Kökssaxen försvann för några veckor sedan i samband med en sillmiddag vid potatislandet.
Ett oräkneligt antal gånger har jag saknat den. Och inte kan jag (som brukligt) påstå att jag vant mig.
Slutsatsen måste bli att "kökssax" är ett äkta behov.
Och att jag inte behöver skämmas inför Omställningsjuryn om jag köper en ny.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar