Märkvärdigare än så här blir det inte:
Världen är mycket rikare än vi tror när vi tittar på kartan över den. Vi är själva mycket rikare än vi tror när vi tittar på kartan över oss själva.
Glädjen och kärleken, det heliga och det sublima, är inte så långt borta som medvetandet tror. Det mänskliga medvetandet, fritt svävande i Gödels djup, är inte så illa ute som det själv tror i sin rädsla för det annorlunda: det är bara en halv sekund sedan jag var mig. Himlen är bara en halv sekund bort - åt andra hållet.
Det som görs av det som kallas jag görs troligen av av någonting i mig som är större än jag sade James Clerk Maxwell.
Medvetandets besinning är insikten: Jag är inte centrum i mig. Därifrån startar resan tillbaka. På vägen tjänar det ingenting till att att framhäva sin egen känslighet och sina prestationer genom att säga: Jag märker världen. För världen märker mig, och det är mitt mig som märker den. Istället måste vi säga till varandra:
Märk värden.
Den märker dig.
(Sista raderna i Märk världen - en bok om vetenskap och intuition av Tor Nörretranders.)
PS
Den halva sekunden syftar på experiment som visar att en halv sekund innan jag bestämmer mig för att lyfta armen är beslutet redan taget,
av .. mig.
Längst ner på den här stigen blir jag bara ödmjuk.
Och önskar vi kunde backa bandet.
500 år ? (vetgirigheten)
10.000 år ? (bofastheten)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar