En droppe olja

Att lösa små problem kan skänka stor glädje. Något jag erfarit många gånger.

Sista året har jag förbannat min hålslagare, som efter hålslagning inte släpper taget om ett av hålen. Ibland går den att blidka med slag och stötar, men för det mesta får jag slita loss pappret.

I söndags tog jag mig samman, nu fick det vara nog !

En droppe olja, så var problemet löst.

Så enkelt kan det vara.
Ibland.

Olja är i andra sammanhang inte lösningen på problemet. Utan istället själva problemet ..

Hos tandläkaren

Var hos tandläkaren i morse. Känns alltid nervöst, tandskötseln är inte riktigt vad den borde vara.
Min tandläkare är hårdhänt, han lämnar inte någon ficka ogranskad, efter en stund brukar jag känna  blodsmaken. Röntgenbilderna granskar han länge och väl, och avslutar med att kolla käkleder, övrig munhåla och körtlar på halsen. Noggrann kan man säga.
När allt är färdigt reagerar jag varje gång på samma sätt, nämligen med att inte fråga, utan istället invänta att han skall berätta.
Jag får aldrig reda på vad han kommit fram till. Men när han börjar prata om sin nya segelbåt tolkar jag det som att tänderna var OK.

Gillar fåordig kommunikation, det outtalade. I förlängningen handlar det om tillit ?
Kan man vara en bra doktor och samtidigt så lite nyfiken,  så förtjust i mystik ?

Gynnad - igen

Läste i våras att ett antal människor dör varje år pga övergången från vinter till sommartid. Orsaken skulle vara den stress som framkallas av det en timma kortare dygnet. Nog låter det märkligt.
Finns det någon motsvarande positiv effekt i samband med övergången till vintertid ? Finns väl risk att den eventuella effekten då skyms av all nedstämdhet som påminnelsen om mörkret tycks framkalla.
Att vara svensk, och inte bekymra sig om vare sig kortare dygn eller mörker är verkligen att vara gynnad. För vilken gång i ordningen kan jag konstatera det ?
BILD: Lekplats vid Tanto, i oktober.

Känns igen

Man kan känna igen människor på olika sätt. Utseendet förstås, och sen en rad mer eller mindre framträdande karaktärsdrag. Men konstnärer och andra kreatörer kan också kännas igen på sina alster. Det kanske gäller även oss andra ?
Familjen brukar skratta åt mitt sätt att slå in paket. Tror att de utan vidare skulle känna igen vem som varit framme och gjort ställningen ovan.
Skall erkänna att den här sidan ibland blir ett problem på jobbet. Där är det nämligen meningen/viktigt att man gör enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, hela tiden.

Vintertid

Solen står lågt, och skiner som allra vackrast.
I natt lär vi gå över till vintertid.
Tur att det finns levande ljus.

Dygd

Många inlägg på senare tid har handlat om etik och moral. Eller kanske snarare frånvaron av moraliska överväganden. Senast i går.

Ann Heberlein är teologie doktor i etik. Igår summerade hon (DN) lägligt några nya böcker om moralfilosofi. ("Vad utmärker en god människa idag ?") Jag tycker hon sätter fingret på det ömma, så det blir utförliga citat.

Upplysningen innebar ett paradigmskifte i Västerlandets sätt att tänka kring moral. Resonemanget kring dygder och laster, ont och gott, mening och mål övergavs till förmån för regler, principer och formler. Framförallt två etiska modeller har dominerat det västerländska tänkandet kring moral under moderniteten: pliktetik och nyttoetik. (Kant, Bentham, Mill ..)

"Dygdernas renässans" - antologi Birgitta Österberg m.fl

Dygdetik är, trots sin utgångspunkt i människan och hennes karaktär, inte en individualistisk ideologi i nyliberla anda. Människan bör odla och dana sin karaktär, inte bara för att förverkliga sig själv och därigenom uppnå lycka, utan också - kanske framförallt - för att bidra till det gemensamma goda. Att vara en god människa tillsammans med andra. "Kampen för det gemensamma goda förutsätter människor som bekänner sig till karaktärsdygder som kräver någonting av dem" som Österberg skriver.

