Frisläppt

Efter två framjourer och tvö bakjourer på sju dagar känns det skönt att släppas ut i februarisolen.
" Att arbeta åtta timmar per dag är naturligtvis vansinne.
Människans naturliga arbetsrytm verkar vara högst ojämn och bestå av stråk med mycket hög aktivitet blandad med perioder av stilla lättja " skrev Peter Englund i "Förflutenhetens landskap".

Jag är tacksam för det dagliga motgiftet som Birger Schalug levererar.
Dagens predikan är tungt artilleri. Referensen till moderaten Staffan Burenstam Linder är verkligen intressant.

Opinionsarbete är väl som ketchupflaskor. Först ingenting, sen ingenting och sen alltihop. Som med rökningen.

Behovs - spiral

" Att inte hålla fast vid det man uppnått
utan släppa som om det vore en lek.
Som en fiskare som kastar tillbaka i vattnet.
Den som vill behålla skall mista.
Den som kastar bort skall vinna.
Så står det bibeln. Hur ska man kunna lära sig det ? "
(Gardell)

eller

Var aldrig nöjd.
Var för guds skull aldrig nöjd.

Quick - fix

I omklädningsrummet avslöjas obarmhärtigt om kaloriförbrukningen inte håller jämna steg med intaget.
C, som är runt tretti, har på senare år fått ihop ett rejält överskott.
Men imorse stod det klart. Kaggen var borta.
" Jag har gjort min egen gastric by-pass. Ut med chips och läsk, in med promenader och gym nån gång i veckan. Svårare var det inte. "
Men alla är inte lika duktiga som som C. Behovet av överviktsoperationer växer lavinartat.
Det kanske är med överviktskirurgi som med kärnkraft.
Genom att tillhandahålla en quick-fix blir det ingen helhjärtad satsning på sunda, enkla, rimliga, skonsamma, ofarliga,mänskliga, (självklara) lösningar ?

Vintervän

Mörkret släpper taget, mornarna blir allt ljusare.
Alla verkar glada för det.
Men det är stämningsfullt att rulla fram i bäcksvarta mörkret.
Mer meditativt.
Den blå stolen i den fina lekparken Folkungagatan-Södermannagatan-Tjärhovsgatan är ett smycke på natten.
Och ganska intetsägande på dagen.

Den här preferensen för mörker kanske avslöjar lågt EQ ?

En icke-händelse

Manlig intuition fungerar. Republikanen Birger Schlaug motstod inte frestelsen att blogga om Viktoria .
Å hakade också på. Och jämförde med en annan "icke -händelse" som förförde nästan alla. (Fuglesang i rymden)
Under dagens operationer blev vi överens om att en film skall beröra. Man behöver inte bli ledsen eller glad. Men berörd.
"Icke-händelsen" Viktorias förlovning berör uppenbarligen.
Berörd betyder träffad och avslöjad.
Det låter sig inte viftas bort med förnuftiga argument.
Alla journalister och TV-makare som VALDE att låta "icke-händelsen" ta upp hela tablån blottar sig själva. Och alla oss andra som VALDE att lyssna och inte stänga av.

V & D

Ledig eftermiddag och kroppen tigger om stryk. Det blir en vända ner mot Vårby på slaskiga vägar och P1 i öronen. Vetenskapsradion (Ringvägen) rapporterar om nya framsteg på nät-mobil-fronten. Generation fyra - G4 - står för dörren. Kunderna kräver det. "Språket" (Skärholmen) sågar experiment med gymnasieundervisning på engelska. Eleverna blir passiva och tappar intresset. "Vågen" (Hägersten) och Louise Epstein gör vågen för en amerikansk TV-ide där man tävlar i affärsideer (Drake-nånting..), svensk version i slutet av april. "Många drömmer om att leva som jägare och samlare, få saknar tvätt i nollgradigt vatten, ingen vill drabbas av obotliga infektionssjukdomar. Släpp fram entrepenörerna som kan göra livet bättre för oss alla."
Men allt det där kommer helt i skuggan. Varje halvtimma. Av det stora som hänt. Inte att Oskarshamn har sprungit läck, eller att Reinfeldt har blivit skjuten, eller en ny tsunami. Utan att prinsessan Viktoria förlovat sig med sin Daniel.
Annika Lantz (Tjärhovsgatan) har öppet mål att förlöjliga den här icke-nyheten. Men hon väljer att spela upp ett telefonmeddelande från sin pappa som ringt på morgonen och vädjat till sin slugger-dotter att vara snäll mot kungahuset.
Under kvällen fortsätter TV "som-om-Palme-blivit-skjuten" och "Mastarnas mästare" får maka på sig en halvtimme.
Bortom allt förnuft, bortom alla moderna principer faller vi platt för det här irrationella, känslosamma skådespelet.
Jag kan omöjligt försvara monarki. Men gillar att vi går på det.
(Lyckan skulle vara fullkomlig om profeten Schlaug också trillar dit i morgondagens predikan...)

I huvudet på en känslobaserad kirurg

Det är motigt att leva i sin egen lilla bubbla.
Förra veckan hade jag ett fylligt debattinlägg i Svensk kirurgi kallat " I huvudet på en känslobaserad kirurg." En (stilla) vädjan att vi, för patientens skull, inte så ensidigt skall lita till siffror, statistik och förnuft. Att våga lita på sin magkänsla.
Men det blev ingen debatt. I alla fall inget som nått mina öron.
Det kanske beror på
- att jag är ute och cyklar
- att jag inte får fram poängen
- att kollegorna börjar bli uttråkade
- att budskapet är allt för provocerande
- att jag - vilken vacker och pretentiös tanke - är före min tid.

Det värmer i alla fall åtskilligt att läsa sista numret av Läkaratidningen. Lena Sernevåg och Robert Hahn skriver om ett utvecklingsprogram i Humanistisk medicin på Södertälje sjukhus.
" Att se vården ur patientns perspektiv är ett centralt tema ".
" Vårdens företrädare bör sätta sig in i subjektperspektivet, som skiljer sig från det invanda objektperspektivet".
Så ska det låta.

Tung vecka

Mina kirurgkompisar har tagit sportlov. Och lämnat mig i sticket med sex överviktsoperationer. Det känns ensamt. Det känns tungt.
En av patienterna ringde jag igår och föreslog operation en annan vecka. Men hon var cool. Det skulle säkert gå bra.
Tre operationer avverkade idag. Än så länge till allas belåtenhet. På onsdag blir det tre nya.
Som skall botas mot sitt matmissbruk.
I en värld där hälften (?) svälter.
Generation stupid (?)

Generation Y.

" I denna atmosfär av permanent brist på nästan allt kom vi att älska de materiella tingen. Vi trollbands av det vi såg i utländska tidningar och samlade varumärken, tomburkar och etiketter."
Skriver Kubas bloggdrottning Yoani Sanchez i söndagens DN.
En lysande essä. Som ger en skarp bild av Kubas dilemma. Men som också illustrerar, tycker jag, den otacksamma människan.
Västerlänningen längtar efter enkelt leverne och färre val. Kubanen hatar ransoneringskort och trollbinds av vårt utbud och vår valfrihet.
Sanchez är uppgiven men hoppas på nästa generation. En generation befriad från cynism och bindningen till de skäggiga revolutionärerna "som kom ner från bergen".

Doubt

Tjejerna på årets Tour d Afrique är tydligen, enligt Anna A, utsatta för rena misshandeln i Etiopien. Låter inte alls trevligt.
Skulle ändå önska att A kunde yppa något annat än hat. Eller i någon mening fråga sig varför.
För tillfället tvivlar jag annars starkt på om mitt naiva ifrågasättande tjänar något till.
Därför passade det bra med "Doubt". Meryl Streep spelar hämdlysten, ondskefull nunna. Som till sist erkänner sitt tvivel. See it !

Meserat Defar

14.24.37 lyder det nya världsrekordet på 5000 m inomhus för kvinnor. Det slogs igår kväll i Globen av Meserat Defar.
Meserat Defar är 25 år gammal och kommer från Adis Abeba i Etiopien.
Att springa är det naturliga tillståndet för barn i Etiopien. Inte gå, inte cykla, inte sitta. Springa. Springa. Springa.
Ett av mina starkaste minnen från Afrika. Tre pojkar i tioårsåldern utmed vägen i en seg uppförsbacke. Jag kommer ensam. Vet att de har stenar i händerna. Redo att kasta efter främlingen ( "firenze" ). Våra blickar möts. Psykologisk krigföring under några sekunder. Men jag har lärt läxan. Inga sura miner, ingen rädsla, inga avvärjande gester. Jag tjoar, vinkar, hälsar och skrattar. Som de ankommer en gäst i främmande land. Det blir ingen stenkastning. Istället springer de efter mig i den långa uppförsbacken. Jag vänder mig om flera gånger. Och ser deras glädje. På krönet vinkar vi farväl . Det är stort. Och nära till tårarna.
14.24.37. Världsrekord på Globen . Av en flicka från ett av världens fattigaste länder.
Tour d Afrique handlar om respekt och ödmjuket.
Don t forget.

Stenad i Etiopien.

Anna A cyklar Tour d Afrique. Jag följer henne på hemsidan. Den sista rapporten är från Addis den 15 februari. Ingen hejd på hur illa hon tycker om etiopierna. Som kastar sten och robbar.
Läser min egen rapport från den 15 februari 2007.
Är det Anna som är inskränkt och intolerant ? Eller jag som är naiv och godtrogen ?

En sak är säker. Initiativtagarna till TDA vill tillhöra den naiva skaran.

Konst

För det mesta är vi tysta och sammanbitna på operationssalen. Vi klagar lite på den sena operationsstarten, de utslitna instrumenten och inkompetenta chefer. Det är liksom en del av ingreppet. Mer djuplodande diskussioner är knappast lämpligt.
Inte ont anandes droppade jag under en av gårdagens överviktsoperationer att Konstfack hamnat i blåsväder. Det satte hela salen ur spel. Känslorna svallade och den stackars patienten var plötsligt bara delvis i fokus. Senare på lunchen var det samma sak.
Många är upprörda över skadegörelsen och missbruket av allmänna medel. Men den verkliga stötestenen verka vara vad som menas med konst.
" Konst (av kunst-kunnande) är den skapande verksamhet som syftar till emotionella eller expressiva uttryck, eller resultat av sådan verksamhet" står det i Wikipedia.
En något sånär politiskt korrekt synpunkt är att konst vill få oss att se saker som vi inte är vana att se saker.
Min egen tolkning av låtsas-självmordsförsöket på Liljeholmsbron och klottraren i tunnelbanan är att det handlar om rädslan att ingripa. Bristen på kurage. Frestelsen att titta bort, att titta ner, att låstas att man inget såg. Det väcker känslor av skam och skuld. Starka känslor. Mer än när professor Dan Wolgers stjäl några bänkar från Liljevalchs. Mycket mer.
Kort sagt bättre konst.

Vikingarännet

Vikingarännet. Det låter ungefär som Vätternrundan . Man skall pressa sig. Man skall prestera. Man skall göra sig till.
Efter ett otal " jag skall visa er att jag duger-bedrifter " kan jag intyga ; det är roligast första gången. Då är det bara ett oskyldigt infall. Det blir som det blir. Gången därpå är det på fullaste allvar och planering i minsta detalj.
Igår åkte jag Vikingarännet. Efter ett infall för några veckor sedan.
Vid starten ser jag bara människor med slimmade kläder, nätta vätskeflaskor och stirrig blick. Själv har jag rejäl annorak, tung ryggsäck, stadig blick och radio i öronen.
Har inte en chans att hänga med de slimmade människorna. De flyger fram som utomjordingar.
8 mil på 4 timmar och 23 minuter och P1 i lurarna. Med nyheterna gånger fyra, Godmorgon världen och gudstjänst från Gotland. Ont i hela kroppen. Fötter, hälsenor, knän och rygg. Men ändå är det en behaglig tur. Utan krav, utan förväntningar. Fin medvind, bra klunga och glansis sista biten mot Hässelby strand.
Dagen därpå kan jag inte låta bli att kolla på rännets hemsida. Placering 304.
Och så är det plötsligt allvar igen. Nästa år kanske jag kan pressa mig under fyra timmar...
I Afrika gick jag i samma fälla. Trots alla goda intentioner stod jag inte emot den ohyggliga kraften i "jag skall visa er att jag duger ".
(Tro för den skull inte att jag skyller på föräldrarskapet. Det handlar nog mer om gubben Darwin, nyligen fyllda 200. Och de fördömda generna.)

