Gott Nytt !

Packade skridskorna i ryggsäcken, några få dagar med minus brukar räcka för Söderbysjön. Kan tänka mig att den bar, men eftersom ingen annan vågade så avstod jag. Skridskorna fick istället fungera installation på några kända platser.

                                           GOTT NYTT ÅR !
                          Den redan bortskämda överklasspojken önskar jag ett annorlunda år.
                          Att våga, när andra tvekar ..
     

Ta tillbaka initiativet ?

Att bedriva välfärd med vinst som främsta intresse blev frågan som glädjande nog flöt upp till ytan, innan 2011 hann rinna ut. Det var på tiden.
Missförhållanden skall påpekas, och grävas fram. Bra om de åtgärdas.
Att utifrån sina värderingar bryta ny mark, att sätta agendan, är något annat. Det som den nyliberala rörelsen, och alliansen, varit så framgångsrik med under lång tid. Dags att ta tillbaka initiativet ?
Det kanske är som Fredrik Lindström var inne på i sitt fantastiska vinterprogram. Vi har tröttnat, tillväxtsamhället och kommersialismen "levererar" inte längre vad människor längtar efter.

Rättviseförmedling

Sociala mediers förmåga att bryta isolering, skapa nätverk och förändra världen förknippar jag mest med arabiska vårar. Men möjligheterna finns överallt.
Blir påmind om det, när DN berättar om Rättviseförmedlingen. En klockren idé av Lina Thomsgård, som tack vare Facebook blir verklighet på nolltid. Hon och 28.000 (!) andra rättvisefömedlare (equalisters), hjälper till att hitta kvinnor som kan gör det män brukar göra, och tvärtom. Nu senast :  sökandet  efter kvinnlig kompetens att leda ett IT-seminarium för forskare, tekniker och politiker om digital framtid resulterade i en lååång lista.

Kanske kan man säga att sociala medier gör verklighet av klyschan att glaset är halvfullt, inte halvtomt.

Här är Rättviseförmedlingens hemsida.

The Great Dictator

Med jämna mellanrum dyker den här länken upp ; det avslutande talet i The Great Dictator.
Det är starkt med nutida bilder av ondska och förstörelse. Men det är starkare, mycket starkare, med bara Charlie Chaplin.
Här.
Liksom det är mer levande att lyssna till föreläsare som talar fritt, utan hjälp av power - point.

Julafton

Klockan har blivit lite för mycket, och det är redan julafton.
När jag var liten var det mamma och pappa som pyntade huset på kvällen innan julafton. Vi väcktes tidigt på morgonen av " När juldagsmorgon glimmar ", och en present var. Sen smög vi omkring i huset och tittade andäktigt på allt de gjort i ordning, kontrollerade att inget fattades. Bäst kommer jag nog ihåg den lilla gräsplanteringen med kor och hästar. Hela julafton var en magisk dag. Som alltid infriade förväntningarna. Jag njöt varenda sekund.
Det låter förstås beskäftigt, men lite upp i åren var det faktiskt roligaste att få ge. Och göra rim.

Barndomens julaftnar får gärna vara ett rättesnöre för alla andra dagar. Längtan. Tillsammans. Givmildhet. Magiskt.

Rättegång i Etiopien

Mycket man kan vara tacksam över. T.ex oberoende domstolar.
När Johan Persson och Martin Schibye igår fälldes för intrång och terrorism, verkade alla eniga om att det inte handlade om en bedömning i sak, utan om en "politisk rättegång". Dvs en bricka i den etiopiska regimens maktutövning.
Blev bestört när jag hörde nyheten, och hade den i bakhuvudet under dagen.
Och betänksam, när jag inser hur många liknade händelser som inte gör mig bestört.

Det mesta blir visst på samma tema för tillfället. Om att bry sig, om att bli engagerad, om att inte bry sig, om att inte bli engagerad, om att bara bry sig om somligt, om somliga, om att verkligen inte bry sig om somligt, om somliga …
En sak är säkert. Det är känslorna som styr. I bästa fall rycker förnuftet ut när det blir för många inte och bara.


Mer om tacksamhet

Koppla av med cykel

                      Nu har det varit för mycket allvar på för kort tid.
                      Lättar upp med lite färska cykelbilder.

Rånarjakt

Inledde julhandlardagen med att passera Brunkebergstorg och hälsa på ockupanterna. De är uthålliga, och inställda på att övervintra. Satt i ett av militärtälten, vi diskuterade isoleringen av marken, då det plötsligt brakade löst, med sirener, tjutande däck och så en kraftig smäll. Vi rusade ut, och fick bevittna avslutningen på en dramatisk biljakt. Frågade mannen intill mig, iklädd stickad luva, vad som hänt.
- Hela regeringen är skjuten, Reinfeldt, Borg, allihop.
- Va, är det sant ?
- Ja, allihop.
Samtidgt började en helikopter sväva precis över våra huvuden. Det verkade onekligen vara mer än vanlig rånarjakt. Såg ansiktet på den infångade, som nu låg pressad mot asfalten av ett tiotal poliser. Han var skrämmande lik Christer Petttersson.

Jag levde rätt länge i villfarelsen att Sverige åter drabbats av ministermord. Och kom på mig med att inte bli särskilt upphetsad. Det finns värre ? Varje  dag, hela tiden ? Ockupanten i tältet verkade inte bry sig alls.

Avskyvärt i Egypten

Det kommer dagliga rapporter om hemskheter världen över. Det är en självklarhet att jag inte behöver ta på mig skulden för allt som sker. Men att förbli oberörd, är det försvarbart ? Vilken händer hela tiden, när det fasansfulla blandas med reklam och underhållning.
Det är något med vår uppfattningsförmåga. Det räcker inte med siffror och statistik för att väcka medkänsla.
Av Åsa fick jag den här länken, från den 17 december i Egypten. Den är fruktansvärd. Den är omöjlig att bli av med. Och den väcker frågor. Den obehagligaste är nog : - Är vi alla förmögna att begå liknande handlingar, om rädsla och grupptryck får fritt spelrum ?

Varning för invandring (18)

Min utgångspunkt (hypotes) i invandrarfrågan är att skepsisen fr.a är uttryck för rädsla, istället för nyfikenhet, på det som är annorlunda och främmande. Och ett uppror mot etablissemanget, mot det "politiskt korrekta". Tillsammans bygger det upp en  känsla av VI och DOM. Debatten syftar till att få den känslan bekräftad.
Jag tror att diskussionen måste börja med avsikter, drömmar, känslor och värderingar, inte siffror och statistik. Därför tar det emot att ha synpunkter på  regeringens deklaration.
Reaktionen blir ungefär som följer.

1.
Det pågår en massinvandring …
Bra eller dåligt ?

2.
Saknas flyktingskäl …
Spelar det så stor roll ?

3.
Sverige blir muslimskt ..
Bra eller dåligt ?

4.
Nationalsången får inte sjungas, skolavslutningen hålls inte kyrkan ..
Spelar det så stor roll, vad går vi miste om ?

5.
Inte fläskkött i skolan ..
Stor fråga ?

6.
Judarna styr media ..
Vad är det för fel på judar ?

7.
Anpassa oss till kvinnofientliga traditioner ..
Vem vill det ?

8.
Våg av kriminalitet …
Ett önsketänkande ?

9.
Invandringen kostar ..
Bra eller dåligt ?

10.
Lönedumpning ..
Bra eller dåligt ?

11.
Tar jobben …
Bra eller dåligt ?

12.
Den som ifrågasätter är rasist ..
Den som inte ifrågasätter är politiskt korrekt ?

13.
Tyst majoritet är emot …
Ett önsketänkande ?

VI och DOM kan byggas upp var som helst, när som helst. I liten skala, i stor skala.


Min bild av DOM:
Den enda (?) sverigedemokrat jag träffat och pratat med (Robsten), är varmhjärtad och längtar tillbaks. Till naturen och folkhemmet.

Varning för invandring (17)

På det förra invandrar inlägget (nr 16) har det inkommit  kommentarer som är länkar till hemsidor som är emot invandring :
Hesperus. Medlem i Svenskarnas parti, fd Nationalsocialistiska fronten. En noggrann och välskriven genomgång av regeringens tretton myter.
Karpstryparn. Huvudsakligen hänvisning till andras kommentarer, bl.a Robsten.

A är för. B är emot.
A har makten. B uppfattar att hans synpunkter förvanskas och inte tas på allvar. B ondgör sig på nätet.
A vill helst inte låtsas om B. Men anser nu att B:s synpunkter måste bemötas.
A skriver en debattartikel i DN och hänvisar till en deklaration på regeringens hemsida.
A har inte bjudit in B till öppen debatt.
B letar fel i deklarationen. Och finner vad han söker.
B fortsätter att ondgöra sig på nätet.
Ingenting har hänt.
Fortfarande samma ovilja att sitta i samma sminkloge.

SCUM

Kan inte förklara varför, vill inte veta varför. Men känner mig oerhört inspirerad av att ha sett TUR-teaterns uppsättning av SCUM -manifestet. Den kompromisslösa vreden över en destruktiv, galen och kärlekslös värld. Att det är vi fåtaliga män som får sitta på skambänken, bokstavligt talat, gör mig ingenting. Jag kan inte rå för att jag fötts med en ynklig halv X-kromosom. Men vill inte en sekund snacka bort att det är den där defekta genen som är på väg att störta oss i fördärvet. Utrota gärna det manliga. Den har inte fört något gott med sig.
Andrea Edwars är helt underbar. Sent skall jag glömma när hon drar undan gardinerna till teatern, öppnar fönstret och kliver ut i decembermörkret med en mikrofon i handen och skriker ut sin vädjan till de som står på Kärrtorps tunnelbaneperrong.

För att ingen skall tro att jag blivit förförd av extremfeminister får jag hänvisa till tidigare bekännelser.
Och samtidigt glad (bekräftad) att jag vågat hävda att det handlar om mer än jämställdhet.
Och stolt att jag gick på den här prövningen tillsammans med en av mina kuvade döttrar.
Som skrev så här. ( Jens Liljestrands recension är klockren ).

Skulle verkligen vilja uppmana varje man och kvinna att läsa Elin Wägner och Väckarlklocka.
Som skriver så vackert om matriarkatets förtjänster.

Varning för invandrare (16)

Börjar det röra på sig i invandringsfrågan ? Börjar det bli moget för att ta debatten, eller rentav våga sitta i samma sminkloge som den främlingsrädde ? Ja, det kan man undra.

På DN debatt lanserar ministern en regerings-sajt med avsikt att avliva invandrarmyter. Det tar inte lång stund innan kritikerna varnar för att det istället gynnar främlingsfientligheten. Och SD svarar med att KU-anmäla påhittet. Vad trött jag blir .

Är det inte allas skyldighet att våga möta meningsmotståndare ? Vad är det annars för mening med yttrandefrihet ? Frågan om invandring tycker jag är en oerhört nyttig prövning för demokratin, en övning i att inte falla för frestelsen att dela in i vi och dom. Det är vår förbannade skyldighet att försöka förstå hur andra tänker. Folk som röstar på SD är inga monstervarelser som klivit ner från någon främmande planet. Det är människor, med samma förutsättningar att vara onda och goda som alla vi andra " 94%". Tro inget annat !

Den 13 december berättar DN om ett gräsrotsiniativ som värmer mer än regerings-sajten. Svensksyrianska Amanda Björkman, 23 år gammal, startade för ett år sedan debattsidan Sveriges Resurser.  Med en enda ärlig avsikt; att skapa debatt, och förståelse. Heders !

Sillsallad

Det är något välsignad över praktiskt arbete, särskilt när man gör det tillsammans.
Ett av mina starkaste minnen från cyklingen 2007 var när vi  stod samlade kring en balja och småpratade,  och samtidigt tvagade vår svettiga plagg. Runtomkring oss såg vi afrikanska kvinnor göra detsamma. För länge sedan hade vi väl även i Sverige många tillfällen att umgås på det viset.
Idag satt vi runt köksbordet och hackade potatis, rödbetor, sill och äpplen. Skulle önska att det varade längre.
Löken glömde vi, men det går att reparera.

Varning för barn … i Etiopien

                                 Det kom lite bilder, från cykelkompisarna i våras.

Distribuate, distribuate, distribuate ….

For those who doubt.
For those who have already given up.
For those who are hiding their heads in the sand ..

look at THIS one (27 minutes)

27 minutes is a very short time, in a case like this ...

About Jeremy Rifkin

Om 100 år

Det dimper ner ett nyhetsbrev från Klimataktion. Kommer på mig med att sucka, att känna " jag orkar inte mer ". En obehaglig och skamlig känsla.
Så jag öppnar, och läser bl.a den gröna tankesmedjan Cogotis sammanfattning av Durban (Richard Warlenius). Och känner mig, trots allt, glad och stärkt av slutorden:
Att bygga en global systemkritisk rörelse på solidarisk och ekologisk grund framstår därför som huvuduppgiften efter Durban. 


Elisabet Strand är talesperson för Klimataktion. Hon avslutar sin betraktelse (" Nu kryper allvaret in under skinnnet ")  med orden:
Vi är nog många som skulle vilja ge efter för sorgen och besvikelsen. Kanske gör jag det en stund. Men sen tänker jag på Lotta (som hon berättar om i texten) som är 19 år och på alla andra unga och barn i världen. Jag skall inte släppa taget !


Och så bokar jag in den 25 januari kl 18.00 på ABF:

Är världen beboelig om 100 år ?
Huvudtalare Johan Rockström.
Moderator Ulf Wickbom.

I väntrummet

Besökte Centrum för fotografi på Tjärhovsgatan 44 i helgen. Ett hundratal spännande alster av lika många fotografer. Motvilligt måste jag erkänna att bilden av Fredrik och Filippa, i väntan på Victoria,  var den som berörde mest. Jag vet inte varför. Mer än att den är osannolikt vacker.
( Upplaga 10 st, 7000:-)

Regler

Aktuellt. Lyssnar på generaldirektör Lars Erik Holm från Socialstyrelsen. Det handlar om äldrevård. Han har  mörk kostym, en vacker slips och talar allvarligt om att vid tvagning av den gamle räcker det inte med att  duscha av henne på några minuter. Enligt socialtjänstlagen skall den gamle också få chans att medverka, även om det tar längre tid.
Efter avslöjandena vid Carema är det nu många som kräver tydligare och strängare regler och riktlinjer. För att uppnå det självklara ?

Därför, när Tao går förlorad, kommer dygd
När dygd går förlorad kommer välvilja
När välviljan går förlorad kommer rättrådigheten
När rättrådigheten går förlorad kommer ritualer
Ritualer är slutet för trohet och uppriktighet
och förvirringens begynnelse.
(Vers 38, Tao Te Ching)

The Protester

Bra timing, när nu uppkäftighet och eget tänkande är på tapeten:
Sedan 1927 har TIME magazine utsett årets person, från början årets man .. I år föll valet på The Protester. Ett trendbrott, i en tid som alltid hyllar individen och den ensamma segraren ? En ny form av kollektivism, som inte alls liknar den som össtaterna lärde oss att förkasta ? Och som kanske kan sticka hål på föreställningen att det saknas alternativ till kapitalism. En kapitalism som i slutändan, tvärtemot vad den utlovar, koncentrerar makt och pengar, och krymper människors frihet.
- När det finns tillräckligt mycket ilska, och tillräckligt många människor, det är då det händer …. som redaktören på TIME uttrycker det. KG Hammar brukar tala om "the tipping - point".
Och så ett litet träningspass, i kritiskt tänkande. Bakomliggande agenda hos TIME ? Hur oberoende är redaktörerna på den ansedda tidningen, sitter de i samma knä som Obama blev tvungen att hoppa upp i ? Ett sätt att blidka en rörelse man egentligen vill vara utan ? 
Chomsky har säkert synpunkter i den riktningen. Jag säger i alla fall Grattis !
Demonstranten - SvD
The tipping-point

Tänk själv

Återkommer ofta till det här med " tänk själv "(Chomsky). Att inte låta sig luras, att inte lydigt anpassa sig till det som känns fel, att våga ifrågasätta auktoriteter, att inte sätta på piedestal. För att sedan konstatera att det är nästan "lögn i helvete". För att sedan bli besviken på "demokratin".
Men, hur duktiga är vi egentligen på att uppmuntra självständigt tänkande ? I skolan t. ex.

Den HÄR videon, från Paulo Coelhos blogg, får en att undra .. eller snarare sluta undra, varför det är nästan "lögn i helvete".