…

Störst intryck gör gör K-G Hammars bidrag med titeln "Lydnad, lyhördhet och olydnad". 

Lydnad är något ytterst komplicerat ..

Med utgångspunkt i det resonemanget hamnar Hammar i civil olydnad, och dygden lydnad transformeras, paradoxalt nog, till olydnad … man måste vara noga med att välja vad och vem man lyder.

"Human life, action and ethics " Elizabeth Anscombe.

Anscombe är ytterligare en filosof som menar att det är hög tid att lämna diskussionen om rättigheter, plikter och skyldigheter bakom oss, för att istället koncentrera oss på en annan fråga, nämligen frågan vad som utmärker en god människa. Anscombe, liksom andra dygetiker, intresserar sig alltså för vad som utmärker en god människa, snarare än vilka handlingar som är rätt. En god människa, tänker sig dygetikern, utför goda handlingar nästan av sig själv. Om vi är goda behöver vi inga regler, plikter eller kontrakt och behöver inte bekymra oss om rättigheter och skyldigheter.

"The elements of of moral philosophy" James and Stuart Rachel

Vad är då en dygd ? Moralfilosofen James Rachels definierar en dygd som "ett mänskligt karaktärsdrag som manifesteras i vanemässigt handlande". Rachels definition sätter fingret på några väsentligheter: En dygd är alltså något som präglar människan som helhet, en karakteristisk egenskap som är utmärkande för henne som individ. Dygden är alltså en stabil tendens att vara på ett visst sätt, exempelvis generös. Dygden är en egenskap som disponerar människan att handla i en viss riktning, som mod eller måttfullhet. Dygden är vidare en egenskap som är önskvärd eftersom den hjälper människan att göra rätt.

Rachel skriver att dygden hjälper människan att hantera livet som helhet. Dygden är en egenskap som hjälper människan att förverkliga ett gott liv. Han föreslår fyra moderna dygder, nämligen mod, generositet, ärlighet och lojalitet. 

…

God kan man nämligen inte vara ensam, dygderna utvecklas i samspel med andra.


                                                                         
Nog känns det lite märkligt att tala om dygdetik utan att hänvisa till österländskt tänkande, där dygd är ett bärande element. Men för tillfället är Kina bara förknippat med brist på mänskliga rättigheter och dårkapitalism, kanske t.o.m för kloka Heberlein. Synd.

Till sin natur är dygden, Te, Taos följeslagare och språkrör. De som följer Vägen är fyllda av dygd, och det visar sig i deras gärningar. De strålar inte, tvärtom känns de igen på sina anspråkslöshet och lågmäldhet. De är rena som barn. (Stefan Stenudd)

                                                                         Det kinesiska tecknet för Te/De - dygd

För givet

Civiliserade skatte-betalande väster-länningen tar det mesta för givet. Eller, vi inser inte hur mycket arbete och fungerande "infrastruktur" som ligger bakom det vi tar för givet.

Cyklar hem i mörkret och hejdas på Danviksbron av ett blinkande fordon. Trafiklinjer AB jobbar nattetid för att underhålla markeringar i vägbanan. I kväll är det cykelmarkeringarna som skall underhållas.
Jag blir stående i säkert fem minuter, fascinerad av markeringsmannen, som bränner fast symbolerna i asfalten.
Nästa gång jag ser en cykelbild i vägbanan kommer jag inte att ta den för given. Eller, inse att det ligger   en massa möda bakom.

Det finns annat än cykelsymboler som kan brännas in. Kanske inte i asfalten, men väl i våra medvetanden. Som t. ex jämställdhet och solidaritet. Då skulle det marknads-liberala-tänk-bara-på-dig själv-projektet inte bara vara motbjudande, utan även otillåtet.

Timing

Timing kallas det på engelska, det saknas ett svenskt uttryck för att göra saker vid rätt tidpunkt.

Hade ledig eftermiddag igår, och bestämde mig för att täcka båten. Solen sken, hösten var fortfarande mild. Några timmar senare kom årets första snö, och senare på kvällen var det obarmhärtiga frysgrader. Vad skönt det kändes. Perfekt timing.

