I den här smedjan lärde sig pappa att snickra, i unga år.
I sanning en av de vackraste byggnader jag sett.
Lite avundsjuk är jag allt på hur mina föräldrar fick växa upp.
Sparsamt utan nöd, samhörighet och sammanhang, på naturens villkor. Vad mer kan man begära ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar