Det är fantastiskt med mobiltelefoni. Att kunna nå och kunna bli nådd (nästan) var och när som helst. Helt fantastiskt.
Gäller bara att se till så att nackdelarna inte förtar nyttan, att friheten övergår i slaveri.
Om man (som jag) blir irriterad över att bli störd (när jag är mitt uppe i något) och samtidigt blir orolig när andra inte svarar, då har jag inte bara gått i fällan, utan också visat prov på inkonsekvens.
Blir inte klok på om det är min egen nå-barhet eller reaktionen på andras nå-barhet eller både och som jag ska försöka ändra på. Det första kan låta enkelt, att jag själv bestämmer när jag kan bli nådd. Hur enkelt det är beror på om spegelneuronerna är igång eller inte. Om jag inte svarar kanske det är någon i andra ändan som blir irriterad eller orolig. Det andra låter inte alls enkelt, att jag skulle bestämma mig för att ta med ro när jag i själva verket är orolig.
Skulle slutsatsen bli att det bästa är att göra sig av med ett fantastiskt hjälpmedel ?
Svaret är nog att det skulle bara ge full utdelning om alla gör det. I annat fall blir man en särling, en som är utanför gemenskapen, och det är värre än allt annat.
Och så är vi (jag) där igen : Fångarnas dilemma (jag gör om du gör) och Ubuntu (jag är för att du är)
Fångarnas dilemma
Ubuntu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar