Släpp taget

Det viktiga är att ägodelarna inte äger mig, kommenterade Olof angående nycklar och tillit. Helt sant.


Det här är en verklig favorit på det temat:
Att inte hålla fast vid det man uppnått 
utan släppa som om det vore en lek.
Som en fiskare som kastar tillbaka i vattnet.
Den som vill behålla skall mista.
Den som kastar bort skall vinna.
Så står det bibeln. Hur ska man kunna lära sig det ? 
(Gardell)

Tillit

Min dagliga nyckelknippa börjar anta orimliga proportioner.
4 cykelnycklar
3 husnycklar
2 båtlås
1 till bilen
1 till varvet
1 till jobbet
1 till garaget
1 till kulverten
1 till trädgårdsförrådet
Och då saknas ändå bl.a källarnyckeln, källarförrådet, och reservnycklar till nära och kära.

Erinrar mig min guide i Kartoum, som inte kunde begripa varför jag hela tiden låste cykeln. Anledningen till att det inte behövdes blev jag inte riktig klok på. Troligen var väl straffet ( i Sudan) för stöld tillräckligt avskräckande. Eller ?

Hur som helst, man kommer inte ifrån att varje lås och varje nyckel är uttryck för bristande tillit. En rätt trist symbol, om man så vill. Och omvänt, avsaknad av nycklar och lås kan vara uttryck för " här litar vi på varandra ". Michael Moore visade i Bowling for Columbine på just den skillnaden mellan USA (låst) och Canada (öppna dörrar).
Igår gav jag motvilligt efter för just den här bristen på tillit, genom att förse svajbåten med kedja och lås, och nyckelknippan med ytterligare en medlem.

Och konklusionen blir väl den gamla vanliga. Vill man ändra på något så får man själv gå före. Även om det kostar.

Folkhemsfilantropi

Har tidigare skrivit om filantropi, med anledning av ett upprop i DN 2009.
Nu är det styrgruppen för filantropiskt forum som tar till orda i SvD.
Det man vurmar för är inte "folkhemsfilantropi", dvs många små bäckar av välgörenhet, utan istället stora donationer från mycket rika. Som t.ex The Giving Pledge, där 400 amerikanska miljardärer hittills förbundit  sig att skänka hälften av sin förmögenhet.
Med filantropi menas att man skänker utan genkrav (wikipedia). Men styrgruppen framhåller att modern filantropi ofta är aktiv i de projekt som donationen avser och ställer direkta krav på mottagaren, vilket är ett tecken på filantropins professionalisering. Vidare menar man att drivkraften förefaller framförallt vara att faktiskt göra skillnad. Och fortsätter att filantropi skapar nya möjligheter, ökar mångfalden och utmanar befintliga strukturer. Och avslutar med att utgå ifrån att politiken är bättre skickad att lösa de stora utmaningar vi står inför än de individer som verkat i hård internationell konkurrens och byggt sin framgång på innovativa lösningar är inte rimligt.

Det är någonting som får mig att opponera mot den här skrivningen. Försöker få fatt i min egen hållning.

- Naturligtvis är det positivt att rika människor delar med sig.
- Drivkraften bör vara generositet, inget annat.
- Om drivkraften är "att göra skillnad"(kan också läsas se på mig), då är man kvar i det tänkande och de drivkrafter som en gång gjorde dessa människor rika. Filantropi är något annat.
- Om drivkraften är generositet/glädjen att ge, och inte omskrivet självförverkligande, så blir det mer "rimligt" att andra än den som ger bäst bedömer var behovet är som störst.
- Det som verkligen kan göra skillnad, är om vi alla vänder blad och lämnar självupptagenheten bakom oss. Kalla det gärna folkhemsfilantropi.

Äkta vara ?

Är hela tiden på min vakt. Luttrad och fördärvad av ständiga övertalningsförsök från all världens krängare och frälsare. Ingen gör sig till utan egen vinning, tro inget annat, då blir du bara lurad, så är det, tro inget annat.
Tyvärr, tyvärr är det sådana tankar som surrar när jag hör intervjuer med Loreen. Allt hon säger låter väldigt, väldigt sympatiskt. MEN, hon står mitt i kommersialismens epicentrum, klart hon gör sig till, för egen vinning, tro inget annat.
MEN, tänk den förbjudna tanken att det här är äkta vara, att hon faktiskt brinner och bryr sig så mycket  som hon säger. Det vore häftigt.

                                                           Bidrag nr 17 i melodifestivalen

Förbjudna tankar

Vill en komma till ro så ska en se någe´ gammalt.
Blir sittandes framför Hemsöborna. Vänjer mig snabbt vid de långsamma scenerna och det makliga tempot, och störs inte alls av att replikerna redan är kända. Som hon får till det, Sif Ruud.
Slåtterbilderna är  förföriska, när alla hjälps åt med skörden. Eller ger de en ledtråd ?
Tänker den förbjudna tanken att skördetröskans uppfinnare besinnat sig. Varför riskera att människor inte längre behövs ? Varför ta risken att fysisk aktivitet och gemenskap byts ut mot ensamt stillasittande ?
Tanken är förstås förbjuden, eftersom ingen kan hejda nyfikenhet och lust att förändra, och önskan att få det lite bättre än grannen.
- Men nu när vi vet ?
- Vet vad då ?
- Att framåt kan vara bakåt.
- Du snackar som du har förstånd till !
- Ja, kanske det ..

Fredsuppdraget

Södermalmsnytt har uppmärksammat Micke Gunnarssons käcka initiativ:  ett fredsuppdrag varje dag klockan 10.00 under hela 2012.
Fredsuppdraget

Svajigt

Båtplatserna i Stockholm räcker inte till berättar SvD. I t.ex Hammarby sjöstad är väntetiden 10 år (!).
Själv har jag en bryggplats i skärgården, men det brukar innebära att båten används några gånger per år. Vill man verkligen ha glädje av henne skall hon ligga hemmavid.
De som flyttade in i sjöstan för tio år sedan lade samtidigt beslag på båtplats, även de som saknade båt. Det gapade tomt vid bryggorna och var lätt att gästparkera, den tiden är förbi.
Grabbarna på varvet skänkte mig en överbliven gummijolle, så nu prövar jag ett nytt grepp. Jollen i vassen, och båten på svaj. Känns inte helt OK. Fortsättning följer.

Minsta bemödande

Älskar verkligen den här typen av upplevelser :

Har två nycklar till skåpbilen, den ena är sätt - nyckeln - i- dörren - varianten, den andra en fjärrkontroll till ett centrallås. Den moderna varianten fungerar inte längre, så man får vackert gå runt bilen och låsa (upp) en dörr i taget.
På verkstaden, som räddade mig från besiktningen, plockade dom isär, bytte batteri, och skakade sen på huvudet, och bad mig fundera på om det var värt 2000 kronor (!) för en ny.
Den obrukbara nyckeln har legat på matbordet i veckan, idag tog jag ett kort för att berätta hur lätt man vänjer sig vid att låsa (upp) en dörr i taget. När jag sen skall slänga den förbrukade moderniteten råkar jag trycka på mittknappen. Hoppsan, lyste det inte rött ?
Det kändes magiskt när sen jag klev in  i det mörka garaget, tryckte på fjärrkontrollen och de oranga ljusen runt bilen började blinka.
Som sagt, man vänjer sig vid att låsa en dörr i taget. Men sådana här upplevelser får jag inte nog av.
Någon längtan att förklara det inträffade känner jag inte...

Glädjespridare, på riktigt .

En alldeles underbar  film på SvD-web. Inspirerande !

Påminner mig om den envisa flickan i Etiopien, som sprang hela vägen upp till toppen.

Marvatten

Bilden är från Björknäs Varf. Landkrabban menade " att den där båten har väl sett sina bästa dagar". Men så var det inte. Hasse och Kjelle  hade som vanligt fyndat, och kommit över den här fina segelsnipan, byggd i breda ekplank. På fredag seglar den till Harö, och för och få den riktigt tät även i den övre borden vattenfylldes den något dygn, den fick ligga marvatten.

Bilder kan lura, skenet kan bedra. Vägen till hälsa går via ...
Går det att säga detsamma om bilden nedan ?

Freddy Lie

Blir mer och mer tagen av rättegången mot Breivik. Av vittnesmålen, av detaljerna, av Norges sätt att handskas med denna tragedi. Försöker inte längre hålla det ifrån mig.
Hör  Freddy Lie i radion, som utförligt och samlat berättar om det sista telefonsamtalet med dottern Elisabeth, sekunderna innan hon skjuts ihjäl. I morgon skall storasyster Cathrine vittna, han tror det kommer att gå bra. Det är omöjligt att hålla tårarna borta. Var tar de krafterna ifrån ? Vad kan de lära oss ?

Glädjespridare

Det är svårt att glädjas
när andra far illa ?

En far inte lika illa
om andra gläds ??

Glädje är inte min ensak
då glädje kan delas.

Backljus

Jag gillar vardagsdramatik, där utgången inte är så avgörande, men som ändå kittlar.

Idag var det dags för bilbesiktining, en av alla utgifter som följer med bilinnehav. Allt var i ordning,  förutom att det vita backlyset lyste konstant medan det röda bakljuset var dött. ( Diagnos: bakåtsträvare. ) En solklar 2:a i protokollet, dvs en besiktning och en utgift till.
Möjligen gjorde mina sönderslitna kläder och ledsna uppsyn intryck, för besiktningsmannen sa att om jag var tillbaks innan klockan fyra så skulle han skriva ut ett nytt protokoll, utan kostnad.
På drop-in verkstaden, som låg på andra sidan gatan (!), hade de aldrig hört talas om en liknande uppgörelse. De hade mycket att göra, men jag var välkommen tillbaks, klockan tre.

Det blev många bud om det märkliga ljusbeteendet, but Thomas from England suggested there could be something wrong with the reversecontrol. YES. Men en urkopplad reverscontrol innebar att jag istället helt saknade backljus.
- Do you really need a backljus ? Spring och fråga din kompis på besiktningen ! (15.40)
- Nej det behövs inte ! (15.50)
- OK. Kör över bilen då ..

Besiktningsmannen gav mig ett ett nytt protokoll. (15.59)  Välkommen tillbaks !
Grabbarna på verkstaden ville ha 200 kronor, kontant.
- Tack för hjälpen !
- Välkommen tillbaks !
- Tack !!

Wabi Sabi

Renstiernas gata i eftermiddags.
Det är något förunderligt vackert med det halvfärdiga.

Wabi Sabi

Fotfolket

Det gäller hela tiden att balansera vackert mellan problem och möjligheter. Risken är ständigt överhängande att problem och dystopier får övertag. På jobbet anstränger jag mig varje dag för att inte trilla i den gropen (Erstaoptimisten).
Det är inte så lätt som det låter, det är en slak lina att gå på. Vips är man naiv och låter sig luras (som Barbara Ehrenreich skrev om i "Gilla läget - hur allting gick åt helvete med positivt tänkande). Eller så fastnar man i besvikelse och uppgivenhet. Bäst för tillfället är Björn Forsberg och omställningsrörelsen ; när allting går över styr (läs oljan tar slut) öppnar sig nya möjligheter.

Fria tidningen klarar också balansgången. Nette Enström står för ilskan (tack för det !),  men inget nummer utan glädjekorn. Nu senast om rörelsen Marcha Patriotica i Colombia och Galleri fotfolket i Stockholm. Exempel där man gått från ord till handling, och inte fastnat på vägen, som kantas av skrämsel, förnekelse eller vackra fraser.

Nette Enström - om bin och biologisk mångfald (skrämmande)
Marcha Patriotica
Galleri fotfolket

Konst ?

När kända föremål och symboler hamnar på fel plats blir jag ofta full i skratt. För att sen undra om det är konst.

Upp ur jorden ..

Den första sommardagen blev en bra dag.
7 mil med bästa cykelkompisen på Södertörn, vi belönades med kaffe och jordnötssmör i hans mysiga lantkök. Sen kom potatisen äntligen i jorden, ber till högre makter att den mjuka konsistensen inte betyder att de tappat livslusten. Mycket vatten fick de i alla fall. Och så en sväng till Björns trädgård, där Soppkök Stockholm ställde upp för fjärde gången. De hemlösa hittar tveklöst dit, i vilken mån  debatten tar en annan riktning är svårt att veta. Glad att skåpbilen för första gången kom till riktig användning, genom att transportera överskott av kläder till ett lånat förråd i Bromma. Till nästa gång skall jag höra om inte Ersta Pelarbacken, som ligger 200 meter från trädgården, kan ställa upp med förråd.
Det finns en massa god vilja, gäller bara att vattna så den tar sig upp ur jorden …

Hög svansföring

                    Huvudet neråt, utan växlar och broms .. går det så går det.  

Vem kan man lita på ?

Varje gång det förekommer en operationsscen på film ser jag massor av fel. Vet inte heller om jag någonsin sett en konsultation eller sjukhusrond som känts trovärdig. Men det är samtidigt det enda område där jag har några insikter, i alla andra sammanhang är jag hänvisad till experter. Vilket är ett överkomligt problem, när det handlar om trovärdiga sjukvårdsscener på film. Men ett modernt liv är komplicerat, ett modernt samhälle är komplext, och åtskilliga frågor är av stor betydelse, det är viktigt att man kan lita på experten. Men experter tycker olika, inte sällan helt olika. Nästan alltid när det gäller ekonomi, och förvånansvärt ofta när det gäller naturvetenskap (som klimatet).
Att inte ha någon uppfattning alls, vilket vore den logiska slutsatsen, det duger inte. Utan istället frestas man att välja vem man litar på, vilket är minst sagt vanskligt. Ett tredje alternativ, i Chomskys anda, är att ifrågasätta all expertis och bara lita på det man själv grävt fram. Vilket bara är några få förunnat.
Så nog finns det ett dilemma. Att lita till experter är tvärtemot allt prat om förändringar nerifrån och upp. Samtidigt som de flesta frågor är så komplexa att de rimligen bara kan bedömas av experter. Återstår att välja vilken expert man litar på . Exempelvis, om Birger Schlaug har en uppfattning och SvD en annan i en fråga jag själv inte behärskar, så är valet enkelt. Vilket egentligen känns helt fel.

Jag läste två olika inlägg om jämförelsen mellan Grekland och Argentina (som framgångsrikt vägrade att betala sin utlandsskuld för tio år sedan). Och har inte en chans att avgöra vem som har rätt.
Argentina 1 - Affärsbloggen
Argentina 2 - Röda rummet

Vem kan man lita på ?

Vad återstår ?
Att lita på sin känsla ..

Greker går i pension när de är 40 ..

Har hela tiden en obehaglig känsla av att mainstream-media  ger oss en ensidig berättelse av det som sker i Grekland. De rika Europas berättelse om rädslan att förlora sina privilegier ?
Gjorde därför en sökning på Fria Tidningens artikelarkiv. Och hittade den här utförliga faktakollen.
Inte riktigt den bild vi brukar matas med.

Fler alternativ !

Etnisk svensk mitt i livet

Blir inte klok på Reinfeldts tal om den låga arbetslösheten bland  etniska svenskar mitt i livet.
Somliga menar att det var ett oavsiktligt klavertramp, andra att det var en medveten flirt. Reinfeldt själv verkar inte vilja förtydliga vad han menade. Man undrar ju, det är trots allt ett uttalande av landets statsminister, inte någon urflippad kommunalpolitiker som lätt kan avfärdas.

Alla vet att arbetslösheten är högre bland utlandsfödda svenskar. Men att tala om " etnicitet " är något annat, där det saknas all form av statistisk och som onekligen kan uppfattas som en flirt med en sverigedemokratisk föreställningsvärld. Birger Schlaug menar att kommet från en så beräknande och kontrollerad person som Reinfeldt kan det bara handla om en tydlig avsikt. Han gjorde helt enkelt en Sarkozy, för att förhindra fler moderater att gå över till SD.

Men uttalandet kanske säger något mer. Om vilka värderingar som egentligen präglar moderaterna/alliansen. De talar vackert om det mulitkulturella samhället, dvs man tror att människor från andra kulturer kan assimilereas med vår. Men är inte det här bara en läpparnas bekännelse ? Hårddrar man det (bara lite) så undrar jag faktiskt om borgerlig tänk-på-dig-själv-ideologi är förenlig med med en verklig nyfikenhet och vilja att hjälpa främmande element in i gemenskapen.
Och nästa slutsats blir att det kanske bara är sverigedemokraterna som är ärliga, som tillstår att de  inte vill anta utmaningen att assimilera människor från andra kulturer.