DN - debatt

Undrar fortfarande hur det fungerar på tidningsredaktionerna, när man väljer, och väljer bort.
Vi tar för givet att media har en roll att spela för att avslöja oegentligheter. Men har media också ett ansvar att spegla opinionen i frågor som annars kommer i skymundan ? Som klimatfrågan. Johan Rockström och Laszlo Szombatfalvy tycks mena det, på dagen DN-debatt.
Låter tilltalande, men ändå inte självklart. Deras resonemang utgår ifrån att politkerna i första hand sneglar på omval, för att bli omvald måste man övertyga opinionen, och media formar opinionen. Man lägger s.a.s över politikeransvaret på media. Men media i sin tur styrs av reklamintäkter och läs - och tittarsiffror, och är nog inte heller riktigt mogna uppgiften. Återstår bara vi själva ! Som säkert kan göra åtskilligt. T. ex sluta läsa tidningar som inte speglar vad vi innerst inne känner är viktigt.
Eller som Chomsky skulle sagt: Tänk själv. Och slå dig ihop med andra.

The art of listening

En cykelkompis från Etiopien tipsade om här tänkvärda artikeln i New York Times, skriven av Henning Mankell (!), på nobeldagen.
Passar bra, efter alla tappra försök att lyssna på sistone ..

A Shero from Yemen

Försöker hålla vakt mot frestelsen att sätt människor på piedestal, vis av Obama-läxan. Men har svårt att motstå Tawakul Karman.

Läser om henne efter Luciabesöket i Stockholm. Hon utstrålar verkligen glädje. Och samtidigt så mycket mod och beslutsamhet. Hennes prispengar (3,3 miljoner kronor) går till jemeniter som kämpar för demokrati. Efter Stockholsmbesöket återvänder hon till Sana och tältlägret vid " Förändringstorget ", där hon levt med sin make sedan upproret startade i mars.
- Det finns ingen bättre boplats än ett tält.
!!

Modig, generös, och anspråkslös - det är värt all respekt. Och en piedestal ? Som inspirerar andra ?

( Ellen Johnson Shirleaf var också imponerad av sin yngre medpristagare, och beskrev henne som en "shero" - dvs kvinnlig hjälte)

Sann mot sig själv

Robyn o Body Talk ljuder ur högtalarna. Den framkallar ett starkt minne, av minus 20 grader och soppkök på Medis, förra vintern. Sedan dess har det blivit trogen läsning av ETC och Fria tidningen, sporadiska bidrag till Läkare utan gränser, en övernattning på Brunkebergstorg. Men inte så mycket mer.

Tittar förvånat på DN:s förstasida. Till hälften uppfylld av nyheten att riktnumren skall slopas. Sedan små lockbeten, som Årets bästa böcker, recension av Paul Mc Cartney från Globen, VM-guld i innebandy, reportage om ett glädjande trendbrott i behandlingen av romer i Ungern och första intervjun med de fängslade svenskarna i Etiopien. Och, längst ner, allra längst ner : Ny klimatuppgörelse om klimatavtal.

Skulle bra gärna höra hur de resonerar på redaktionen.  Troligen som Fredrik, i Fredrik-land. Som nämnde klimatet 20 ggr i regeringsdeklarationen 2009, mot 4 i den senaste.
Klimatfrågan handlar om, för att citera Andreas Malms boktitel: Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent. Och ändå så tycker vi inte att det förtjänar en mer framskjuten plats i nyhetsrapporteringen. Det kan väl, rent förnuftsmässigt, bara betyda en sak. Att vi inte tror på klimatrapporterna. Om vi tog dom på allvar, då skulle det rimligen överskugga allt annat. På samma sätt som man släpper allt man har för händer, om ens barn är i fara.

Jag är så trött på mig själv, som bara sitter här och väntar. Orolig för skitsaker. Och med en Occupy-mask på väggen.
Enstaka dagar lyckas jag , likt DN, gömma mig bakom orden "Att äga sin egen lilla värld är stort nog ".
Sann mot mig själv ? Knappast.
Kanske borde byta toalettrulle ?

Jul i Vällingby

             Matvagnen är från 20 - talet. Teaterbolaget bjöd på gratis glögg.

Skilda världar - på Bjurholmsgatan

                På andra sidan gatan ….

Barnkärra

                        Underbar skapelse, parkerad på Åsögatan.

Varning för - vadå ? (15)

Det är som vanligt. Först kommer känslan, reptilsnabbt, sedan förnuftet, långsamt krypande.

På väg hem från en efterlängatad cykletur i decembermörkret igår passerar jag Medborgarplatsen. Torget är fyllt av människor med facklor. Från högtalarna hörs en ung kvinna, med darr och inlevelse som får mig att tänka på Olof Palme. Hon  får stormande applåder. Mötet avslutas med att att alla ropar i kör, på ledarens uppmaning. - Inga nazister på våra gator, inga nazister på våra gator, inga …

Känslan jag får är Obehag.

