Lika bra att uppröras ett tag till ..
Centerpartiet är nöjda med energiöverenskommelsen, även om det "kommer att irritera en och annan kärnkraftsmotståndare", som centerpartisten Olof Lindqvist uttrycker det.
Men det är inte det Centerparti vars Valpraktika (1994) jag har sparat och fortfarande läser ur. Där står det :
Det finns en fara att tränga för långt in i ekonomiska resonemang. Man glömmer lätt bort att kärnkraften i grunden är livsfarlig.
..
Det vi tyckte om kärnkraften år 1980 tycker vi om kärnkraften fortfarande. Det vi tycker om kärnkraften fortfarande kommer vi att tycka till 2010 när kärnkraften är avvecklad.
Jag tyckte det 1980, och jag tycker det fortfarande. Nämligen, att oberoende av hur långt det går mellan olyckorna, oberoende av hur mycket man förbättrar säkerheten, så är kärnkraften alltid förenad med potentiella risker som är oförsvarliga. Oförsvarliga betyder att det helt enkelt inte står till buds. Lika lite som det står till buds att döda den man inte gillar.
Om kärnkraften vore det som kan rädda oss från en säker undergång, då skulle den gå att försvara. Men så är inte fallet, utan det handlar om att till varje pris upprätthålla ett konsumtionsmönster och en livsstil som i sig är helt oförsvarbar.
Inte utan att det känns märkligt när nutida centerpartister tror att deras lättsinniga syn på kärnkraften (vi är inte emot kärnkraften, vi är för alternativen) inskränker sig till att "kanske irritera en och annan kärnkraftsmotståndare". Det är andra känslor som bubblar upp ..
10 kommentarer:
Men titta här!
Ett blogginlägg man är citerad i.
Eftersom jag läser detta samtidigt som jag äter frukost får jag återkomma med ett längre svar senare, där jag förklarar detta närmare.
Märkligt att du hoppar på Centerpartet, och inte de andra partierna som ville ha kvar kärnkraften som den är, t ex S, M. Och MP kovändning är ju historisk...
Kommer att skriva ett eget blogginlägg som svar på ditt ursinne, men så länge kan man säga så här:
Det var först med den senaste energiöverenskommelsen som kärnkraften på allvar började fasas ut, och nästan av sig själv.
Genom att satsa på alternativen, vilket man borde gjort redan 1980 när avvecklingen beslutades, har man gjort kärnkraften olönsam. Så nu talar ägarna själva om att lägga ner den.
Det är det Centern menar med citatet i ditt ursinniga blogginlägg. Vi vill satsa på alternativen, då blir kärnkraften onödig. Så jag ser både Centern och dess kärnkraftsmotståndare som vinnare här, fast inte så direkt som det verkar. Därmed har ett litet parti påverkat frågan mer än de stora trodde när de skrev på avtalet :)
Som det varit tidigare ska vi bara avsluta, men har inte satsat tillräckligt på andra alternativ.
Därför menar jag att många kärnkraftsmotståndare nog, när de skumläser överenskommelsen, kommer att bli lite irriterade, men de blir nog nöjda till 2040.
(Sen vore det intressant att höra dina åsikter om de andra partierna med)
Olof,
Det är bra om kärnkraften blir olönsam genom att man satsar tillräckligt helhjärtat på (icke fossila) alternativ, det har jag ingenting emot i sig. Det jag vänder mig emot (och det framgår ..) är det sätt man nu talar om kärnkraften. För att spetsa till det ytterligare ; kärnkraftens risker är av den arten att det inte spelar någon roll om vi har alternativen på plats. Så resonerade Japan efter Fukushima, det tycker jag är en rimlig slutsats även om man förskonats från olyckor.
Kanske påminner det här om flyktingfrågan, som vi varit överens om. Vi kan inte kräva att alla bitar skall finnas till hands (ordning och reda) för att vi skall ta emot, utan det är vår förbannade skyldighet om människor flyr undan krig. Vissa saker är heliga, kan man säga så ?
Det kan tyckas ologiskt att uppröras mer över centern än miljöpartiet i den här frågan. Kanske beror det på att man vant sig vid att MP numera prioriterar makt i alla lägen, är det någon av de ursprungliga idéerna som man inte svikit ?
Jag inser värdet av pragmatism, om inte annat blir det mindre blodspillan. Men jag har en förkärlek för ideal, och för "gamla" Centern, de som inte ville dagtinga. Genom att hela tiden anpassa oss till vad som uppfattas som praktiskt genomförbart riskerar vi att inte märka obalansen. Obalansen människa - natur, obalansen människor emellan. (Tycker det fångades fint i en artikel i DN idag, länk FB)
Jag håller helt med dig om att man måste hålla sin linje:
http://nypolitisk.blogspot.se/2016/06/en-viktig-fraga.html
Men samtidigt har den här tidens Centerparti med ca 6% inflytande, kommit längre mot ett kärnkraftsfritt land än det gamla Centerpartiet med ca 20% av mandaten.
Så man kan fundera.
(Nu jobbar vi hårt för att C ska hålla sin linje i flyktingfrågan)
Det finns tydligen utrymme för tolkningar av den senaste överenskommelsen :
http://schlaug.blogspot.se/2016/06/repris-pa-karnkraftsspelet.html
Vadå kärnkrafts-fritt?
Gillar verkligen inte den där diskussions om inflytande (och makt). Man har en övertygelse som förs ut till väljarna. Gillas den (övertygelsen) så får man inflytande. Nu kommer istället inflytande i första rummet och övertygelserna anpassas efter hur vindarna blåser. Trist.
(Vänsterpartiet är tveklöst det parti som ligger närmast den första modellen.)
Bara undrar, hur mycket kärnkraftsmotståndare är du ?
Vänsterpartiet har aldrig suttit i regeringsställning och har därför egentligen aldrig behövt stå för sin linje.
Politik handlar mycket om att få igenom så mycket av sin politik som möjligt. Då inget parti har egen majoritet kan ingen få den vill fullt ut. Tror du kommer att få vänja dig vid kompromisser till dess vi ser en radikal förändring i det politiska landskapet.
Så här ser jag på energifrågan. Nu som då:
http://nypolitisk.blogspot.se/2014/10/den-dar-energifragan.html
Jag ser gärna ett kärnkraftsfritt samhälle, men inte om vi ska få kolkraft eller liknande, som i Tyskland. Jag är alltså för alternativen.
Har man en stark övertygelse så håller man fast vid den även om den för tillfället inte faller i god jord. Att den inte gör det kan bero på bristande argumentation eller att tiden inte är mogen. Man får bida sin tid.
För inte så länge sedan ansågs rökning harmlöst och man kunde röka var helst, även inne på sjukhusets vårdavdelningar. Man kan å ena sidan hävda att små förändringar och eftergifter (kompromisser) har tagit oss till dagens jämförelsevis tobaksfria miljö. Eller så tror man att några få övertygade, som inte kompromissat med sin övertygelse, har fått lasset att tippa.
På tjugo- och trettiotalet var rasbiologi på modet, antisemitismen hade starkt stöd även i Sverige, även Hitler och nationalsocialismen i Tyskland. Man kan å ena sidan hävda att vår kompromissvilliga inställning gentemot stormakten höll oss utanför andra världskriget. Men å andra sidan står vi med skammen att ha hjälpt en av historiens mest ondskefulla regimer.
De potentiella konsekvenserna av kärnkraftsolyckor är ofattbara. Och konsekvenserna av våra avfallsberäkningar ligger hundratusentals år fram i tiden. Jag kan inte tänka mig en starkare övertygelse än att detta är otillåtet. Lika otillåtet som det är att dräpa en ovän.
Kol och fossila bränslen är också av ondo, det vet vi. I jämförelse med kärnkraften är det (för mig) lika otillåtet som det är att trakassera eller mobba en ovän.
Om vi menar allvar med att gratislunchen (fossilen) inte längre står till buds ( dörren ut för springnota är låst) och att farorna med kärnkraften är oacceptabla, då kommer det att kosta. Massor. Trovärdig är bara den som är beredd att betala. Dvs leva på en nivå som är möjlig för alla, även i morgon, och i övermorgon.
För att avdramatisera något så kan det vara värt att göra skillnad på små och stora frågor. I många av livets skiften kan man luta sig tillbaka och låta andra bestämma (om de nu så gärna vill det), för det spelar faktiskt ingen roll. Allt käbbel som rör några kronor mer eller mindre hör dit. Men ju starkare övertygelsen är, ju starkare man känner att det här är livsavgörande, desto viktigare att man inte dras in i någon förhandling som bagatelliserar huvudfrågan. ("Det finns en fara att tränga för långt in i ekonomiska resonemang. Man glömmer lätt bort att kärnkraften i grunden är livsfarlig.")
Många bäckar små, som du är inne på i ditt inlägg, det låter jättebra.
..
"Vänsterpartiet vill avveckla kärnkraften. Det ska ske med hänsyn till sysselsättning och välfärd och i den takt som kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor och energieffektivisering."
(från Vänsterpartiets hemsida)
Här är ju egentlig C och V överens, kanske med den skillnaden att C tydligare lanserar alternativen. Att vi ska ha 100% förnyelsebar energi till 2040 är direkt taget ur C:s partiprogram, och därför tycker jag överenskommelsen är ok.
Men realiteten och ideologin kommer ofta i konflikt. Hur livsfarligt något är har egentligen ingenting med hur det ställs mot våra andra värderingar. Eric-partiet t ex har länge förespråkat att vi måste motarbeta utsläppen av växthusgaser, men vill samtidigt göra sina resor världen över. Då kan partiet välja följande alternativ:
Hålla sin linje- Stanna hemma (folkets jubel)
Gå emot sin linje- Göra resorna ändå (folkets misstroende)
Göra en kompromiss- Man gör resorna och köper utsläppsrätter (Ett "hmmm" folket. Några jublar och andra lämnar partiet)
Precis så här fungerar politiken. I stort som i smått. Väldigt få vågar stå för linje 1, eller så har man varit dåligt på att formulera linje ett som fungerande alternativ.
Med kärnkraften valde vi att skjuta upp frågan, och gjorde ingenting medan vi väntade. DET är grunden i alla "dåliga" beslut just nu...
Jag ger dig rätt. Eric-partiet är inte trovärdigt. Då skulle det inte bli en enda timma i luften, utan det skulle få kosta tid och pengar och ta sig fram.
Klena själar behöver hjälp. Lägg ner flyget , och låt oljan vara kvar i marken, så kan vi börja umgås, som lantisar.
WORD!
:)
Skicka en kommentar