human life, action and ethics " Elizabeth Anscombe.
Anscombe är ytterligare en filosof som menar att det är hög tid att lämna diskussionen om rättigheter, plikter och skyldigheter bakom oss, för att istället koncentrera oss på en annan fråga, nämligen frågan vad som utmärker en god människa. Anscombe, liksom andra dygetiker, intresserar sig alltså för vad som utmärker en god människa, snarare än vilka handlingar som är rätt. En god människa, tänker sig dygetikern, utför goda handlingar nästan av sig själv. Om vi är goda behöver vi inga regler, plikter eller kontrakt och behöver inte bekymra oss om rättigheter och skyldigheter.
"The elements of of moral philosophy" James and Stuart Rachel
Vad är då en dygd ? Moralfilosofen James Rachels definierar en dygd som "ett mänskligt karaktärsdrag som manifesteras i vanemässigt handlande". Rachels definition sätter fingret på några väsentligheter: En dygd är alltså något som präglar människan som helhet, en karakteristisk egenskap som är utmärkande för henne som individ. Dygden är alltså en stabil tendens att vara på ett visst sätt, exempelvis generös. Dygden är en egenskap som disponerar människan att handla i en viss riktning, som mod eller måttfullhet. Dygden är vidare en egenskap som är önskvärd eftersom den hjälper människan att göra rätt.
Rachel skriver att dygden hjälper människan att hantera livet som helhet. Dygden är en egenskap som hjälper människan att förverkliga ett gott liv. Han föreslår fyra moderna dygder, nämligen mod, generositet, ärlighet och lojalitet.
…
God kan man nämligen inte vara ensam, dygderna utvecklas i samspel med andra.
Nog känns det lite märkligt att tala om dygdetik utan att hänvisa till österländskt tänkande, där dygd är ett bärande element. Men för tillfället är Kina bara förknippat med brist på mänskliga rättigheter och dårkapitalism, kanske t.o.m för kloka Heberlein. Synd.
Till sin natur är dygden, Te, Taos följeslagare och språkrör. De som följer Vägen är fyllda av dygd, och det visar sig i deras gärningar. De strålar inte, tvärtom känns de igen på sina anspråkslöshet och lågmäldhet. De är rena som barn. (Stefan Stenudd)
Det kinesiska tecknet för Te/De - dygd