Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

torsdag, oktober 27, 2016

Nemam Ghafouri





Sitter vid frukostbordet och läser Läkartidningen som kommer på onsdagsmorgnar. På sista sidan berättas om Nemam Ghafouri som driver en klinik i ett kurdiskt flyktingläger. Försörjning får hon genom att arbeta några veckor i taget som stafettläkare i Sverige, sedan åker hon tillbaks och stannar så länge pengarna räcker.
Som alla andra ute i fält får hon frågan hur det känns att komma tillbaks till det rika landet med sina små bekymmer. Hon har ett svar som jag inte hört tidigare.

Det är då jag hämtar ork och kraft, och laddar mina batterier. Jag tycker det är jätteskönt att folk har det så bra att det kan gnälla över lillfingret. Varför kan inte alla ha det så ? Varför skall vi alltid försöka dra ner dem som har det bättre till det sämre, istället för att lyfta upp dem som har det sämre ? Jag tycker att livet ska vara så att man har så mycket resurser , ork och tid att man kan bekymra sig för småsaker. Även om det är jobb när jag kommer tillbaka känns det ändå som en uppladdning. Det ger mig nöje och glädje och se att folk har det bra.

Vet inte om jag ska hålla med eller protestera. Det handlar ju om begränsade resurser och bara ett jordklot, det handlar om att kunna vara nöjd och inte alltid sträva efter mer, det handlar kanske t.o.m om att livet faktiskt blir enklare och mer meningsfullt om man inte har möjlighet att gnälla över lillfinger. Så länge man slipper krig och svält.
Men visst vore det skönt att slippa missunnsamhet och dåligt samvete.
Nehman är en av få som inte behöver känna det.

PS
Skickade iväg en fråga på Facebook, efter en liten stund hade vi kontakt, hon från hörnet Syrien-Turkiet-och Irak, jag från frukostbordet. Märklig känsla.


Läkartidningen
A woman fight for the Yezidis
Joint help Kurdistan


8 kommentarer:

Anonym sa...

"Varför skall vi alltid försöka dra ner dem som har det bättre till det sämre, istället för att lyfta upp dem som har det sämre?"

Eric. Exakt vad jag har påtalat för dig tidigare. Var nöjd med att du är född där du är och att du får möjlighet att ta del av ett liv som ger bra bostad, mat på bordet, bra arbete etcetera.

Oro och ständigt tjat om att vi har det för bra medan andra lider bidrar till att stärka lidandet. Den som inte passar sig fastnar i förädarens klor - alltså i känslor av lägre natur. Känslor och tankar sprids långväga och fångas upp av människor i omgivningen.

Christer

ERIC SECHER sa...


Christer,

Förstod att du skulle haka på :)

Fick kontakt med Nemam och så här har diskussionen fortsatt, hittills:

Nemam;
Hej, jag förstår din poäng men den kommer utifrån en " non-judgemental" , icke fördömande synvinkel. Jag kan inte och vill inte ge patienterna hemma i den trygga Sverige dålig samvete bara för att deras bekymmer är ingenting jämför med de som jag ser här. Ett exempel, en mor som söker för det minsta temp höjning hos sitt barn jämför med en mor vars barn inte kunde hålla ögonen öppna när de kom tillbaka och hon gav tröst till andra att " det ok, ingen fara han är bara känslig mot solljus, vi har inte sett ljuset på mer än över ett år" . Svensk mamman lever i ett samhälle där det har blivit så att man har bara mormor Google att hämta kunskap ifrån. Hoppas du förstår vad jag menar, annars jag kan utveckla det senare :))), Jag ska dela den på min Fb om det är ok, det känns att det du säger och det som jag säger är två sidor av samma mynt.

Eric
Spännande och viktigt det här med dåligt samvete. Samvete betyder väl rättskänsla, och det är ju något bra. Jag tycker vi har för lite av det, rättskänsla. I en global värld hänger vårt välstånd ihop med andras nöd, även om vi gärna vill tro att vi gjort oss förtjänta och de har sig själva att skylla. Kan man tänka så här; jag kommer fortsätta oroa mig för mina bägge döttrar för minsta lilla sak, samtidigt vill jag odla mitt dåliga samvete för att jag inte gör mer för de som dragit en så oändligt mycket sämre lott i livet ? Det du gör är fantastiskt, och oerhört inspirerande !

Anonym sa...

Eric.
Att hjälpa människor som är i behov av hjälp är en bra egenskap. Men det gäller att kunna avgöra vem som är i behov av hjälp och hur hjälpen ska gå till. Se gärna Svt play, Uppdrag Granskning, avsnitt 9

Eric vid flera tillfällen, i dina inlägg, nämner du smvete och då tänker jag så här.
Ett samvete som hela tiden oroar personen med synd-, skuld- och skamkänslor (föreställningar)blir djupt rotat och kan leda till ångest och depressionskomplex. Det jag beskriver kan mycket väl vara ett tillstånd av underlägsenhetskomplex som grundats i barndomen och uppväxtåren - rädsla, fördomar, vanor, uppfostran, miljöpåverkan etcetera. Ett tillstånd som kan vara svårt att förändra.
Eric missförstå mig rätt. Säger inte att det är så för dig.

Läs gärna sid:27 och kapitel 12 sid:96 i boken "Med livet som insats" skriven av Krister Lind.

ERIC SECHER sa...


Bra jobb av Uppdrag granskning. Märkligt att SIDA inte självmant kontrollerar att pengarna kommer fram.

Christer, jag tror du är fel ute, och jag har nog i högsta grad skyldig till det, eftersom jag nästan enbart tar till orda här på bloggen när samvetet tynger mig, när jag upplever att jag varit otillräcklig. Men på ett sådant tillfälle går de fler där samvetet hjälpt mig att göra rätt, vilket alltid belönas med stor tillfredsställelse. Vissa fel kan enkelt korrigeras (t.ex,jag ringer tillbaks till patienten eftersom det första samtalet inte blev bra, jag klimatkompenserar mina flygresor osv), andra kräver en livsstilsförändring. Vi flyger för att vi kan, trots att vi både bör och egentligen vill låta bli. Samvetet kan hjälpa mig att råda bot på den obalans som finns mellan vill - bör och kan. Jag är full av förtröstan att jag kommer att lyckas.
Jag är inte en person som ständigt anklagar mig själv, jag är i långa stycken nöjd och stolt över den jag är och vad jag åstadkommer. Men det ligger kanske i vår Jante-natur att inte framhäva det.
Jag vill inte bara ha det bra för egen del. Jag vill känna mening, och göra rätt.

Instämmer förstås i kapitel 12 :
Tjänandet är det enda väsentliga.Utan den går mänskligheten förr eller senare under.
Kierkegaard-citatet är en favorit. Och för att spinna vidare från det förra; jag tror jag överglänser alla mina kollegor i konsten att "först finna människan där hen är och börja just där".

Anonym sa...

Eric.
Rätt eller fel? I vår utveckling handlar det om att kunna skilja på vad som är väsentligt och oväsentligt. Förr eller senare, kräver individen klarhet hos sig själv, för att i handling göra det rätta.

Först finna sig själv - vem jag är, hur jag fungerar - och börja just där!

Christer


ERIC SECHER sa...


Christer,

Har försökt att bemöta dina grava/grova anmärkningar (om bl.a underlägsenhetskomplex som grundats i barndomen), och bemött allt du tagit upp i föregående inlägg (inkl Krister Lind). Du har inte tagit något intryck, utan kommer nu med nya anmärkningar. Vad menar du ? Att jag har så dålig kunskap om vem jag är att jag inte kan avgöra vad som är rätt eller fel, eller vad som är väsentligt eller oväsentligt ?
Enough is enough. Sorry.

Anonym sa...

Eric.

Så här skrev jag till dig: "Eric missförstå mig rätt. Säger inte att det är så för dig."

"Vad menar du?". Att jag skulle anklaga dig för det du påstår i ditt senaste inlägg är totalt fel uppfattning. I all välmening har jag försökt belysa olika utvecklingsvägar som eventuellt kan vara till nytta i vår utveckling. Att du sedan tolkar det jag skriver, som du gör, kan jag bara beklaga.

Trots det du anklagar mig för, anser jag - utifrån det du delger - att du är en god människa som vill alla väl.

Christer




ERIC SECHER sa...


Christer,

"Missförstå mig rätt". Jag försökte, det gick inte så bra.
"Belysa olika utvecklingsvägar" Nja, nu tycker jag du går ifrån din första reaktion, nämligen:
"Oro och ständigt tjat om att vi har det för bra medan andra lider bidrar till att stärka lidandet."
Jag håller verkligen inte med.

Tillstår, efter en natt med god sömn, att jag överreagerade igår. Ber om ursäkt. Jag är tacksam för dina återkommande kommentarer.