Först undrar jag varför. Borde det inte, utan förbehåll, vara glädjande med en manifestation mot rasism ?
Sedan undrar jag om jag missförstått slagorden. Att det inte handlar om att vilja avvärja demonstrations - och mötesrätt, utan snarare bråk och oprovocerat våld på "våra gator". Men konstaterar snabbt att det inte räcker som förklaring till obehaget.
Cyklar vidare, tar vänster ner på lugna Tjärhovsgatan, så att förnuftet kan arbeta ostört. Får tag i en tanke, som rimmar bättre med känslan. Av antirasister förväntar jag mig att de gör sitt yttersta för att förstå andra människor, även de som av rädsla värjer sig mot olikheter. Det här påminde mer om det man vill bekämpa.

Om de istället ropat något i stil med alla får vara på våra gator, alla får vara på våra gator, alla ... hade jag nog greppat en fackla och känt gemenskapen. Sådan gemenskap som man bara får uppleva på Medborgarplatsen :)

Idag fick jag syn på affischen som utlyste gårdagens demonstration. Med snygg logga, och web-adress. Och blev inte bättre till mods. Den första tolkningen ovan visade sig vara mest riktig.
Jag har verkligen inget emot att SD åker ut ur riksdagen. Men det skall ske genom att vi kan övertyga deras sympatisörer om att främlingsrädsla är något dåligt, för alla. På ungefär samma sätt som ojämlikhet är dåligt, för alla. Inte genom att spela upp en liknande rädsla, inte genom att vägra sitta i samma sminkloge som Jimmy Åkesson, inte genom att vägra delta i TV-debatt på samma sida om programledaren som SD, inte genom att vilja förbjuda SD att utnyttja sin demonstrationsrätt på "våra gator".
Att använda sig av Occupy-rörelsens slagord  (we are the 99 %) var heller inte särskilt inkännande. Där handlar det om att vi, det stora flertalet, blir förda bakom ljuset av en förmögen maktelit. SD hämtar nästan undantagslöst sina röster från människor som just känner att de saknar makt och inflytande. Fel, fel, fel.
viar94procent

Nobelprize-festival, prof Thomas J Sargent

Blev sittandes framför TV:n, och nobelmiddagen i Blå hallen. Det är roligt att se alla glada, kända människor i fina kläder. Kungen såg ut som om det var första gången han var på nobelmiddag, det hör till. Man kanske kan säga att det mesta är sig likt på en nobelmiddag, det är liksom meningen. T.o.m tacktalen från nobelpristagarna är ganska förutsägbara. Så nog studsade jag till, där i fåtöljen, när ekonomipristagaren professor Thomas J Surgent började tala. Det var som om han klev ur TV-apparaten, rakt in på den här grubblarsidan.
Efter de inledande artigheterna kom några funderingar, som faktiskt kan tjäna som utgångspunkt för vilken diskussion som helst.

I am a teacher. I want to state seven practical lessons I have taught from my beautiful subject. A subject that investigates the consequences of time and chance, cooperation and competition, forsigh (framsynthet) and incentives (incitament).

1. Many things that are desirable are not feasable (genomförbara).

2. There are tradeoffs (kompromisser) between equality (jämlikhet) and efficiency (effektivitet).

3. Other people have more information about their abilities, their efforts, and their prefences than you do.

4. Everybody response to incentives (incitament), including the people you want to help. That is why social safetynets don´t always work as intended (avsett).

5. When a governement spends, it´s citizens must eventually pay. Either today or tomorrow, either through explicit taxes or implicit ones, like inflation, defalls and debts (skulder).

6. It is feasable for one generation to reach benefits and shift the costs of them to …? ..  (coming) generations. National governemental debts and the United States national security system both do that.

7. Most people want other people to pay for public goals and governemental transferes, especially transferes to themselves.


Egna funderingar

1. Det hänger på viljan.
2. Tveksamt. Överskattat.
3. Sant.
4. Sant. Men hjälparens incitament behöver inte vara egen vinning !
5. Sant. Men vad får medborgarna i gengäld ?
6. Sant. Det borde inte vara "feasable".
7. Tveksamt. Vi har vant oss vid att ta girigheten för given.

SVT - Play  … 36-40 min ca

Att komma ut

Tolerance and compassion

Ett sammanträffande:

Med anledning av en utdragen diskussion som följde på inlägget Att betala skatt, där vi bl.a berörde taoism, satt jag i morse och bläddrade i Stefan Stenudds engelska blogg. Stenudd har översatt och tolkat Tao Te Ching, och jag erinrade mig att han i somras skrev om ett tragiskt fadermord begånget av två unga bröder, där skuldfrågan inte var så enkel som det först kunde tyckas. I en kommentar efter inlägget skriver han;
I have lived so long with the Tao Te Ching that I frequently adapt to its principles, often without thinking about it. They are excellent lessons in tolerance and compassion.


I eftermiddags var det liten shoppingrunda. Snubblade över en begagnad "Deja Vu", av Crosby Stills Nash and Young, den har stått på önskelistan sedan jag blev ägare till en fungerande vinylspelare. Bläddrade i det fina skivomslaget och fick syn på en namnetikett, sannolikt den tidigare ägaren. Pontus Enhörning. Namnet lät bekant, men jag kunde inte placera det. Hittar lite information på nätet, om den kände radiomannen. Bl.a att ha slutat på Sveriges Radio i oktober 2011. Några sökningar till berättar att han fälldes för sexuellt övergrepp på minderårig, i oktober. Och avstått från att överklaga.

I sin undersökning av historien om bröderna som har ihjäl sin pappa sammanfattar Stenudd:
It´s possible to understand them all. You don´t need to excuse or defend them.
I kommentarerna till domen ( 8 månaders fängelse) över Enhörning finns inga liknande inlägg, bara dess motsats. Och något annat vore magstarkt, när det gäller sexuella övergrepp. Eller ?

Rätt eller fel.
Ond eller god.
Skyldig eller oskyldig.
Svart eller vitt. Alla XX är .. , ingen XX är .. antingen eller. Så brukar det låta, det har vi vant oss vid.  Taoismen vill lära oss något annat.
I alla fall enligt Stefan Stenudd.

Tao Te Ching,  2009

PS: Stefan Stenudd har även en blogg på svenska, " om vad som fladdrar förbi ", där han bl.a skrivit om Idol. Det känns bra.

2013 - 08 -15
Blev för en tid sedan kontaktad av en svensk artist som gärna vill ha bilden ovan på nya skivan, som kommer till hösten. Folkmusik från andra länder, tema "tolerans". Spännande.

PLAY

Var inte så väl till mods när jag bestämde mig för att se PLAY av Ruben Östlund på Victoria i kväll. Nu kan jag konstatera att det var ingen bra terapi.
Filmen är en komplex uppföljare till Dom ofrivilliga. Vet inte om jag tycker om den, vet inte hur den skall tolkas, vet inte om den är rättvis, vet bara att den gjorde ett outplånligt intryck. Och det räcker väl - för att se den !  Själv går jag och lägger mig, mer förvirrad än vanligt.

Blev inte mycket klokare av recensionerna jag läst, t. ex den av Jonas Hassen Khemiri.
Kanske återkommer .. då gäller det att hålla tungan rätt i mun ..

Kärleken

Kommer fem minuter för sent till begravningen, prästen talar redan om den avlidne. En otacksam uppgift, eftersom hon inte kände honom. Men hon gör sitt bästa, och lyckas bra.
Hon läser ur Korinterbreven.

Om jag talar både änglar och människors språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och har all tro så att jag kan förflytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag inget vunnit.
…..
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.


Vi hör två kamrater från hans musikband, som framför Utan dina andetag (av Kent). Den ena spelar gitarr och sjunger, den andra spelar trummor. En liten stund irriterar jag mig på trummorna, som inte skulle varit med. Men lyckas sen, för en gångs skull, se och lyssna till det fullkomliga, istället för det ofullkomliga.

Efteråt känner jag mig oerhört tacksam. Och stärkt , av att se hans kärleksfulla föräldrar, som orkar gå vidare utan sin ende son.

Bättre begagnat

Gamla kära motiv från Kärrtorp och Hammarbyhöjden, nu med en bättre begagnad systemkamera. (Nikon D70, 2000 riksdaler )
Min förra systemkamera tappade jag i vattnet ungefär 1995, så det känns inte som jag lyxkonsumerar …

Finn Malmgren - nov 2006.