Har på näthinnan några bilder från Agendas partiledarutfrågning. Producenten "lurade" debattörerna genom att inte lägga ut bilden på Jimmie Åkesson som talade, utan istället på Reinfeldt och Löf som lyssnade. Och det var skrämmande (?) att se hur gillande de såg ut, hur ivrigt de nickade med.
Jag tror faktiskt inte skillnaden i grundläggande värderingar är så avgrundsdjup som man vill ge sken av.
Har Reinfeldt helt enkelt  initierat ett värdigt återtåg från det politiskt korrekta svärmeriet för en idé man egentligen inte alls är bekväm med ?

Plötsligt

Plötsligt är det någon som mitt i det ständigt pågående skitsnacket börjar prata om en längtan efter att vara innesluten i en varm kosmisk gemenskap, en längtan så stark att självmordet blir en stark frestelse.
Plötsligt inser jag, vid åsynen av den likbleka patienten, att jouren inte kommer att bli den avkoppling jag förtjänar.
Plötsligt kan jag tänka mig att aldrig någonsin byta ut en enda sak i lägenheten.
Plötsligt drabbas jag av ett starkt tvivel att fortsätta som lydig arbetsslav.
Plötsligt kommer jag på att vinterdäcken måste av, och potatisen i.
Plötsligt får jag en idé ...

Och på söndag är det Soppkök Stockholm.

Vissna kommentarer

Även Birger Schlaug fascinerades av Thrive (Blomstring). Och kommentarerna blev inte nådiga !
Min kommentar, till kommentarerna:
Med konspiration avses "sammsvärjning".
Den som har ekonomisk makt anstränger sig alltid till det yttersta att behålla den.
Var går gränsen mellan sammansvärjning och att anstränga sig till det yttersta ?
Har inte beskyllningen "konspiratorisk" blivit ett slarvigt sätt att värja sig emot andras övertygelse ? Dvs hänge sig åt svart eller vitt, antingen eller ?
Kan det ligga NÅGOT i vad som framförs i filmen ?
Lika väl som vi plockar upp det bästa från t.ex galningen Strindberg.
Att David Icke väljer att vara klimatskeptiker lämnar jag själv därhän. Men tror han har rätt i annat.

Thrive - Blomstring
Schlaug . Att fundera över ..

FILMTIPS - Planerat åldrande

Inte sällan är jag evigt tacksam för de tips som kommer från andra (likasinnade) bloggare. Denna gång (för vilken gång ?) från Bo Herlin - Allt är vågor. Nämligen gårdagens Dokument utifrån, som översatt en spansk dokumentär, regisserad av Cosima Dannoritzer. På svenska blev det " Glödlampskonspirationen ", som ligger upplagd på SVT - Play till den 12 juni.

Den handlar om planerat åldrande ( planned obslenscence ). Dvs att den som framställer varor också ser till att varan har en begränsad livslängd. För att hålla konsumtionen uppe.
Tidiga exempel är just glödlampan, där en mer eller mindre hemlig kartell av tillverkare kom överens om att ingen glödlampa skulle kunna brinna längre än 1000 timmar. Andra senare exempel kommer från klädindustrin över till våra dagar med bl.a det uppmärksammade målet mot Apple´s I Pod, som från början försågs med ett icke utbytbart batteri med mycket begränsad livslängd.
Filmen ringas in av en berättelse om den spanske mannen vars skrivare slutat fungera. Alla råder honom att köpa en ny. Han får emellertid kontakt med personer som vet att det handlar om just planerat åldrande. Det finns nämligen ett litet chips i skrivaren som slutar fungera efter ett visst antal kopior. Med hjälp av en rysk idealist kan han gratis ladda ner ett program som återställer skrivarens funktion.

Mest skrämmande, och mest didaktiskt, är nog bilderna från Ghana, där vi dumpar våra kasserade apparater. Något som är otillåtet, men som kringgås genom att man kallar det för " begagnat ".