Timing är underskattat. Inom teater och scenkonst är det vedertaget, men på jobbet och i resten av livet  spelar det lika stor roll. Vill man begära löneförhöjning eller be hustrun om lov att cykla jorden runt så gäller det att välja rätt tillfälle ..
Ännu ett nederlag för den förnuftiga människan ?

Vad blir det till middag ?

Förre länspolismästaren Carin Götblad berättar att hon äter samma middagsrätt varje dag. Lammfärs, spenat och pasta, lagad av hennes man, det är han som har tid.
Hon får det att låta väldigt förnuftigt, nästan självklart.
Hon får även annat att låta enkelt och självklart. Somliga har den förmågan ..
Nästa rikspolischef ?

Självgodhet

Att ge bort teaterbiljetter ..

Att göra gott utan att framhålla bedriften är verklig godhet.
God är bara den som verkar i det tysta.
Att framhålla sina bedrifter är osympatiskt.
Att framhålla sina bedrifter är uttryck för bristande självkänsla.
Självgodhet ligger nära det onda.
Godhet är sällan äkta.

Att framhålla sin (goda) bedrifter kan inspirera andra att göra gott. (Peter Singer).
Att missunna andra att framhålla sin bedrifter är uttryck för bristande självkänsla.
Att angripa den självgode är uttryck för eget dåligt samvete.
Att angripa den självgode är ett sätt att själv komma undan.
Självgodhet är inte av ondo.
Godhet föder godhet.

Har märkt att när livet gungar är jag mer känslig än vanligt för tavlor som hänger snett.

podcast

Åsa tipsade om Varvet och podcast.
Har precis lyssnat färdigt på en timslång intervju  av Mona Sahlin, från Kristoffer Triumfs radhus i Vällingby. Radio är fantastiskt ! När bildmedia/TV förenklar och förnedrar lyckas pratmedia/radio  istället nyansera och respektera. Aldrig hört ett så uppriktigt och avspänt samtal med Mona Sahlin.

Tänker ibland att de bästa patientsamtalen faktiskt är de på telefon.
Så talar bara den blyge svensken ?

Som man tänkt

Sällan blir det som man planerat ..
Avsikten var en snabb tur till landet för att magasinera segel och hugga ved, för att sedan återvända till stan och en namngivningsceremoni. Men vi blev sittandes över kaffekopparna, och när det i sista stund blev dags för avfärd satt bilen fast i den leriga gräsmattan. Inte förrän grannen ställt upp med fyrhjulsdrift och bogsering var jag loss. Segel och dynor fick följa med hem igen, vågade inte lämna dom i kylan och fukten. Men veden blev huggen. Till ceremonin kom jag en halvtimme sent, men det gjorde inte så mycket. Och den nya grannen var en trevlig bekantskap.

I morgon kommer tre kandidater till sjukhuset för att få undervisning om överviktskirurgi.
I sista minuten sitter jag nu och snickrar ihop en presentation. Och blir lite fundersam på hur mycket av mina kritiska synpunkter som platsar. Det kanske inte alls blir som jag tänkt ..

More fun

Det är något speciellt med känslan som infinner sig när man ger.

Hade två biljetter till Moa Lignell på Mosebacke som vi inte kunde utnyttja, så jag åkte förbi teatern, men de var inte pigga på något återköp. Alla som stod i foajen hade redan köpt, så jag cyklade hemåt med oförrättat ärende. Stannade till på Seven Eleven, några berusade gick före mig i kön, snett bakom stod två tjejer och åt korv. Frågade om de ville ha biljetterna till konserten. De blev förstås paffa, kanske rentav lite misstänksamma. Och sen väldigt, väldigt glada.
Jag blev också glad.

Giving is more fun ..

Jag bara vet

På temat inneboende förmågor och erfarenhet läser jag precis ett inlägg i Läkartidningen om den förändrade läkarrrollen:

När studenter, ivriga att få höga betyg, frågar mig om mina bedömningskriterier citerar jag Stig Larsson (dramatikern): 
- Jag vet när det är bra. Jag kan inte säga varför, jag bara vet .
…
Tyst kunskap, hette det förr.
(Lasse Ekstrand)

Säregen dans

Daniel Sterner har skrivit en underbar krönika, om honungsbiets säregna dans (Fria Tidningen)
Biet som funnit en fin nektar återvänder till kupan, där hon dansar och surrar fram en vägbeskrivning för sina kompisar. Så fantastisk är naturen inrättad.
Slås av tanken att vi människor också har fantastiska inneboende förmågor, somliga för att underlätta just samarbete. Men inneboende förmågor står inte så högt i kurs. Vi lutar oss hellre mot yttre hjälpmedel. Från min egen värld märker jag hur en erfaren kliniker förlorar i anseende gentemot skiktröntgen, magnetkameror och TV-länkade stormöten.
Det är nog en viktigt del av omställningen, att inte bara till vara det man har, utan också det man kan.

Kloka beslut (och en hel del annat) kommer inifrån, brukar det heta.

Ständigt denna Strindberg ..

Frestelser

Automobil bör endast brukas i de fall när enkla transportmedel inte är tillfyllest. Sådana tillfällen är enligt vår bedömning mycket sällsynta. 
Vi äro också av meningen att det vore synnerligen olyckligt om framtida människor av lättja, eller annan svaghet i karaktären, låter sig frestas av bekvämlighet och farofyllda hastigheter.

Somliga gör det lätt för sig ..

Omställning 2000

Det gångna året har jag inte hållit alltför hårt i plånboken. Hög tid för omställning.
Åtskilliga tankar och några känslor infinner sig.
Känns inte helt fel, snarare ganska bra, att tvingas ransonera och prioritera. Men det värsta som kan hända är att slösaktigheten övergår i girighet, som riktas mot andra.

Timmarna efter arbetet har inneburit två lagade punkteringar, finjustering av båtstöttorna, sortering av den röriga verktygslådan, rengöring av allt som låg i ryggsäcken när en ölburk från båten sprang läck. Bl. a.
Det dagliga pysslet, lugnt och metodiskt ( gärna med P1 i bakgrunden) ger mer välbefinnande än nya prylar, helt klart.

Detta är inlägg nr 2000 sedan starten november 2006.
Står fortfarande och stampar på samma fläck.
Men fortsättning följer.

En god vana

Känns alltid bra att göra det man föresatt sig. Som t.ex att få till några matlådor för den kommande veckan. När en svag förhoppning att det skall bli en vana ..
Känns också bra när varvschefen är nöjd. Idag var han det, efter gårdagens frustration.
Ser fram emot att få vårrusta med andra södermalmare. Verkar vara ett trevligt gäng.

Den trettonde

Den trettonde är den trettonde, så är det bara.
Hade bävat för uppläggningen av båtarna på nya vinterplatsen, och farhågorna besannades.
Det började så bra, med stämningsfullt höstmörker, upplysta lekparker och en bedårande gryning. Skeppade stöttor, flyttade fartygen och allt flöt på. Men när Safiren skulle pallas upp protesterade varvsledningen. Jag hade misstagit mig och köpt raka stöttor ämnade för motorbåtar. - Du får två timmar på dig att fixa det här, annars åker båten tillbaks i vattnet !
Den redan luspanke blev ytterligare 8000 kronor fattigare.

Vad jag lärt mig av det här ska jag grunna på.

Se mig !

Vällingby, igen.
Barnen får lära sig uppvärmning av professionella fotbollsspelare.
Föräldrarna står bakom och hejar på sina kelingar.

Det finns många ord för samma sak - att få bekräftelse, att vara till lags, att bli sedd … älska mig ..

Vad tänker den gamla damen ?

Vällingby, igen.
Vad tänker den gamla damen, som ser barnen stå i kö för att komma in i en trångt tält med studsmatta ?
- Hoppas de inte slår sig, det ser farligt ut ?
- Så gjorde vi inte på min tid ?
- Man kanske borde prova ?
- Blir de uppätna ?
- Herre - Jesus ?


Hon stod bara kvar en kort stund, och såg inte särskilt road ut. Men man vet inte mycket vad som rör sig i huvudet på andra människor ..
I mitt huvud så är gamla damer som halvspringer efter sina rullatorer i alla fall en inspirationskälla.

Kretslopp

Föreställningen om evig tillväxt skapar ångest. Kretslopp skapar ro och harmoni.
I nordliga länder som Sverige får nog harmonin mest näring från årstidsväxlingarna. På sydligare breddgrader är det kanske istället traditioner och mänskliga kontakter som räddar själsfriden.
Båtliv är ett slags kretslopp, där man om och om igen återvänder till samma punkt. Visst kan man köpa lite större båt, men det gör ingen stor skillnad. Alla tvingas upp på land när kylan kommer, och alla är lika lyckliga när den sista snön smälter runt presenningen.
Idag mastade vi av, lördag morgon blir första gången jag lägger båt på Södermalm. Pirrigt, hoppas de nyköpta stöttorna inte är för låga.
Kretslopp låter enformigt och fantasilöst, men det är fel. Varje nytt varv innehåller nya överraskningar. Köper man det påståendet, ja då är världen räddad !

Man kan tro på evig tillväxt, men det är ganska meningslöst. Verkliga behov är rätt begränsade.

Tack för mig ?

Får allt svårare för DN:s ledarsida. Häromdagen skrev Susanne Birgersson om flygskatt i Sverige. Grundtanken är att vi i Sverige skall komma undan genom att intala oss att vi ändå inte kan påverka de globala effekterna. Eller som BS avslutar sin kommentar ; om vi inte rånar den gamla damen så är det någon annan som gör det.
Slutade med SvD p.g.a ledarsidan (och missar därmed annan intressant läsning). Kanske dags att säga upp DN också.
Å andra sidan (ständigt denna andra sida ..) så är ju ambitionen att ha ett öppet sinne och lyssna på alla. Man kan också låta bli att läsa det som inte passar. Ungefär på samma sätt som man (ganska) framgångsrikt kan umgås med människor som har avvikande värderingar, om man bestämmer sig för att se till de positiva sidorna.
Men efter mycket grubblerier och stigande ålder är det kanske rimligt att snäva av ? Och tydligt ta ställning mot " maktens arrogans " och girighet.
Susanne Birgersson, DN
Birger Schlaugs kommentar till ledaren i DN.

Mot och medgång

Det finns inte bara mysterier i vardagen, utan även drama.
I kväll skulle Safiren flyttas genom Hammarby sluss. Slussvakten ropade i högtalaren att jag kunde göra mig startklar, så skulle han öppna bron. Sprang tillbaks till båten, hörde hur signalen till vägbommarna uppe på bron gick igång. Hoppade ombord, och började dra i startsnöret till utombordaren. Men det gick inte att rubba ur fläcken, hur jag än tog i. Springer tillbaks till mikrofonen och stoppar broöppningen. Efter mycket om och men får jag av motorkåpan. Som naturligtvis trillar i vattnet, och makligt glider iväg, utom räckhåll. Med hjälp av en lång lina i fören och en tursam knuff av båten i rätt riktning kan kåpan räddas. Stärkt av framgången hittar jag felet, en liten spärr som av oklar anledning lagt sig i låsläge. Slussvakten är med på noterna (kameraövervakning) och gör ett nytt försök med broöppning.
Paradoxen är den gamla vanliga. Man önskar sig inte några misslyckanden, trots att de berikar och livar upp.

Vardagsmysterium

Det finns många vardagsmysterier. T. ex, varför parkerar (nästan) alla bilen i garaget med fören utåt ? Kanske inte någon av de riktigt stora frågorna, men ändå inte ointressant.
Har hittills gjort likadant, men av en tillfällighet provade jag att istället köra direkt in i parkeringsfickan. Och upptäckte att det var ganska klyftigt.