Härdsmälta

Sitter på Munken och fikar. Ylva Eggerhorn har levererat tankar för dagen. Om Nathan Söderblom. Som ogillade att vi målar in oss i hörn. För det fick han Nobels fredspris 1930, året innan han dog. (Egentligen fikar jag inte utan dricker silver-te, varmt vatten med mjölk. Allt för mycket te, kaffe och rött vin har gjort mina tänder bruna som en kloak. Så nu är det varmt vatten och mjölk ,för 20 kronor, som gäller).
Hinner bläddra i svenskan och fastnar för insändaren på Brännpunkt av centerpartisten Patrik Nimmerstam i Danderyd. Och håller bara med. Hur skall vi kunna ta ansvar i 100.000 år för kärnkraftens avfall? Han kallar det för Maud Olofssons härdsmälta. Och ber att få tacka för sig.
Undrar hur den vidsynte fredspristagaren skull tänkt om uranet.

Medelålders män

Fem medelålders män, tre doktorer och två affärsmän, dricker öl och äter schnitzel på Bergsunds strand.
Redan efter en öl kommer det första hurraropet för Björklund och den numera ofarliga kärnkraften.
- På några dagar har KOLKRAFTEN skördat fler offer (i Australien) än KÄRNKRAFTEN gjort på trettio år. O.s.v
Den goda ölen hjälper mig att ta ton.
- KOLKRAFT är ett gissel men KÄRNKRAFT är likafullt en vansinnig lösning.
- Om det är obalans mellan BEHOV och TILLGÅNG på miljömässigt acceptabla energikällor - då måste vi våga ifrågasätta behovet.
Naturligtvis får jag höra att jag sitter i ett glashus och kastar sten.

Går avsides och betalar notan för hela gänget.En fåfäng demonstration mot "tänk bara på dig själv - skit i andra - mentaliteten". Som, hur osannolikt det än kan låta, har med kärnkraften att göra.

Tage - where are you ?

Svårt att inte tänka på Tage Danielsson i dessa dagar. När girighet och kärnkraft är så på tapeten. Av Karl- Bertil Jonson får jag aldrig nog. Och riskerna med kärnkraft är lika orimliga 2009 som 1979.

Det finns alternativ. Till girighet och kärnkraft.
Hur osannolikt det än kan låta.

BLINK

En man och hans son råkar ut för en allvarlig bilolycka. Fadern omkommer och sonen förs i ambulans till sjukhusets akutmottagning. Där tittar den tjänstgörande kirurgen på barnet och utbrister förskräckt. - Det här barnet är min son!
Vem är läkaren ?
Läser den här kända fördomsklassikern i BLINK - den intuitva intelligensen av Malcolm Gladwell.
En fascinerande bok om magkänsla.

(Kirurgen är pojkens mamma. En förödande majoritet går bet på den "gåtan". 2009.)

Hälsingborg

Å och mamma anmärker på min stavning. Det gör de rätt i. Rätt ska vara rätt. Men den här gången lägger jag mig inte platt.
Somrarna på sextiotalet tillbringade vi i Skåne. Det var ett återkommande nöje att ta färjan över sundet för att handla billigt i Danmark. Godis, skinka och FAD N:o 6 (favoritsherryn). Och jag är HELT säker på att vi tog färjan mellan Hälsingborg och Helsingör. Inte Helsingborg.
Den prestigefyllde kan inte låta bli att googla. Se där ! Helsingborg stavades faktiskt fram till 1971 Hälsingborg.
Och inte nog med det. För att få den där rätta känslan ser jag att ägarna till innekrogen Hälsingborg valt att stava enligt gammalt. Så det så !

Björn Rosendal femti plus.

Björn Rosendal är läkare, konstnär och ett år äldre än min mamma. Nyligen skrev han i Läkartidningen. Om läkaren som fångas i en virtuell värld av diagnoser. Om objektiv kunskap, som egentligen är tidsbunden och subjektiv.
Ett antikvariat i Hälsingborg försåg mig med ett flottigt exemplar av "Den känslomässiga intelligensen" , författad av Björn Rosendal 1978. Ur inledningen:
" I hela mitt vuxna liv har har jag levt med två olika tankesystem. Dels det naturvetenskapliga, inlärda, dels det konstnärliga, ursprungliga...Vår nutida värld är ensidigt saklig och materialistisk . I mitt arbete som läkare har jag gång på gång mött människor som kännt sig missförstådda därför de omedvetet använt ett "konstnärligt" tankesystem i en sakligt tänkande omvärld...Begreppet känslomässig intelligens formulerade jag 1976, teoribildningen var klar hösten 1977... Huvuddelen av den information vi tar emot och avger är av känslomässig art... "
BR blev glad åt mitt initiativ "Känslobaserad kirurgi" . Och konstaterade att jag är jämnårig med hans barn. Och att han var precis jämnårig med mig när han halkade in på det här med "känslomässig intelligens" .
Elaka tungor kallar det förstås för "femtioårskris."

Segling på känsla

Karin Alkstedt, 18 år och Sverigebäst i E-jolle, har fått Västerviks-tidningens guldmedalj för 2008 års bästa idrottsprestation. I DN berättar hon om sin inställningen till segling.
- För mig är själva upplevelsen det viktiga.Du är fri på vattnet som ingen annanstans och jag stillar verkligen mina tankar, ensam i min båt.
Hon hetsas inte av medaljer och kan inte stava till prestationsångest.
- Nej, nej, jag försöker hela tiden se till min egen prestation. Ibland kan en placering längre bak vara lika bra som en förstaplats. Det är min egen känsla som betyder något.
Karin har tackat nej till segelgymnasiet och vill bli arkitekt eller läkare.
Det blir nog bra. Med den inställningen.

Barbro-Hedvall-arrogans

Nog är det fascinerande hur det skiftar vad som är politiskt korrekt.
Elisabet Höglund är inte ensam . Om att att ifrågasätta klimathotet.
På väg hem från lördagjouren hör jag Barbro Hedvall, ledarskribent på DN, debattera i Godmorgon Världen. Kärnkraften är på tapeten med anledning av Göran Hägglunds svärmeri. BH säger det som hon knappast våga säga för ett år sedan:
"Jag har hört det här med sol,vind och vatten sedan 1980. Och jag tror inte på det. Punkt slut. "
" I Halland ser vi alla dessa fula snurror som förstör landskapet."
Barbro Hedvall skriver helst om mode. Det är passar henne säkert. Arroganta uttalanden om människors önskan att försörja sig på förnybara energikällor är bara smaklöst och opassande.

Kadens

Stötte på min cykelmekaniker H på Max hamburgerresturant. H var i gasen för på lördag bar det av till Mallis och en veckas hårdträning. Han berättade entusiastiskt att klubben fått en ny fys.tränare. Med nya rön om hur man får ut absolut max av sin träning. Det senaste från fys-forskningsfronten var att med en kadens (antal tramptag per minut) på 100 får man mer effektiv nervstimulans till musklerna än om man uträttar samma arbete men istället trampar 70 tramptag per minut. H var väldig upphetsad och glömde bort att han bjudit flickvännen på hamburgermiddag. Jag verkade intresserad. Men undrade stilla om detta angick mig.
Bilden. Svärsonen in spe får skjuts av svärfar in spe. Med mycket låg kadens.