Så här slagkraftigt, som Bo skriver, har nog sällan kapitalismens dilemma beskrivits.
Och man slipper värja sig mot spekulativa kospirationsteorier, som i Thrive.
Och nog innehåller filmen öppningar. Om bl.a kretslopp, som i naturen. Den natur vi glömt att vi är en del av.
Fransmannen Serge Latouche ger värdefulla synpunkter på det både orimliga och meningslösa i vår tillväxtfanatism. På franska benämner han det vi talar om som omställning med decroissance.

För egen del har jag fastnat för att roten till det onda är en bristande generositet, i ordets vidaste bemärkelse.
I spåren av generositet kommer ödmjukhet, tacksamhet, omtanke och respekt. Omställningen blir en självklarhet.

På spanska heter hennes verk Comprar, tirar, comprar.
En längre spansk version, (4h), innehåller även längre intervjuinslag med Dannoritzer.
På engelska The light bulb conpiracy (2h22m)
På franska blev det Pret a jeter (redo att kasta).
Hittade ingen svensk översättning på U-tube.

Volontärer

 Idag har vi lärt oss segla råtackel, på briggen Tre Kronor. Jag ser henne varje dag från operationsfönstret, så det kändes på tiden.

En brigg har två minst tredelade master, som båda för minst fem råsegel, på den aktre masten sitter ett fyrkantigt sprisegel, och därutöver för briggen fem mindre trekantiga segel. Sammanlagt 16 segel, som vart och ett skall trimmas i olika vindar från olika håll. Det fordrar ett oändligt antal linor (skot, fall, nedhal, gigtänger och gårdingar), och mycket besättning. Vilket förklarar varför råseglet konkurrerades ut av båtar med enbart gaffelrigg, som kräver en bråkdel så många besättningsmän. Som i sin tur slogs ut av maskinen, som klarade sig nästan utan … och på den vägen är det, med bl.a hisnande ungdomsarbetslöshet. Men Tre Kronor, fick vi veta, bemannas i stor utsträckning av s.k volontärer. Ungdomar som älskar havet, och som nöjer sig med maten och husrummet.

Det kanske inte är vägen framåt, men ändå en tankeställare. Inifrån styrt om man så vill. Hellre fattig och fri ..

In One Direction

Mosebacke torg var fullt av folk, och den avstängda Svartensgatan vaktades av grindar och poliser. Vid närmare betraktelse var det idel tonåriga flickor som stod i regnet, och sjöng. Av polisen fick jag höra att pojkbandet One Direction är i stan för att spela in ny musik i en studio på - Svartensgatan. Tjejerna hoppades förstås att få en glimt av idolerna.

Tänk om det vore lika lätt att mobilisera lika många för något "större" än ett pojkband.
Det går säkert, om man vädjar till känslan, och inte förnuftet.

Skall ha det i åtanke, om jag någon gång får ändan ur vagnen med New Generosity - Giving is more fun..  No numbers, no statistics, just feelings, in one direction, the giving direction ..

Döm inte

Tankar för dagen (P1) är inte sällan dagens höjdpunkt.
I morse var det poeten Bob Hanssons tur. Och som han fick till det.
Om värde. Om att vara mycket värd, och mindre värd.

Inifrån och utifrån styrd.
Men hur lätt är det, när 20.000 av 60.000 tankar om dagen är (för)dömande ?

Blomstring

Många gånger landar mitt funderande i slutsatsen att det är tempot det hänger på. När allting går fortare och fortare så hinner den kloka eftertanken inte med. Precis när man var på väg att tränga in och sjunka ner är det dags att rusa vidare. Är man bara det minsta misstänksam mot herravälden ( ekonomiska, politiska, mediala ..) så inser man att det uppskruvade tempot gynnar maktutövning.

Lite sådär fungerar det på välbesökta bloggar, som Birger Schlaugs. Påbörjade diskussioner blir sällan avslutade, eftersom alla vill vara med på nästa tåg. Att någon hoppar på ett tåg som gick häromdagen går spårlöst förbi. Långsamhetens lov gäller knappast.

Av en händelse återvände jag till gårdagens Schlaug, där debatten var avslutad. Klockan 17.12 tackade Birger för kommentarerna, och svarade på någon fråga. Men strax före midnatt behagar Josef Boberg haka på, och bl. a lägga ut en länk som jag verkligen vill tacka för. Thrive, what on earth will it take. Som knyter ihop kritiken från Money as debt, The secret of Oz, Manfred Max - Neef, Noam Chomsky med möjligheterna i Economics of Happiness, Occupy - och  omställningsröreslen. Och varför inte Steg 3/4 och Allt är vågor.
Den korta sammanfattningen är att den handlar om Klotförstånd.

Filmen är två timmar och tolv minuter. Inledningen är lite väl fantastisk, men fortsättningen håller ?
Min undran blir nog; var kommer politikerna in i bilden ?

Thrive betyder " blomstra, frodas, trivas ". En dröm som går i uppfyllelse när vi sätter oss på ändan ..

Thrive - what on earth will it take

Money as debt
The Secret of Oz
Manfred Max Neef
Noam Chomsky
Economics of Happiness
Omställning
Steg 3
Steg 4
Allt är vågor

Gåvoproblem

Det blir en kort, minst lika präktig, reflektion till om lönen.
Läkartidningen har summerat löneläget för olika specialister i olika delar av landet. Och jag konstaterar snabbt att att jag har flera tusen kronor sämre än medianlönen i det sämst betalande landstinget. Trots att jag rimligen tillhör de äldre.
Och till min glädje blir inte den spontana reaktionen ilska eller avund. Utan tvärtom. - Va skönt, när man redan är så (oerhört) välbetald och har ett så givande jobb, att man slipper skämmas över att tillhöra de som kramat ut allra mest ur systemet.

Känner mig däremot lite kluven till hälsningen från Läkare utan gränser. Som skickar ett nyhetsbrev som informerar om den 25 - procentiga skattelättnaden för gåvor. Dvs, ger man 200 kronor får man (per automatik) 50 tillbaks, så står det.
Om man nu bestämt sig för att ge 200 kronor så får man istället ge ca 267 kronor. Läkare utan gränser får därmed 67 kronor mer än de annars skulle fått, men samtidigt minskar skatteintäkten med samma summa. Skattepengar som i princip skulle kunna användas på samma sätt ?
De egentliga bevekelsegrunderna till den här reformen går över mitt förstånd. Det är väl troligen något på temat "fria val". Men lite märkligt känns det, när den som ger belönas genom att få en del av gåvan tillbaks.

Syr man ihop de här två tankegångarna till en så kanske man landar i Fred Lanes kommentar häromdagen. Krama ur det mesta ur systemet, ge överskottet till Läkare utan gränser, och skicka en hälsning till Skatteverket att de skall göra detsamma.

I den bästa av världar

Idag har jag löneförhandlat.
Chefen verkade uppriktigt nöjd med min insats.
Gott nog. Eftersom pengar spelat ut sin roll.
Om chefen verkat missnöjd, så fick det också duga. Eftersom jag själv är nöjd.

En osedvanligt klar eftermiddag.

Skilda inkomster

Så har SvD återigen en spännande serie på Idag sidan:
Skilda inkomster. En serie om vad lönen betyder som drivkraft. 
Svårt att inte bli berörd, av grafen som visar hur inkomstskillnaderna ökat de senaste 20 åren.
Svårt att förstå varför detta faktum inte diskuterades under partiledardebatten.
När så många är så överens om att ökad ojämlikhet är skadligt för alla.
När så många är så överens om att lön över en viss nivå inte ökar välbefinnandet.

I morgon skall jag löneförhandla. Något som jag har ett mycket kluvet förhållande till.
Jag ligger redan långt ut på den högra flanken av inkomstgrafen. Jag borde vara nöjd.
Men samtidigt är lönen det mest påtagliga sättet att få uppskattning. Eller ?

Inifrån eller utifrån styrd …

Motivation

Rensning

Vissa saker skjuter man gärna framför sig. Som att rensa avlopp.

Från att bara vara lite irriterande började det bli riktigt snuskigt, med beläggningar på väggarna till både köksvasken och badkaret. Kort sagt inget val.
Att lätta på packningarna släpper loss en odör som får surströmming att framstå som rena deodoranten.
Men tillfredsställelsen när vattnet rinner lätt igen är faktiskt svårslagen.

Det här att vårda, att ta hand om, att själv ställa till rätta,  - i motsats till slit, släng, experter och ständigt nytt - det känns mer och mer tilltalande. Vilket säkert kan skyllas på åldern.

Vore kanske inte fel om vår s.k civilisation gick en sådan ålderdom till mötes.
En riktig rensning ...

Dags att sätta potatisen

Kort recension av den beramade debatten.
I den ordning debattörerna var utplacerade.

Jimmie Åkesson

Kvällens vinnare. Som fick delta som en jämbördig (socialkonservativ) medtävlare, utan att en enda gång behöva försvara sin främlingsfientlighet.
Jonas Sjöstedt
Kvällens förlorare. Som får alla mina sakliga, moraliska och objektiva sympatier, men som behöver hjälp av coachen för att inte framstå som bara hetlevrad och icke verklighetsförankrad.
Gustaf Fridolin
Kvällens bleknos. Som är så långt ifrån ett grönt nytänkande man kan komma.
Stefan Löfvén
Kvällens nykomling. Som vann första ronden på knockout ( " jag har mer erfarenhet av näringslivet än ni andra tillsammans " ). Och som tar poäng även när han är på defensiven.
Fredrik Reinfeldt
Kvällens ringräv. Som vinner terräng ju längre tid käbblet pågår, utan att man berört grundläggande meningsskiljaktligheter.
Annie Lööf
Kvällens enda kvinna. Utan ett ord om feminism. Som renlärigt älskar all "valfrihet" och motsäger sig alla skattehöjningar. Maud Olofsson måste vara nöjd med sin efterföljare.
Jan Björklund
Kvällens slips. Som formtoppat med så många tillväxt-och konkurrens-argument ( i en värld som stressar ihjäl sig ) att t.o.m Fredrik bleknade.
Göran Hägglund
Kvällens spjuver. Som hade fria tyglar att skjuta på allt som rörde sig. Och som tog Löfvéns pik, om att alla partier kanske inte fanns kvar efter nästa val , på uppstuds : - Jag hoppas att ni klarar er kvar !


Regeringen - Oppositionen: 1 - 0
Reinfeldt - Löfvén: 0 - 0


Sprickor i fasaden : 0
Omställningen får vi stå för själva. Nu gäller det att sätta potatisen. Och cykla så det blöder ...

Arbeta, arbete, arbete ...

Det här är heller ingen dum uppvärmning, inför kvällens beramade debatt.
Roland Paulsen har glimten i ögat och skrattet på läpparna när han pratar om det allvarligaste man kan prata om idag, nämligen ARBETE.  Det kanske är den attityd som krävs för att bända upp låset till buren som rymmer alla märkliga föreställningar om arbete, tillväxt och konsumtion ?


En fågel värjer sin bur.
Det är det enda den kan göra
om den tillhör en gammal burfågelsläkt
och inte vet av någon annan uppehållsort.

Den öppna dörren
är då inte en utgång till friheten
utan ingång för katten.

Fågeln har rätt i att det betyder
katastrof om katten kommer in i buren,
men om den fria fågelns möjlighet att klara sig utanför buren
vet den ingenting.

(Elin Wägner)

Sprickor i fasaden

Jo, jag kommer att bänka mig framför TV:n klockan 20.00, för att se den beramade partiledardebatten.

Känns så där  pirrigt som när man går och väntar på en stor idrottsmatch. Resten av dagen är liksom bara utfyllnad. Vilket förstås är på gränsen till pinsamt, när man dag ut och dag in försöker övertala sig själv och andra att vi skall sluta jämföra oss, och att förändringar kommer underifrån.
Men jag fortsätter att intressera mig för den omvända aspekten av att " se det stora i det lilla ", dvs  att se det lilla i det stora. Att leta efter de mänskliga dragen hos de stora drakarna. Övertygad om att de egentligen är lika rädda, undrande, ofullkomliga, medkännande, fantasifulla och mänskliga som folk är mest.
Så bänkad framför TV:n kommer jag nätt och jämt att höra allt det vi redan hört, utan i stället leta efter sprickorna i fasaden. Som blottar det mänskliga. Som kan inspirera, och inge hopp.

Om man vill grunda med något, innan klockan åtta, så rekommenderas det här klippet, från moderaternas partistämma. Där Fredrik R en kort sekund släppte fram sitt tvivel på tillväxt - och konsumtionssamhällets välsignelse.