En vacker vinterdag alstrar vackra bilder, det är oundvikligt.
12 bilder blev det. Alla är vackra , utom en. Den är istället sorglig och skrämmande. Och föreställer rädda män som i yttrandefrihetens och demokratins namn bakom ett (helt) avspärrat Kungsträdgården får skandera sina nazistiska slagord. Alla är nog besvikna på det upplägget. Är man djupt oense villa man konfronteras.
En bild av bekymmer, elva idylliska. Det känns som en rätt bra sammanfattning av min egen belägenhet.
Frågan är (?) hur mycket olyckligare jag skulle vara om det vore tvärtom. Dvs (ungefär som för etiopier) att det gick en idyllisk bild på elva bekymmersamma.
Det låter kanske orimligt, men jag tror faktiskt inte det gör så stor skillnad.
PS
Skall återkomma med (s.k) fakta som kan styrka den uppfattningen.
PS
Vad vore Stockholm utan Skogskyrkogården ?
PS
Jag är född den 12/1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar