Ett kväll, en natt, och en förmiddag i sagolik ( gudomlig) skärgårdsmiljö, tillsammans med polarna från jobbet.
Tillbaks i stan är det fullt ös kring Medborgarplatsen .. ett demonstrationståg för kulturen, ett upprop för välfärden, tusen och åter tusen ansikten ..
Jag känner mig hemma både här och där.
Eller bara kluven ?
16 kommentarer:
Nästan inget är bara det ena...
Nej. Men det finns en motsättning ..
Egentligen inte. Däremot är vi ofta inte helt ärliga mot oss själva...
Jag upplever en motsättning, helt ärligt. Tempot, stressen, anonymiteten - landet borde vara det självklara valet, men jag är inte ens nära att flytta ut.
Det förnuftiga är sällan det vi egentligen vill. Antagligen är det staden och stressen du vill bo i.
Jag tror inte landet är det självklara valet för en betongidealist :)
En rövspark ?
Fel, fel. Och inte alls oförnuftigt.
Det som lockar är människor och möten, naturligtvis varken stress eller betong.
Det som frustrerar är att det kunde/borde vara annorlunda. Bilfria städer fyllda av vänliga människor, en befolkad och levande landsbygd.
I Schweiz är övergången mellan stad och land ganska flytande. De små familjejordbruken når nästan ända in i stadskärnan, och väl där hälsar alla på varandra.
I London, så mycket större än den här Birkastan, möt s man hela tiden av vänliga människor som kan ta sig tid.
Försök att sparka tillbaks:):
Jag tror inte mossan och stenarna skapar någon mening om du inte får dela intrycken med andra.
Eller
Den som bloggar varje dag är nog ingen riktig lantis.
Det var ingen rövspark. Jag tror verkligen att du egentligen trivs i staden eller i dess direkta närhet.
Tyskarna tycker Stockholm är en naturnära stad för att ge ett ytterligare perspektiv.
Jag är verkligen ingen lantis i ordets rätta betydelse, men jag uppskattar att ha naturen nära.
Det jag däremot vet är att jag inte trivs i staden.
Broby är min kompromiss. Nära skogen och nära människor...
Överkänslig som vanligt. Tog "illa upp" för det där med "betongidealist" - det lät så hemskt.
Kommer du inte ihåg när det grundades?
Det var minsann på den här bloggen och hade då ett ganska positivt klang.
Men det har runnit en del vatten i slussen sedan dess...
OK. Ett svagt minne. Realist ?
Nej. Jag även då, men i ett annat sammanhang.
Jag känner mig hemma både här och där.
Eller bara kluven ?
Rätt svar :)
Jag ÄR hemma både här och där.
Men skulle önska att här kunde vara lite mera där, och där lite mera här.
Husbåt kanske?
Är det inte så här alla känner egentligen :)
Ja, kanske (ggr 2)
För några år sedan tittade och bjöd jag på en husbåt på Skeppsholmen, en gammal bogserare. Skoghall hette hon, men eftersom namnet inte dök upp när jag sökte på bloggen så knappade jag in Skeppsholmen istället. Och hittade, det går knappast att kalla det för slump, var uttrycket "betongidealist" dök upp första gången.
http://ericsecher.blogspot.se/2011/09/maximal-nytta.html
Häftigt, eller hur ?
…
tänk att man ena gången kan reagera så positivt, och andra gången ta så illa upp, på samma uttryck..
är jag så labil ?
Det var faktiskt lite roligt. "Betongidealist det vill jag vara" :)
Jag kom ihåg det som positivt i alla fall.
Labil? Nej, men olika dagar har olika väder...
Skicka en kommentar