Den praktiska aspekten är följande:
Att köra direkt in i parkeringsfickan är lätt (svårighetsgrad 1).
Att backa in i parkeringsfickan är svårt (svårighetsgrad 5)
Att köra ut en bil som står med fören utåt är förstås lätt (svårighetsgrad 1).
Att köra ut när bilen står med fören inåt är obetydligt svårare (svårighetsgrad 2).
Och ändå väljer alla att backa in bilen. Varför ?


- Grupptryck, man gör som andra ?
- Det är skönt att ha det svåra gjort ?
- Det är alltid bråttom när man skall iväg ?
- Alltid beredd att komma undan snabbast möjligt - ett omedvetet flyktbeteende ?

Skulle önska att det bara är en ren tillfällighet. Troligen inte.
I förlängningen kan man undra hur mycket av det man gör under en dag som är medvetna handlingar. Troligen få.

Södermalm i sikte

Dana

Om givande kan man säga mycket.
På Stockholms Buddhistcenters hemsida finns den här fina listan av exempel på vad man kan ge.
Idag tänker vi nog framförallt på pengar, eller åtminstone materiella gåvor. Men det finns ju så mycket mer. Som att ge av sin tid, eller sitt engagemang, eller dela med sig av sitt goda (?) humör.

I helgen seglade vi sju personer över soliga, ensamma höstfjärdar. I vanliga fall gör jag det själv. De som följde med gav mig av sin tid (jag behövde hjälpen), och jag delade med mig av möjligheten att få komma ut på sjön. Återigen, tanken svindlar när man tänker på allt vi kan hjälpas åt med, utan inblandning av pengar och girighet.

(Jo, gasten har flytväst ..)

Ship to Gaza

Det var länge sedan jag läste något av Stefan Jonsson, men idag rapporterar han från Ship to Gaza (DN). Det utmynnar i en hoppingivande betraktelse över civilsamhällets möjligheter, en rörelse av rörelser, som tar strid för självklara rättigheter.

Idag håller även den ekonomiska forskningen på att återupptäcka den sanning som egentligen är självklar, men länge varit glömd. Altruismen är ekonomiskt sett mer rationell än individualismen.

Stater och företag har alltför länge saknat etisk kompass.

Etiken förhållande till makten är vattendroppens till stenen. Stenen urholkas och löses upp, vattnet rinner undan och strömmar tillbaka, som livet självt. 

Den generösa människan

Kurage

" Ung kvinna stoppade tjuvar - hyllas  av polis " lyder den feta rubriken över en hel sida i DN.
Vad den unga kvinnan gjorde, var att gå fram till två män och be dom lägga tillbaks den plånbok de var på väg att stjäla från en sovande vid Medborgarplatsen. Och det gjord de. Detta ingripande motiverade alltså den feta rubriken.
Mötte för några veckor sedan den finska damen i våningen ovanför (hon som köpt tavla och hjälpte oss att fasadklättra.) Av någon anledning kom vi just att prata om civilkurage. Hon kunde över huvud taget inte begripa svenskarnas rädsla för att gå på folk som bär sig illa åt. Själv verkade hon ha en diger meritlista, från att tillrättavisa hänsynslösa ungdomar på tunnelbanan till regelrätta avväpningar.

Det pratas om att lagstifta mot brist på kurage. Blir så beklämd varje gång jag hör förslaget. Vet inte riktigt varför. För att det är ett  nederlag, att det överhuvudtaget skall behövas ?

Kalsonglös

Kl 22.15
Har inte en enda ren kalsong.
Det måste vara ett godtagbart skäl att använda tvättmaskinen efter klockan tio ? Allra helst om man om är " anarkist " ? Har inte tummat på den gyllene regeln, dvs att man (inte) skall göra mot andra vad man vill att de (inte) skall göra mot mig.

Höstseglats

Kompisarna på jobbet hjälpte mig att flytta segelbåtarna till vinterhamnen i stan. Det blåste styvt och solen sken. En fantastisk dag, som avslutades i vackert höstmörker. Ljuset räckte inte hela vägen, men nästan.
Självklart för de flesta, men ensamvargar behöver påminnas : man skall göra saker tillsammans, det ger så mycket mer.