Baksmällan igår sitter i även idag. Var det på riktigt ?
Skrev i gårdagens inlägg att "de värsta farhågorna inte kommer att infrias". Idag inser jag att det är löften som "infrias", inte farhågor, de kommer i sämsta fall att "besannas".
Språkligt hårklyveri ? Eller en freudiansk felskrivning ?
Av och till hör man de som menar att vi, den privilegierade världen som fartblinda surfar på oljevågen, måste få uppleva verkliga katastrofer i spåren av vår livstil innan vi är förmögna att växla in på ett mer hållbart spår. Och på samma sätt måste vi kanske låta galna ledare styra oss innan vi tar vårt förnuft till fånga. Det vänder inte upp förrän man varit nere i botten ?
I sådana fall kan man tala om farhågor som infrias, snarare än besannas.
Men jag skulle ändå önska att det som hände igår inte hände på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar