Pappa

Ska inte klaga, mycket får jag vara med om.

För några år sedan åkte min bror och jag med mamma ner till Småland och vandrade runt i hennes barndomstrakter. Det var fantastiskt, och vi lovade varandra att vi skulle göra detsamma med pappa. Igår blev det av, och det var lika magiskt som förra gången. Det märkligaste är att precis som med mamma så kom vi att prata (och fråga) om sådant vi aldrig annars tar upp.
Tack pappa, för allt du kunde berätta. Att få kliva in i ditt pojkrum, med kakelugn, det var stort.
(Du sa att du kunde klättra ner på marken från det där fönstret upp till vänster på andra våningen. Förstår inte hur det skulle vara möjligt, men jag tror dig.)

Nu sitter jag på Arlanda, på väg till Åsa och New York. Samvetet kommer ifatt mig i baren, det blir 2484 till Johan E och nya solceller i Katrineholm. Ingen lösning, i bästa fall kompensation.